onsdag 31 augusti 2011

HÄNDELSER I VARDAGSLIVET: EN KVART I BUREN

HÄNDELSER I VARDAGSLIVET: EN KVART I BUREN: I går skedde en förändring. Fick kontakt med en Irina som sett min vädjan i Katthemmets blogg. Om dessa tre som jag matat nu sedan slutet a...

torsdag 25 augusti 2011

REPORTAGET I LÄNSTIDNINGEN

Mi bytte från grogg till blogg

 2006 slutade Marie-Louise Grimlund
äta kött.Ett år senare tog hon sin sista drink. 2008 fimpade hon för gott.
I sitt nya liv har hon istället börjat-blogga.

För tre år sedan blev Marie-Louise Grimlund fast i nätet. Eller på nätet kanske man ska säga.
Då skaffade hon en laptop och var snart inne på facebook.
Nästa steg blev att börja läsa andras bloggar, och Marie-Louise eller Mi som hon kallas, ville 

omedelbart starta en egen.
-Jag har alltid älskat att skriva och jag tyckte att jag hade så mycket att berätta, säger Mi.
Mi växte upp i Småländska Vetlanda, där hennes föräldrar i många år ägde och drev  Stadshotellet.
Bloggen Lillgrimman handlar mycket om hennes barndomsminnen.
De första åren när Mi var liten bodde familjen på hotellet, så Mi är praktiskt taget uppvuxen i hotellkorridorerna. (här bad jag henne ändra,3 månader bodde vi på hotellet, sedan hyrde Pappa och Mamma ett stort hus på Långgatan 14, som de senare köpte)

Hon bodde kvar i Småland tills hon 1970 gifte sig och flyttade till Södertälje.
(Står inte ett dugg om alla mina utlandsresor)

Det var ett äktenskap där det förekom mycket alkohol, även om Mi säger sig ha avstått under lång tid.


-Men min värld rasade när min Pappa dog , skulle precis fylla 40, säger Mi som under de kommande tio åren drack mer och mer, till att börja med vin men så småningom också
starkare drycker.
  1993 gick paret isär, Mi flyttade till egen lägenhet, sökte jobb och tog kontakt med läkare för
att få hjälp med sitt alkoholberoende.
Tills sist fick hon också deltidsjobb på Södertälje kommuns Kretsloppet, en anställning som varade i fyra år,  (1/6-94 -31/10-97 )
- Jag fick 3.650:- i månaden efter skatt, ibland fick jag pengar från det sociala. Mina tänder
blev förstörda och jag fick tandproteser, nu i efterhand kan jag inte fatta hur jag stod ut, men under
de här åren drack jag aldrig, säger Mi.


Men hon åkte dit igen och inte förrän i September 2007 kom hon till en punkt, där hon sa sig att
nu fick det vara nog. Den 12 September 2007 räknar hon som en dag i sitt nