Nu ska jag berätta lite kort om flygresan till Las Palmas GranCanaria.
Från Bulltofta i Malmö den 9 April 1963 .
Flygresan mot Tanger hade börjat.Kicki beställde in Whisky som hon drack kopiöst utav.Hon visste att
jag inte drack alkohol.Minns inte hur många timmar det var till Tanger, där vi skulle mellanlanda och sova en natt på ett ganska fint hotell. Strax innan började det regna och inte måttligt. Det var regnperiod i deras land.Marocco.OM det regnade och det gjorde att det blev ganska guppigt.Började nästa bli lite åksjuk. Kicki sov ruset av sig.Det var nog tur.För hon hade nyktrat till när vi kom på marken igen.Vi hade ju inga paraplyer.Men vi fick gå flera stycken under ett stort parasoll de höll ovanför oss.Men skorna blev genomblöta
lika så strumporna.Vi hade ju lämnat Sverige med knappt vårväder.Vilket jag inte minns ett skvatt utav.
Minns inte vad jag hade på mig i reskläder, men förmodligen en dräkt.På den tiden hade man ju sådana kläder.Lite väl tantigt, tycker jag i dagens läge.Men då var det modet.
När vi packat upp skulle vi gå ner i matsalen för att få en middag.Vad jag minns särskilt var att de hade
Tuborg öl.På bruna smala flaskor. Jag bad om mjölk, de tittade oförstående på mig.Då fick jag en flaska
mineralvatten. Tydligen så drack inte vuxna mjölk.
Efter middagen skulle reseledaren (åkte ett chartrat plan) visa oss marknaden med alla gatustånden.
Då sa han åt mig, Du kan inte gå med i Ditt blonda hår,Du måste dölja det. Det enda jag hade var en scarves
en knallröd.Så gick vi dit, och jag kan förstå vad han menade när de såg oss komma där.De glodde inte
måttligt.Tydligen bara jag som var ljushårig av alla. De tittade de drog i mig flera stycken.Höll på att
skrämma vettet ur mig. Jag sa bara att jag ville gå hem till hotellet.Hade de aldrig sett en ljushårig flicka
förr.Den röda scarvsen hade förgat mitt hår rött.Det hade nämligen inte slutat regna.Men inte en röd
nyans som hår brukar ha.Försökte tvätta ur det.På morgonen därpå var håret svagt rödfärgat.
Jag var inte blond längre. Nu gick jag säker i Tangers gränder. Nästa morgon skulle vi flyga vidare till
Las Palmas. Puesto De Policia, Las Palmas - Aeropuerto ENTRADA 10 ABR 1963 står det på
stämpeln i passet.
Säkert har många av Er varit där.fast på senare tid.
Jag försöker minnas vad hotellet vi skulle bo på i Las Palmas hette.Men däremot så var det halvpension,
så vi kunde fixa lite själva i matväg om vi ville. Kicki var 8 år äldre än mig. Någonstans finns det foton, men hitta dem nu.Är nog hopplöst.Många kort blev inte tagna, men en rulle fick jag med hem. Fick min kamera stulen.På stranden, då jag somnat och Kicki också. Vet att hon hade blandat i Wisky och juice i en termos,
fast hon sa Du kan dricka det, det är så lite i. Smakade beskt.Drack nog några klunkar.Varför somnade jag annars.Hur lång stund som jag sov vet jag inte, men en av pojkarna som sålde vilstolar hade lagt en regnkappa över mina smalben.För att jag inte skulle bränna sönder mig.Vilket gjorde det hela ännu värre.
Vaknade av att det puttrade i skinnet. FY FARAO vad det sved och brände.Tog mig hem till hotellet och fick
det omskött. På tre dagar kunde jag inte gå.Fick frossa.Någon förståndig personal i Receptionen sa att badda med kalla handdukar och de fixade en fet salva att stryka på.Sådant glömmer man aldrig.
På fjärde dagen kunde jag gå ut med Kicki (hon var ute och roade sig varenda kväll till sent in på småtimmarna ) kanske försöka dansa lite, men det var så stelt och ömt. Så jag satt för mig själv och väntade
på att Kicki skulle följa med hem.
Sa till Kicki en dag kan vi inte försöka få tag på en taxi och åka en sväng för se landet lite.
Fick tag på en korpulent liten taxichaffis, som sa han skulle hem och hämta en sak hemma. Där bodde hela hans familj och hans Mamma o.Pappa .Vi blev bjudna på mat,fårgryta av något slag. Det smakade verkligen
yllekofta. Det dracks vin till middagenSå sedan var både chaffisen och Kicki ganska berusade.Han fick order
av sin Fru att stanna hemma.
Jag var den som fick köra bilen hem till hotellet. Tur jag hade övningskört lite hemma.Vilken strapats.!!
Men lite roligt var det i alla fall.Finns mer att berätta, men det får räcka för den här gången.
måndag 28 februari 2011
söndag 27 februari 2011
FEL YRKE I PASSET
Det hände sig så att mitt pass måste förnyas. Och på -60talet bodde jag i Vetlanda som ligger i Småland.
Det skulle egentligen varit i Jönköping som vi skulle fått det utskrivet.Men det var väl bråttom. Så Mamma ringde till landsfiskalen i Vetlanda distrikt. Jo det kunde dom fixa.Jag fick gå dit och mäta mig.Och de skulle skriva allt viktigt som måste finnas med i ett pass.
mellanblont hår, blå ögon och 167 cm lång Född 12.3.1943 Födelseort Stockholm, Hemvist Vetlanda stad.
Yrke : Receptionist
Profession: pharmacienne
Profession: pharmacist
Beruf : Pharmazetin
Vi såg inte först att de översatt det till apoteksbiträde.Vi förklarade att Receptionist var det samma som Portierbiträde, men det lät finare med receptionist.
Sista stämpeln skulle ske i Jönköping.Så de sände dit det.Det utfärdades den 6.3.1963. 13:- /6/3 1968.
På stämplarna står det Tanger 1963. Det var en som jag jobbade för på Kungsörnen i Stockholm,på dagarna
och gick på Kim Söderlunds Stilskola på kvällarna.Vi höll kontakten. Hon ringde en dag och frågade om jag ville följa med henne till Las Palmas, Gran Canaria. Kunde inte sa jag, för jobbet skull, och passet hade gått ut..
Det var då Mamma sa, visst klart Du ska åka, så det blev en ersättare åt mig i Receptionen och på de andra ställena där jag behövdes.Därför blev det nog tokigt med passet, för allt skulle ske så snabbt.
Pappa körde mig till Malmö och Bulltofta.Där skulle vi mötas, Kicki kom från Stockholm via Bromma.
Vi mellanlandade i Tanger den 9 April på ditvägen sov över natt på ett hotell och mellanlandade i Marrakech den 24 April 1963 på hemvägen.Där vi bodde på ett lyxhotell.
Det var en oförglömlig resa.Jag tror jag berättar hur det hela förlöpte en annan gång. Det hände mycket !
Sedan var jag hemma tills nästa resa var i antågande.
Den resan gick bra fast det stod fel yrke i passet, jag behövde inte blanda till något.
Om jag drar mig till minnes kan det ha varit då jag varit sjuk en längre tid i luftrörsinfektioner och
bronkit. Doktorn som undersökte mig, sa jag måste sluta röka.Sa jag röker inte men Mamma och
Pappa röker.Nu förstår vi varför.Jag var utsatt för passiv rökning.Vilket gjorde att mina luftrör skadades.
Hade en kusin som bodde tillfälligt i Lausanne med sin familj.Mamma ordnade allt. Anne-Marie och Kalle
tog emot mig på flygplatsen i Geneve 14 Mars 1964. Hos dem stannade jag tills den 25 mars 1964, ser det står Bulltofta på stämpeln i passet. har frågat Ami många gånger vilket år det var.Sedan glömt, men hittade
passet nu ikväll då jag letade efter en annan sak.
Det var ju bra då fick jag till ännu en berättelse.Jag är ju lite långrandig i mina berättelser.Måste lära mig korta av dem.Så därför får Du nöja Dig med detta. Så skriver jag om strapatserna i andra inlägg.
Det skulle egentligen varit i Jönköping som vi skulle fått det utskrivet.Men det var väl bråttom. Så Mamma ringde till landsfiskalen i Vetlanda distrikt. Jo det kunde dom fixa.Jag fick gå dit och mäta mig.Och de skulle skriva allt viktigt som måste finnas med i ett pass.
mellanblont hår, blå ögon och 167 cm lång Född 12.3.1943 Födelseort Stockholm, Hemvist Vetlanda stad.
Yrke : Receptionist
Profession: pharmacienne
Profession: pharmacist
Beruf : Pharmazetin
Vi såg inte först att de översatt det till apoteksbiträde.Vi förklarade att Receptionist var det samma som Portierbiträde, men det lät finare med receptionist.
Sista stämpeln skulle ske i Jönköping.Så de sände dit det.Det utfärdades den 6.3.1963. 13:- /6/3 1968.
På stämplarna står det Tanger 1963. Det var en som jag jobbade för på Kungsörnen i Stockholm,på dagarna
och gick på Kim Söderlunds Stilskola på kvällarna.Vi höll kontakten. Hon ringde en dag och frågade om jag ville följa med henne till Las Palmas, Gran Canaria. Kunde inte sa jag, för jobbet skull, och passet hade gått ut..
Det var då Mamma sa, visst klart Du ska åka, så det blev en ersättare åt mig i Receptionen och på de andra ställena där jag behövdes.Därför blev det nog tokigt med passet, för allt skulle ske så snabbt.
Pappa körde mig till Malmö och Bulltofta.Där skulle vi mötas, Kicki kom från Stockholm via Bromma.
Vi mellanlandade i Tanger den 9 April på ditvägen sov över natt på ett hotell och mellanlandade i Marrakech den 24 April 1963 på hemvägen.Där vi bodde på ett lyxhotell.
Det var en oförglömlig resa.Jag tror jag berättar hur det hela förlöpte en annan gång. Det hände mycket !
Sedan var jag hemma tills nästa resa var i antågande.
Den resan gick bra fast det stod fel yrke i passet, jag behövde inte blanda till något.
Om jag drar mig till minnes kan det ha varit då jag varit sjuk en längre tid i luftrörsinfektioner och
bronkit. Doktorn som undersökte mig, sa jag måste sluta röka.Sa jag röker inte men Mamma och
Pappa röker.Nu förstår vi varför.Jag var utsatt för passiv rökning.Vilket gjorde att mina luftrör skadades.
Hade en kusin som bodde tillfälligt i Lausanne med sin familj.Mamma ordnade allt. Anne-Marie och Kalle
tog emot mig på flygplatsen i Geneve 14 Mars 1964. Hos dem stannade jag tills den 25 mars 1964, ser det står Bulltofta på stämpeln i passet. har frågat Ami många gånger vilket år det var.Sedan glömt, men hittade
passet nu ikväll då jag letade efter en annan sak.
Det var ju bra då fick jag till ännu en berättelse.Jag är ju lite långrandig i mina berättelser.Måste lära mig korta av dem.Så därför får Du nöja Dig med detta. Så skriver jag om strapatserna i andra inlägg.
fredag 25 februari 2011
DAG TVÅ MED XTRAVAGANZA
Igår var det kämpigt värre.Har ju själv föresatt mig i den här situationen.Helhjärtat.Det gick inte att gå ner så mycket och fort som jag ville på en månad.Prövade Allevo-metoden 2008, började tröstäta, och surrugatet för alkoholen blev godis, sötsaker, bakelser, drömtårtor, inte mycket, men varje dag.Sen slutade jag röka. Vad gjorde jag då fortsatte att ha godis påsar undansmusslade för mig själv.Att ta till när det förbaskade suget blev som värst.Ända hade jag nikotintuggummi utan nikotin.Som jag bad om på varje apotek jag besökte, så tiggde jag åt mig ett par påsar.Såg sedan att flera var utgånget datum på dom som blev över.Det hjälpte.Då skulle jag haft en släpande röst att lyssna på. som jag har nu genom Xtravaganza.Första dagen garvade jag åt henne, lite nervöst.Men idag var jag mer eller mindre så slö att jag lyssnade på vad hon sa.Närapå att jag somnade.Ninni som är min hälsokonsult, sa att jag kunde bli matt.Just det här att dricka hela tiden.Te´, kaffe, vatten, te´,och så näringsoppan med jämna mellanrum.Idag drog jag ut på det till kl.. 9.10, 13.10 17.10 kommer att bli för tidigt, så den påsen dricker jag nog efter Kl.18.00. Igår lade jag mig kl.22.00 för att slippa känna av hungern.Lite bättre idag.Men sugen på apelsiner,äpplen, det behöver inte vara sött.det begäret har släppt.REDAN.
Det här var ett viktigt beslut jag gav mig inpå.Brydde mig inte om vad andra sa.Jag vet hur dyrt det kommer att bli. Sätter in på ICA-kortet varje månad 2.300:- det är inte bara för mat allt annat också.Här kommer att dras 859:- varje månad i 6 månader.efter det dras 599:- varje månad i 6 månader. Har redan betalat 1.149:-
Kan inte begripa vad det är som kostar så mycket.,deras timpenning är säkert inte billig, lokalhyran alla maskiner och redskap kostar säkert en hel del. det var ingen ide´leta efter något annat. Det här ligger nära mig, på gångavstånd.c:a 20 minuter. Kanske andra går fortare. Jag var tuff som gick hela tråkiga vägen dit, då jag skulle bli presenterad för dem.
I kontraktet står det att om jag inte gått ner så mycket som är brukligt, avbryts medlemsskapet och jag behöver inte betala mera.Det var före den 16 Mars. 9 kg ner alltså.Det är ju ingenting på mig, syns inte.
Tog ett foto på min profil i morse.men tror jag väntar med att publicera det tills det går att se en skillnad.
Vem har inte sett en hög-gravid i sista skedet..Men inte i min ålder.Så ser jag ut, om inte värre. Då förstår
Du varför detta var en nödvändighet för att överleva. Det frestar på mina knän, kan inte klippa tånaglarna.
Kan inte lägga eller sätta mig på golvet, då kommer jag inte upp.
Fick i min ungdom för mycket sjukgymnastik, vilket resulterade i punktering av vätska i högra knät.Efter 9 veckor med gipsat ben.Kunde jag inte längre sitta på huk. Det som vi flickor gör uti i naturen. För då måste jag hålla mig i något och häva mig upp.Besvärligt.
Vi är många i bloggvärlden som kämpar för att mista det som vi burit på för länge.
Så nu ska här kämpas, det får ta den tid som behövs.Ska försöka hålla humöret uppe.
Mina muskler är ju förslappade, så det gäller att träna upp dem.Det ser jag fram emot.
Kommer att skriva fler gånger om det händer något roligt under där här tiden.
Det här var ett viktigt beslut jag gav mig inpå.Brydde mig inte om vad andra sa.Jag vet hur dyrt det kommer att bli. Sätter in på ICA-kortet varje månad 2.300:- det är inte bara för mat allt annat också.Här kommer att dras 859:- varje månad i 6 månader.efter det dras 599:- varje månad i 6 månader. Har redan betalat 1.149:-
Kan inte begripa vad det är som kostar så mycket.,deras timpenning är säkert inte billig, lokalhyran alla maskiner och redskap kostar säkert en hel del. det var ingen ide´leta efter något annat. Det här ligger nära mig, på gångavstånd.c:a 20 minuter. Kanske andra går fortare. Jag var tuff som gick hela tråkiga vägen dit, då jag skulle bli presenterad för dem.
I kontraktet står det att om jag inte gått ner så mycket som är brukligt, avbryts medlemsskapet och jag behöver inte betala mera.Det var före den 16 Mars. 9 kg ner alltså.Det är ju ingenting på mig, syns inte.
Tog ett foto på min profil i morse.men tror jag väntar med att publicera det tills det går att se en skillnad.
Vem har inte sett en hög-gravid i sista skedet..Men inte i min ålder.Så ser jag ut, om inte värre. Då förstår
Du varför detta var en nödvändighet för att överleva. Det frestar på mina knän, kan inte klippa tånaglarna.
Kan inte lägga eller sätta mig på golvet, då kommer jag inte upp.
Fick i min ungdom för mycket sjukgymnastik, vilket resulterade i punktering av vätska i högra knät.Efter 9 veckor med gipsat ben.Kunde jag inte längre sitta på huk. Det som vi flickor gör uti i naturen. För då måste jag hålla mig i något och häva mig upp.Besvärligt.
Vi är många i bloggvärlden som kämpar för att mista det som vi burit på för länge.
Så nu ska här kämpas, det får ta den tid som behövs.Ska försöka hålla humöret uppe.
Mina muskler är ju förslappade, så det gäller att träna upp dem.Det ser jag fram emot.
Kommer att skriva fler gånger om det händer något roligt under där här tiden.
torsdag 24 februari 2011
XTRAVAGANZA TJUGO6
Vägen till ett lättare LIV på vågen.
Igår hade jag en tid till en möte med Greger Hagström som äger Xtravaganza ihop med sin Fru Ninni. Fick träffa dem båda.Eftersom min Dr. inte ville hjälpa mig, får jag ta hjälp av dyra kunniga medhjälpare.
OM jag inte går ner så mycket som är brukligt före den 16/3,blir mitt medlemskap avbrutet och jag behöver inte betala något mer. Har betalat in Startavgift: 600:- / 21 x VLCD blandade soppor 630:- veckoranson.
Varje månad den 27 dras från mitt konto i 6 månader 851:- nästa 6 månader 599:- .Skulle tro att jag får träna hur mycket jag vill när en viss tid förflutet.
Det ingår träffar med en grupp som är där i samma syfte.
Fick en CD-skiva som jag ska lyssna på som är min mentala träning,
Vet inte ur min CD-spelare fungerar, har aldrig prövat.
Bästa att göra som det står i handboken.
Alla bantningsmetoder har jag utövat själv, utom en 1979 då jag kom i kontakt med en tjej som hade
öppnat ett SLIMOTEK i Södertälje.Hon gav mig kostråd och så gick jag hos henne solade och fick elektroder fastsatta på magen och andra utsatta ställen.Och med dessa elektriska signaler och vibrationer
stimulerades mina muskler, mest mina magmuskler.Åt endast råkost.For runt vart jag var på besök med min bunke.Jag gick nog ner de 10 kg jag föresatt mig att gå ner.Men då var jag UNG.
Mycket lättare att gå ner när man är yngre och rörligare.
Tänker på den där barnvisan: Dansa min docka medan Du är unger, när Du blir gammal blir Du så tunger.
Min hälsokonsult Ninni frågade hur mycket jag ville bli av med.
Så mycket det bara går, så jag bättre mår och når ner till mina tår.
De kan nog kontrollera så att jag inte får problem med hjärtat.
Har inte haft problem med det tidigare, men med för stor påfrestning, av träning och pulverdiet.
Kan det ju ske en förändring åt endera hållet.
Jag kör programmet helfart.
Dag 1
För att få en långvarig glädje av Din viktminskning, ställ in hjärnan på Din måltid.
Dagen går utan problem.Det är först mot kvällen, som Du kan känna Dig hungrig.
Det är möjligt att det tar emot lite, men ge kroppen en chans att ställa om sig.
Vatten är viktigt för att Du skall må bra. Drick mycket. Första dagen avklarad.
Ge Dig själv beröm.
Inrikta Dig på det Du vill uppnå istället för det Du vill undvika.
**********************************************************************
Jag har ju visat mig själv och andra att jag kan.Har karaktär nog att lyckas.
Med det mesta jag
utsätter mig för.
När veckan är över kan jag skriva mer om hur det känns i min kropp, de sa jag kunde bli matt, men
att jag skulle gå mina promenader som jag brukar. Det blir ut och fylla på frön med stavarna i händerna.
För övrigt tänker jag åka buss när jag ska någon annanstans.
Igår hade jag en tid till en möte med Greger Hagström som äger Xtravaganza ihop med sin Fru Ninni. Fick träffa dem båda.Eftersom min Dr. inte ville hjälpa mig, får jag ta hjälp av dyra kunniga medhjälpare.
OM jag inte går ner så mycket som är brukligt före den 16/3,blir mitt medlemskap avbrutet och jag behöver inte betala något mer. Har betalat in Startavgift: 600:- / 21 x VLCD blandade soppor 630:- veckoranson.
Varje månad den 27 dras från mitt konto i 6 månader 851:- nästa 6 månader 599:- .Skulle tro att jag får träna hur mycket jag vill när en viss tid förflutet.
Det ingår träffar med en grupp som är där i samma syfte.
Fick en CD-skiva som jag ska lyssna på som är min mentala träning,
Vet inte ur min CD-spelare fungerar, har aldrig prövat.
Bästa att göra som det står i handboken.
Alla bantningsmetoder har jag utövat själv, utom en 1979 då jag kom i kontakt med en tjej som hade
öppnat ett SLIMOTEK i Södertälje.Hon gav mig kostråd och så gick jag hos henne solade och fick elektroder fastsatta på magen och andra utsatta ställen.Och med dessa elektriska signaler och vibrationer
stimulerades mina muskler, mest mina magmuskler.Åt endast råkost.For runt vart jag var på besök med min bunke.Jag gick nog ner de 10 kg jag föresatt mig att gå ner.Men då var jag UNG.
Mycket lättare att gå ner när man är yngre och rörligare.
Tänker på den där barnvisan: Dansa min docka medan Du är unger, när Du blir gammal blir Du så tunger.
Min hälsokonsult Ninni frågade hur mycket jag ville bli av med.
Så mycket det bara går, så jag bättre mår och når ner till mina tår.
De kan nog kontrollera så att jag inte får problem med hjärtat.
Har inte haft problem med det tidigare, men med för stor påfrestning, av träning och pulverdiet.
Kan det ju ske en förändring åt endera hållet.
Jag kör programmet helfart.
Dag 1
För att få en långvarig glädje av Din viktminskning, ställ in hjärnan på Din måltid.
Dagen går utan problem.Det är först mot kvällen, som Du kan känna Dig hungrig.
Det är möjligt att det tar emot lite, men ge kroppen en chans att ställa om sig.
Vatten är viktigt för att Du skall må bra. Drick mycket. Första dagen avklarad.
Ge Dig själv beröm.
Inrikta Dig på det Du vill uppnå istället för det Du vill undvika.
**********************************************************************
Jag har ju visat mig själv och andra att jag kan.Har karaktär nog att lyckas.
Med det mesta jag
utsätter mig för.
När veckan är över kan jag skriva mer om hur det känns i min kropp, de sa jag kunde bli matt, men
att jag skulle gå mina promenader som jag brukar. Det blir ut och fylla på frön med stavarna i händerna.
För övrigt tänker jag åka buss när jag ska någon annanstans.
söndag 20 februari 2011
WHISKEY
Min första katt fick jag genom en karl som hade en gård med grisar, höns och kor. Pappa bytte tjänster med honom Arvidsson som han hette.Han snusade och spottade vilt omkring, som om han var utomhus.Ptvi,ptvi,ptvi.
Det var så äckligt tyckte jag. Pappa köpte "svart mjölk" av honom mot att Arvidsson fick allt slaskavfall som grisföda.Ägg köpte han också utav honom men spruckna ägg som inte gick att sälja.Det gick säkert åt mycket ägg. För varje dag på matsedeln stod det Omelette Florentine el.något annat namn.Den är med spenat.Jag älskade den omeletten.Så jag hade väl järnbrist så mycket som jag åt.
Tillbaka till Arvidsson, så en dag kom han och hade med sin en jättesöt tigrerad kattpojke.Som jag döpte till Whiskey. Det fanns ju redan en katt på hotellet, som skulle hålla undan möss och råttor.En kastrerad hankatt som hette Mimmi. Tror jag berättat något om den katten i ett annat inlägg.
Sa till Arvdisson att vi har en katt, men jag kan ta hem den, som min egen, den får sova med mig och vara dagarna på hotellet.Detta var året 1962.Fick blindtarmsinflammation på höstsidan, blev opererad akut för den var så gott som brusten.I uppvaknandet ur narkosen hade jag ropat Whisky flera gånger, sköterskan trodde jag menade drycken, men det var katten jag ropade efter.Jag var konvalecent i nära ett år.Blev så medtagen av :
att en sköterska givit mig penecillin för det blev var i såret. Jag var överkänslig mot just det.Hon hade inte rådfrågat Dr.Jacobsson som var hemma på lunch.Inte läst en journal.Vad hände, jo jag höll på att försvinna.Allt blev dimmigare och jag såg syner och LJUSET. genom en tunnel.Jag skulle få komma hem en Torsdag, minns jag.Mamma kom sa att det var hemskt så rufsig Du är. Då sa jag vad gör det, jag ska ju ändå DÖ.. Då blev det fart på Mamma, som hittade sköterskan.Då hade Dr. Jacobsson kommit tillbaka från sin lunch.Och sin arbetsplats.Den lilla sjukstugan som fanns på Lasarettsgatan i Vetlanda. Fick ett motgift.och det blev i sista minuten innan jag hade hamnat i koma.
Så vaknade jag till liv. Sakta men säkert återvände jag, till det bästa av allt LIVET.
På baksidan av hotellet fanns på den tiden gamla lagerbyggnader där det förvarades något som råttor gillade,Så de lade ut gift.Och Whisky hade tydligen ätit en mus därifrån, han blev så dålig. Vädjade till Pappa, och så for vi till veterinären och han gav Whisky ett motgift.
Det gick några dagar sedan var det fart på honom igen.Det var sommaren 1964 som Mamma hade ordnat åt mina systrar att de skulle få komma på en språkresa till England.Hur det nu kom sig, sa jag, att jag vill också
till Torquay, engelska rivieran.Jodå, Mamma ordnade så jag kunde bo på Bed&Breakfast.Och samtidigt hjälpa till där.Det var det bästa jag fått i uppdrag att göra.Mr.Len &Mrs.Wyn Blatchford hette dom.Det var nog mest Wyn som jobbade.Såg aldrig att Len gjorde något. De hade två barn Sandra och Roger. Sandra var gift med Mike och hade en dotter Karen.Roger var singel.Snygg, så jag rodnade. Det var en underbar sommar.Var nog där minst en månad minns svagt att jag fick förlängd vistelse.Men lovade att återkomma nästa år.Men då som vän till familjen inte jobba.De ville jag skulle komma senare inte mitt i turistsäsongen.Det kunde säkert ordnas ersättare för mig på hotellet.Mamma kunde trolla fram personal från ingenstans ibland. Så jag bokade semestern till i Augusti.1965. Den sommaren berättar jag om i ett annat inlägg.(påminn mig)
När jag kom hem, så det första jag gjorde var att leta efter Whiskey, hon som lovat passa medan jag var borta, hade själv gått på semester och inte fixat en annan att passa.Vad jag letade.Ingen Whisky.
Frågade alla i personalen om de visste var Whiskey tagit vägen.Ingen visste något.Det fanns en kock som hette Pelle, som vi tyckte var lite efterbliven.Men han var en jäkel på att laga mat.Frågade honom har Du sett min katt.Han tittade ner i golvet, sa att han inte visste. Men 5 år efteråt fick jag veta av en annan kock, att Pelle tagit katten till styckboden och huggit huvudet av honom, för han ville inte se katten plågas. Då jag fick reda på det hade jag avverkat en katt till och den hade också käkat råttgift.Men den hann vi inte, i tid till veterinären med. Henne kallade jag Martina efter drycken Martini .
Den kattflickan var också från Arvidsson, för när jag sa hur det låg till med Whiskey, så sa han kommer med en katt nästa gång det är leverans.Ingen av katterna var små,de var säkert ett halvår gamla..Det kryllade säkert av katter runt hans ladugård.Men de var inte vilda.Han hade tre honor som födde ungar på löpande band, fick jag veta. Sedan nöjde jag mig med Mimmi, som blivit så tjock av all grädde.Hon var en kräsen katt,åt inte strömming.Leverpastej,räkor kanske annan fisk.och vispgrädde.Någon elak hällde några droppar cognac i fatet och Mimmi blev beroende av det.Sov ruset av sig gjorde hon på bongbrädan.Stor och grå med gula ögon.
Det var så äckligt tyckte jag. Pappa köpte "svart mjölk" av honom mot att Arvidsson fick allt slaskavfall som grisföda.Ägg köpte han också utav honom men spruckna ägg som inte gick att sälja.Det gick säkert åt mycket ägg. För varje dag på matsedeln stod det Omelette Florentine el.något annat namn.Den är med spenat.Jag älskade den omeletten.Så jag hade väl järnbrist så mycket som jag åt.
Tillbaka till Arvidsson, så en dag kom han och hade med sin en jättesöt tigrerad kattpojke.Som jag döpte till Whiskey. Det fanns ju redan en katt på hotellet, som skulle hålla undan möss och råttor.En kastrerad hankatt som hette Mimmi. Tror jag berättat något om den katten i ett annat inlägg.
Sa till Arvdisson att vi har en katt, men jag kan ta hem den, som min egen, den får sova med mig och vara dagarna på hotellet.Detta var året 1962.Fick blindtarmsinflammation på höstsidan, blev opererad akut för den var så gott som brusten.I uppvaknandet ur narkosen hade jag ropat Whisky flera gånger, sköterskan trodde jag menade drycken, men det var katten jag ropade efter.Jag var konvalecent i nära ett år.Blev så medtagen av :
att en sköterska givit mig penecillin för det blev var i såret. Jag var överkänslig mot just det.Hon hade inte rådfrågat Dr.Jacobsson som var hemma på lunch.Inte läst en journal.Vad hände, jo jag höll på att försvinna.Allt blev dimmigare och jag såg syner och LJUSET. genom en tunnel.Jag skulle få komma hem en Torsdag, minns jag.Mamma kom sa att det var hemskt så rufsig Du är. Då sa jag vad gör det, jag ska ju ändå DÖ.. Då blev det fart på Mamma, som hittade sköterskan.Då hade Dr. Jacobsson kommit tillbaka från sin lunch.Och sin arbetsplats.Den lilla sjukstugan som fanns på Lasarettsgatan i Vetlanda. Fick ett motgift.och det blev i sista minuten innan jag hade hamnat i koma.
Så vaknade jag till liv. Sakta men säkert återvände jag, till det bästa av allt LIVET.
På baksidan av hotellet fanns på den tiden gamla lagerbyggnader där det förvarades något som råttor gillade,Så de lade ut gift.Och Whisky hade tydligen ätit en mus därifrån, han blev så dålig. Vädjade till Pappa, och så for vi till veterinären och han gav Whisky ett motgift.
Det gick några dagar sedan var det fart på honom igen.Det var sommaren 1964 som Mamma hade ordnat åt mina systrar att de skulle få komma på en språkresa till England.Hur det nu kom sig, sa jag, att jag vill också
till Torquay, engelska rivieran.Jodå, Mamma ordnade så jag kunde bo på Bed&Breakfast.Och samtidigt hjälpa till där.Det var det bästa jag fått i uppdrag att göra.Mr.Len &Mrs.Wyn Blatchford hette dom.Det var nog mest Wyn som jobbade.Såg aldrig att Len gjorde något. De hade två barn Sandra och Roger. Sandra var gift med Mike och hade en dotter Karen.Roger var singel.Snygg, så jag rodnade. Det var en underbar sommar.Var nog där minst en månad minns svagt att jag fick förlängd vistelse.Men lovade att återkomma nästa år.Men då som vän till familjen inte jobba.De ville jag skulle komma senare inte mitt i turistsäsongen.Det kunde säkert ordnas ersättare för mig på hotellet.Mamma kunde trolla fram personal från ingenstans ibland. Så jag bokade semestern till i Augusti.1965. Den sommaren berättar jag om i ett annat inlägg.(påminn mig)
När jag kom hem, så det första jag gjorde var att leta efter Whiskey, hon som lovat passa medan jag var borta, hade själv gått på semester och inte fixat en annan att passa.Vad jag letade.Ingen Whisky.
Frågade alla i personalen om de visste var Whiskey tagit vägen.Ingen visste något.Det fanns en kock som hette Pelle, som vi tyckte var lite efterbliven.Men han var en jäkel på att laga mat.Frågade honom har Du sett min katt.Han tittade ner i golvet, sa att han inte visste. Men 5 år efteråt fick jag veta av en annan kock, att Pelle tagit katten till styckboden och huggit huvudet av honom, för han ville inte se katten plågas. Då jag fick reda på det hade jag avverkat en katt till och den hade också käkat råttgift.Men den hann vi inte, i tid till veterinären med. Henne kallade jag Martina efter drycken Martini .
Den kattflickan var också från Arvidsson, för när jag sa hur det låg till med Whiskey, så sa han kommer med en katt nästa gång det är leverans.Ingen av katterna var små,de var säkert ett halvår gamla..Det kryllade säkert av katter runt hans ladugård.Men de var inte vilda.Han hade tre honor som födde ungar på löpande band, fick jag veta. Sedan nöjde jag mig med Mimmi, som blivit så tjock av all grädde.Hon var en kräsen katt,åt inte strömming.Leverpastej,räkor kanske annan fisk.och vispgrädde.Någon elak hällde några droppar cognac i fatet och Mimmi blev beroende av det.Sov ruset av sig gjorde hon på bongbrädan.Stor och grå med gula ögon.
lördag 19 februari 2011
Marie-Louise tar foton ur verkliga livet: STADSHOTELLET
Marie-Louise tar foton ur verkliga livet: STADSHOTELLET: "I Vetlanda innan det målades rött i slutet av 1960 -talet"
fredag 18 februari 2011
STADSHOTELLET I VETLANDA
Fast när de köpte rättigheterna så var det ett litet gult med endast två våningar.
Har ett annat inlägg hur det såg ut då. Men då får Du gå in på min fotoblogg,
Marie-Louise tar foton ur verkliga livet, http://parart222.blogspot. com/
På det här fotot som är taget av en Vetlandaflicka som är uppfödd i Staden, har sina föäldrar kvar
de bor strax utanför..
Här har jag arbetat från 1959-1969. Sporadiskt mellan varven då jag var utomlands för att lära mig
språket från andra länder.Som England,Frankrike,Holland m.flera.Jag var på en del nöjesresor också.
Det var så speciellt att få lära vad som behövdes för de olika avdelningarna.Köket var inte min starka sida.
För hett.Så det blev i kallskänken som jag höll mest till.Slitsamt det också.Med att silla, flå och rensa sill som kom i stora tunnor.Som sedan skulle läggas in, men det fick inte jag göra.Sedan skulle jag smöra,ur en kvarn, nere i källaren.Det kom ut små avlånga rullar.Som lades i kallt vatten i en stor rostfri bunke.Där var kallt, det var även kallt i sillrenseriet.Iklädd mina vita kallskänkskläder, inte värmande plagg precis.På senare år fick jag problem med lederna.
Jag älskade att vara i kallskänken, jag fick löva till sandwichen,landgångarna.Löva= sätta salladsblad på
båda ändarna.Koka ägg, skala och klyfta dem,rensa räkor, skära tomaterna i klyftor, skiva citroner, gurka allt förekommande
som skulle vara på en landgång-sandwich.
Strax efter skolan började jag i kaffekassan.Kl.6.00 då skulle kaffe kokas i stora cisterner.Tevatten fanns i den också.Eftersom det var spritkassa också, så hade hon som jobbat kvällen innan lämnat en massa skvättar i flaskorna.som jag hällde ur i en tom.Det blev en salig blandning.Som jag ställde undan.Minns att jag slickade på likörflaskkorkarna och tyckte det var sött och gott.Tror jag var där till kl.10.00 sedan gick jag över till kallskänken. För att jobba till kl.15.00.Det fanns säkert normer för hur länge en 15 åring fick arbeta.Men sedan fick jag gå i skola efter skola, det har jag skrivit i ett annat tillägg, så Du som följt mig vet om det.Och mellan varven jobba i kallskänken. Synd att jag aldrig fick papper på mitt kunnande.
En meritförteckning som Mamma skrivit ner, på den stod det mest om mina utlandsresor.
fortsättning följer......
tisdag 15 februari 2011
LITE MÅLARFÄRG SKULLE GÖRA SUSEN
Uppslaget fick jag av Camilla (Rantis).
Det vore något att få tapetsera om inte bara i sovrummet.Överallt. Det är ju så inrökt. Flera gånger har jag funderat på om jag skulle köpa billiga panelgardiner och spika fast dem i olika färggranna våder.Så den dagen jag flyttar, det kanske jag gör innan jag dör.Så är det bara att ta ner dem, så kan fastighetsbolaget behålla sina svagt pissgulfärgade tapeter.Kanske de var lite offwhite när jag flyttade in 1995. 1 April, inget skämt. En Azalea stod i köksfönstret.Tänkte att någon flyttat in, istället för mig.Men mitt namn stod på dörren.Det hade varit en visningslägenhet, för de hade gjort om med nya tapeter, lagt tilläggsisolering och tegel på husväggen.Nytt treglasfönster i kök och sovrum.Det gamla med trasiga persienner i v.rum.Byggt ut balkongen. för en del lite större med en uteplats.Men det tillhörde inte min tvåa.Synd eftersom jag hade två katter med i boet.
Såg att kaklet i köket var trasigt, påpekade det, samt spricka i v.rumsfönster och stort hack i parkettgolvet.Samt allt grus som de dragit in under flera månaders visningar för nya hyresgäster. Men det fick jag ta reda på, det var därför jag fick nyckeln lite tidigare.Men det sa de aldrig något om då.Kanske jag redan börjat höra dåligt.
Fick ju nyckeln 20 Mars och sov första natten 21 Mars. Dennis hade Gustav och Bus-Anna.Tur det var uppskrivet.
Fina katter jag hade de rev aldrig på tapeterna.Kanske skvätte lite revir- stänk här och var.
Lika fula tapeter överallt.Jo det var nya köksluckor och handtag, inga knoppar längre.Men bara pålagt över.
Arbetsbänkarna var nya och med ljus faner ovanpå i samma färg som handtagen på luckorna.De hade nog byggt ut vid diskbänken för där är det taget 14 cm av 34 cm som diskbänken är bred, så man får stå snett och diska.
Inte tänkte jag på det när jag tittade på lägenheten, jag föll för att det inte var någon insyn från balkongsidan.
Stort öppet med en liten björk intill ett stort vildvuxet område med tistlar.(ja det såg jag ju inte då,
det visade sig när den årstiden kom.)
Det blir ju färgrannt med gardiner.Minns inte alls vad jag hade från början.Men däremot minns jag vilka vi hade på trean på Klockarvägen 135 nb.Så hamnade jag åter här i Geneta, efter att ha flyttat runt i stan och bott på flera andra ställen.I år har jag bott lika länge som vi bodde i Pershagen 16 år.När jag flyttade hit i
Januari 1970 bodde vi till 1 Oktober 1974,då flyttade vi till en annan stadsdel, som var lite lugnare.Getingstigen 17 i Västra Blombacka. Efter Pershagen flyttade vi till varsin tvåa i Lina Hage. Men utan jobb kunde jag inte bo kvar så länge, jo jag fick ett 1 Juni 1994 på Kretsloppet, 4 timmar lönen 3.650:- hyran 5.765:- El 700:- telefon 4.000:- osv. Det gick ju inte, var ut och tiggde burkar för att kunna köpa kattmat.
Slutade med både alkohol och rökningen då -94. men det räckte ändå inte.Det var en jättefin tvåa 74 km2.
Som vi köpte för 10.000:- och den fick gå ifrån.Utan att kunna sälja den. Vad jag ångrar detta. Fick en liten summa av Mamma förskotterat arv. Men det räckte inte heller. Jag levde på havregrynsgröt, katterna måste ju ha sin mat. Så till slut bad jag det sociala om hjälp, då har det gått för långt.Fick 2.550:- tyckte jag blev rik i ett nafs. Men de sa Du får se Dig efter ett billigare boende och så hamnade jag här., där jag bor nu.
Trivs bra tydligen. Så den som lever får se.Kan kanske få omtapetserat och målat, annars gör jag som jag tänkte från början.
Det vore något att få tapetsera om inte bara i sovrummet.Överallt. Det är ju så inrökt. Flera gånger har jag funderat på om jag skulle köpa billiga panelgardiner och spika fast dem i olika färggranna våder.Så den dagen jag flyttar, det kanske jag gör innan jag dör.Så är det bara att ta ner dem, så kan fastighetsbolaget behålla sina svagt pissgulfärgade tapeter.Kanske de var lite offwhite när jag flyttade in 1995. 1 April, inget skämt. En Azalea stod i köksfönstret.Tänkte att någon flyttat in, istället för mig.Men mitt namn stod på dörren.Det hade varit en visningslägenhet, för de hade gjort om med nya tapeter, lagt tilläggsisolering och tegel på husväggen.Nytt treglasfönster i kök och sovrum.Det gamla med trasiga persienner i v.rum.Byggt ut balkongen. för en del lite större med en uteplats.Men det tillhörde inte min tvåa.Synd eftersom jag hade två katter med i boet.
Såg att kaklet i köket var trasigt, påpekade det, samt spricka i v.rumsfönster och stort hack i parkettgolvet.Samt allt grus som de dragit in under flera månaders visningar för nya hyresgäster. Men det fick jag ta reda på, det var därför jag fick nyckeln lite tidigare.Men det sa de aldrig något om då.Kanske jag redan börjat höra dåligt.
Fick ju nyckeln 20 Mars och sov första natten 21 Mars. Dennis hade Gustav och Bus-Anna.Tur det var uppskrivet.
Fina katter jag hade de rev aldrig på tapeterna.Kanske skvätte lite revir- stänk här och var.
Lika fula tapeter överallt.Jo det var nya köksluckor och handtag, inga knoppar längre.Men bara pålagt över.
Arbetsbänkarna var nya och med ljus faner ovanpå i samma färg som handtagen på luckorna.De hade nog byggt ut vid diskbänken för där är det taget 14 cm av 34 cm som diskbänken är bred, så man får stå snett och diska.
Inte tänkte jag på det när jag tittade på lägenheten, jag föll för att det inte var någon insyn från balkongsidan.
Stort öppet med en liten björk intill ett stort vildvuxet område med tistlar.(ja det såg jag ju inte då,
det visade sig när den årstiden kom.)
Det blir ju färgrannt med gardiner.Minns inte alls vad jag hade från början.Men däremot minns jag vilka vi hade på trean på Klockarvägen 135 nb.Så hamnade jag åter här i Geneta, efter att ha flyttat runt i stan och bott på flera andra ställen.I år har jag bott lika länge som vi bodde i Pershagen 16 år.När jag flyttade hit i
Januari 1970 bodde vi till 1 Oktober 1974,då flyttade vi till en annan stadsdel, som var lite lugnare.Getingstigen 17 i Västra Blombacka. Efter Pershagen flyttade vi till varsin tvåa i Lina Hage. Men utan jobb kunde jag inte bo kvar så länge, jo jag fick ett 1 Juni 1994 på Kretsloppet, 4 timmar lönen 3.650:- hyran 5.765:- El 700:- telefon 4.000:- osv. Det gick ju inte, var ut och tiggde burkar för att kunna köpa kattmat.
Slutade med både alkohol och rökningen då -94. men det räckte ändå inte.Det var en jättefin tvåa 74 km2.
Som vi köpte för 10.000:- och den fick gå ifrån.Utan att kunna sälja den. Vad jag ångrar detta. Fick en liten summa av Mamma förskotterat arv. Men det räckte inte heller. Jag levde på havregrynsgröt, katterna måste ju ha sin mat. Så till slut bad jag det sociala om hjälp, då har det gått för långt.Fick 2.550:- tyckte jag blev rik i ett nafs. Men de sa Du får se Dig efter ett billigare boende och så hamnade jag här., där jag bor nu.
Trivs bra tydligen. Så den som lever får se.Kan kanske få omtapetserat och målat, annars gör jag som jag tänkte från början.
lördag 12 februari 2011
MAMMA SKULLE FYLLT 98 ÅR IDAG
Om hon levt, men Mamma dog utan att jag var där och höll hennes hand jag den förstfödda. Det har jag ångrat många gånger.Jag ringde varje dag och kväll för att höra hur läget var. Men de sa att Din Mammas organ är starka så det här tar tid.Så fattade Mamma modet att släppa taget. Och jag hann inte dit.Det var ju bara två timmars resa.Så från en dagen till nästa morgon så var det över.Det var en som hette Gunnel som satt och höll Mamma i handen.Hon kände henne sedan tidigare.Men det var inte Jag.
Jag tänder ljus för Mamma i dag Pappa får vara med på det också.Hans födelsedag är den 18 Februari 1908
Mamma föddes 1913.Och slöt sina ögon den 28 Oktober 2000 kl.07.10. i Lidingö .
Mamma hade gillat den här låten med Stefans. och kom änglar m.Lars Winnerbäck.
Jag tänder ljus för Mamma i dag Pappa får vara med på det också.Hans födelsedag är den 18 Februari 1908
Mamma föddes 1913.Och slöt sina ögon den 28 Oktober 2000 kl.07.10. i Lidingö .
Mamma hade gillat den här låten med Stefans. och kom änglar m.Lars Winnerbäck.
fredag 11 februari 2011
måndag 7 februari 2011
söndag 6 februari 2011
onsdag 2 februari 2011
DET GÖR ONT
Ingen bot och bättring idag. 170:- och Dr. + en till Dr. titta vad det kunde vara.Många gissningar.Kirurgen i stan som jag var hos hade inte sänt det han skar bort till analys vilket är brukligt.Så nu står vi på ruta ett igen.Ända till 4 Mars får jag vänta för att bli opererad igen. Även denna gång ska det skäras bort.Berättade hur nerblodad jag var, inga skyddskläder fick jag på mig, eller op-mössa.Det är också brukligt sa denne läkaren.Berättade att bedövningen släppte och att det gjorde ont så det räckte och blev över.Bad mig ligga still.
Nä, den klåparen går jag inte till någon mer gång. Och det slipper jag nu.
Det här är ju bagateller jämfört med gallan, det var en titthålsopertion. Där var hela jag nersövd och inlagd i ättika, nej vad skrev jag.Hade varit inlagd tidigare i tre dagar på dropp. för jag hade till och från haft gallstensanfall. Det var nog det vidrigaste djävulska plågor jag haft efter födslovärkarna.Helt hjälplös kände jag mig.När jag pratade med akuten frågade de om jag hade kräkts.Nej jag spyr aldrig sa jag.Men då kan det inte vara gallan sa de.Så jag åkte inte in.Trodde jag skulle slita loss radiatorn från väggen så ini helvetes ont gjorde det.Och min Gunnar stod handlingsförlamad och kunde inget göra.Jag fick Voltaren stolpiller för att ta nästa gång det hände.Då sa Dr.när Du måste ta tre, åk in till akuten.Stanna inte hemma.Men jag åkte inte, för det var mitt i natten.Och på morgonen hade anfallet lagt sig.
Hade katt på den tiden, så på Bus-Anna att hon förstod att något var galet med mig, ville ha hennes kattskinn på magen.Men hon sprang och gömde sig, för jag skrek som jag var stucken av en bålgeting. Det har jag blivit, så jag vet att det gör ONT det med.Jag har låg smärttröskel.Så smärtor som är ingenting för andra
kan göra jävligt ont på mig.
Nu passar verkligen Lena PH´s Det gör ont in här.Så den placerar jag efter inlägget.
Fast konstigt nog så var det nästan bara på sena kvällen och halva natten som anfallen satte igång, aldrig på dagen. Då hade det varit lättare att ta sig till sjukhuset.
Jag blev opererad 2003 och har aldrig haft besvär efter det.
Nä, den klåparen går jag inte till någon mer gång. Och det slipper jag nu.
Det här är ju bagateller jämfört med gallan, det var en titthålsopertion. Där var hela jag nersövd och inlagd i ättika, nej vad skrev jag.Hade varit inlagd tidigare i tre dagar på dropp. för jag hade till och från haft gallstensanfall. Det var nog det vidrigaste djävulska plågor jag haft efter födslovärkarna.Helt hjälplös kände jag mig.När jag pratade med akuten frågade de om jag hade kräkts.Nej jag spyr aldrig sa jag.Men då kan det inte vara gallan sa de.Så jag åkte inte in.Trodde jag skulle slita loss radiatorn från väggen så ini helvetes ont gjorde det.Och min Gunnar stod handlingsförlamad och kunde inget göra.Jag fick Voltaren stolpiller för att ta nästa gång det hände.Då sa Dr.när Du måste ta tre, åk in till akuten.Stanna inte hemma.Men jag åkte inte, för det var mitt i natten.Och på morgonen hade anfallet lagt sig.
Hade katt på den tiden, så på Bus-Anna att hon förstod att något var galet med mig, ville ha hennes kattskinn på magen.Men hon sprang och gömde sig, för jag skrek som jag var stucken av en bålgeting. Det har jag blivit, så jag vet att det gör ONT det med.Jag har låg smärttröskel.Så smärtor som är ingenting för andra
kan göra jävligt ont på mig.
Nu passar verkligen Lena PH´s Det gör ont in här.Så den placerar jag efter inlägget.
Fast konstigt nog så var det nästan bara på sena kvällen och halva natten som anfallen satte igång, aldrig på dagen. Då hade det varit lättare att ta sig till sjukhuset.
Jag blev opererad 2003 och har aldrig haft besvär efter det.
DET GÖR ONT
Ingen bot och bättring idag. 170:- och Dr. + en till Dr. titta vad det kunde vara.Många gissningar.Kirurgen i stan som jag var hos hade inte sänt det han skar bort till analys vilket är brukligt.Så nu står vi på ruta ett igen.Ända till 4 Mars får jag vänta för att bli opererad igen. Även denna gång ska det skäras bort.Berättade hur nerblodad jag var, inga skyddskläder fick jag på mig, eller op-mössa.Det är också brukligt sa denne läkaren.Berättade att bedövningen släppte och att det gjorde ont så det räckte och blev över.Bad mig ligga still.
Nä, den klåparen går jag inte till någon mer gång. Och det slipper jag nu.
Det här är ju bagateller jämfört med gallan, det var en titthålsopertion. Där var hela jag nersövd och inlagd i ättika, nej vad skrev jag.Hade varit inlagd tidigare i tre dagar på dropp. för jag hade till och från haft gallstensanfall. Det var nog det vidrigaste djävulska plågor jag haft efter födslovärkarna.Helt hjälplös kände jag mig.När jag pratade med akuten frågade de om jag hade kräkts.Nej jag spyr aldrig sa jag.Men då kan det inte vara gallan sa de.Så jag åkte inte in.Trodde jag skulle slita loss radiatorn från väggen så ini helvetes ont gjorde det.Och min Gunnar stod handlingsförlamad och kunde inget göra.Jag fick Voltaren stolpiller för att ta nästa gång det hände.Då sa Dr.när Du måste ta tre, åk in till akuten.Stanna inte hemma.Men jag åkte inte, för det var mitt i natten.Och på morgonen hade anfallet lagt sig.
Hade katt på den tiden, så på Bus-Anna att hon förstod att något var galet med mig, ville ha hennes kattskinn på magen.Men hon sprang och gömde sig, för jag skrek som jag var stucken av en bålgeting. Det har jag blivit, så jag vet att det gör ONT det med.Jag har låg smärttröskel.Så smärtor som är ingenting för andra
kan göra jävligt ont på mig.
Nu passar verkligen Lena PH´s Det gör ont in här.Så den placerar jag efter inlägget.
Fast konstigt nog så var det nästan bara på sena kvällen och halva natten som anfallen satte igång, aldrig på dagen. Då hade det varit lättare att ta sig till sjukhuset.
Jag blev opererad 2003 och har aldrig haft besvär efter det.
Nä, den klåparen går jag inte till någon mer gång. Och det slipper jag nu.
Det här är ju bagateller jämfört med gallan, det var en titthålsopertion. Där var hela jag nersövd och inlagd i ättika, nej vad skrev jag.Hade varit inlagd tidigare i tre dagar på dropp. för jag hade till och från haft gallstensanfall. Det var nog det vidrigaste djävulska plågor jag haft efter födslovärkarna.Helt hjälplös kände jag mig.När jag pratade med akuten frågade de om jag hade kräkts.Nej jag spyr aldrig sa jag.Men då kan det inte vara gallan sa de.Så jag åkte inte in.Trodde jag skulle slita loss radiatorn från väggen så ini helvetes ont gjorde det.Och min Gunnar stod handlingsförlamad och kunde inget göra.Jag fick Voltaren stolpiller för att ta nästa gång det hände.Då sa Dr.när Du måste ta tre, åk in till akuten.Stanna inte hemma.Men jag åkte inte, för det var mitt i natten.Och på morgonen hade anfallet lagt sig.
Hade katt på den tiden, så på Bus-Anna att hon förstod att något var galet med mig, ville ha hennes kattskinn på magen.Men hon sprang och gömde sig, för jag skrek som jag var stucken av en bålgeting. Det har jag blivit, så jag vet att det gör ONT det med.Jag har låg smärttröskel.Så smärtor som är ingenting för andra
kan göra jävligt ont på mig.
Nu passar verkligen Lena PH´s Det gör ont in här.Så den placerar jag efter inlägget.
Fast konstigt nog så var det nästan bara på sena kvällen och halva natten som anfallen satte igång, aldrig på dagen. Då hade det varit lättare att ta sig till sjukhuset.
Jag blev opererad 2003 och har aldrig haft besvär efter det.
tisdag 1 februari 2011
KONTROLL
Idag gjorde jag en stor kontroll över hur många bloggar som jag hanterar 180 st. varav en del ligger dolda.Hur många har jag inte koll på.En del har inte varit inne på sin blogg på flera månader ja till och med år.kanske de dött eller av någon annan anledning inte skriver i den längre.Några har ju bytt namn och adress.Varje vecka tillkommer det en ny blogg som jag känner för att följa.
Det har blivit en del matbloggar och bloggar om kostråd nu inför min speciella "bantning" fel uttryck.
ska jag ju kalla det för viktnedgångsförsök.
Det är inte så himla lätt låta bli att äta allt som jag tycker om.För det är just sådant jag inte får stoppa i mig.
Är en riktig liten gottegris, snaskoman, det finns säkert inget som heter så. Snaskomani, varför inte.Nu ska det vara fobi, tabu.Men det går inte ihop med mig.En del säger gör som barnen, ät bara på Lördagar.Nu har jag hållit mig undan godis och sötsaker en hel månad och även kolhydrater.Hur mycket har jag gått ner på den här tiden sedan jag startad den 11 Januari. Jo 2 kilo 4 hekto. 6 cm sammanlagt över de ställen på kroppen som jag mätt.Byst,Stuss,runtom magen och rumpomfång, v.lår, h lår. Rumpomfång läste jag hos Fru Venus, det lät så kul så det tog jag efter.Alla förstår nog vad det innebär.
Något fattas mig.Eller som Ronias Pappa sa när Skalleper gått bort, han fattas mig.
Jag har fått blåsor och bölder i tandkötter mer än jag hade förut.De här så tuberna man kan köpa på
Apoteket Aftex Aloclair Gel o.Aftamed oral gel. De ska hjälpa att ta bort den värsta smärtan.Men inte hjälper det så länge.Det är bara i underkäken jag har det. Räcker gott och väl.
Såret på örat som orsakades av att en frissa klippte mig för fyra år sedan och sedan nöp en sköterska mig,
på samma ställe.Det läkte och sårskorpan ramla av, då började det blöda för minsta beröring. Och så höll det på tills jag med en remiss kom till en kirurg här i stan.Han lade en bedövning, skar bort vad det nu var och
sydde och så släppte bedövningen och jag skrek till,ligg still säger han.Inte lätt när det gör ont.Jag bet ihop.
Synd jag inte tittade i spegeln innan jag gick ut på stan, för jag såg folk tittade på mig, men förstod inte varför.
Håret låg ju för örat så det kunde de inte se.När jag väl kom framför en spegel, hajade jag till. Men hur i helskotta kunde halva håret vara så nerblodat.Samtidigt som jag blev förbannad, så blev jag full i skratt.
Kände ju att han hade torkat av där vid örat.Men trodde han hade lagt en skyddsduk över håret.Det hade
Han inte gjort alltså. Och till råga på allt så var mitt hår nytvättat och fint fönat.
Den skulle min Dr. skicka mig till igen. Nej tack.Aldrig jag sätter min fot där igen.Har hört värre historier
nu efteråt om honom.
I morgon ska jag alltså till en Dr. på öron-näsa -hals.För jag hade bara honom att välja på.Men jag tror
att han inte kan hjälpa mig för det här är ju utvärtes sår. Som han den som skar bort det vad det nu var,inte sänt det på analys.En ofarlig art av hudcancer sa min kvinnliga läkare.Hennes namn står på remissen.
Så det ska bli en annorlunda dag i morgon. Hoppas att bli avhjälpt naturligtvis.Någon bot och bättring i
alla fall vore önskvärt.Och hur det går, berättar jag i ett annat inlägg.
Det har blivit en del matbloggar och bloggar om kostråd nu inför min speciella "bantning" fel uttryck.
ska jag ju kalla det för viktnedgångsförsök.
Det är inte så himla lätt låta bli att äta allt som jag tycker om.För det är just sådant jag inte får stoppa i mig.
Är en riktig liten gottegris, snaskoman, det finns säkert inget som heter så. Snaskomani, varför inte.Nu ska det vara fobi, tabu.Men det går inte ihop med mig.En del säger gör som barnen, ät bara på Lördagar.Nu har jag hållit mig undan godis och sötsaker en hel månad och även kolhydrater.Hur mycket har jag gått ner på den här tiden sedan jag startad den 11 Januari. Jo 2 kilo 4 hekto. 6 cm sammanlagt över de ställen på kroppen som jag mätt.Byst,Stuss,runtom magen och rumpomfång, v.lår, h lår. Rumpomfång läste jag hos Fru Venus, det lät så kul så det tog jag efter.Alla förstår nog vad det innebär.
Något fattas mig.Eller som Ronias Pappa sa när Skalleper gått bort, han fattas mig.
Jag har fått blåsor och bölder i tandkötter mer än jag hade förut.De här så tuberna man kan köpa på
Apoteket Aftex Aloclair Gel o.Aftamed oral gel. De ska hjälpa att ta bort den värsta smärtan.Men inte hjälper det så länge.Det är bara i underkäken jag har det. Räcker gott och väl.
Såret på örat som orsakades av att en frissa klippte mig för fyra år sedan och sedan nöp en sköterska mig,
på samma ställe.Det läkte och sårskorpan ramla av, då började det blöda för minsta beröring. Och så höll det på tills jag med en remiss kom till en kirurg här i stan.Han lade en bedövning, skar bort vad det nu var och
sydde och så släppte bedövningen och jag skrek till,ligg still säger han.Inte lätt när det gör ont.Jag bet ihop.
Synd jag inte tittade i spegeln innan jag gick ut på stan, för jag såg folk tittade på mig, men förstod inte varför.
Håret låg ju för örat så det kunde de inte se.När jag väl kom framför en spegel, hajade jag till. Men hur i helskotta kunde halva håret vara så nerblodat.Samtidigt som jag blev förbannad, så blev jag full i skratt.
Kände ju att han hade torkat av där vid örat.Men trodde han hade lagt en skyddsduk över håret.Det hade
Han inte gjort alltså. Och till råga på allt så var mitt hår nytvättat och fint fönat.
Den skulle min Dr. skicka mig till igen. Nej tack.Aldrig jag sätter min fot där igen.Har hört värre historier
nu efteråt om honom.
I morgon ska jag alltså till en Dr. på öron-näsa -hals.För jag hade bara honom att välja på.Men jag tror
att han inte kan hjälpa mig för det här är ju utvärtes sår. Som han den som skar bort det vad det nu var,inte sänt det på analys.En ofarlig art av hudcancer sa min kvinnliga läkare.Hennes namn står på remissen.
Så det ska bli en annorlunda dag i morgon. Hoppas att bli avhjälpt naturligtvis.Någon bot och bättring i
alla fall vore önskvärt.Och hur det går, berättar jag i ett annat inlägg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)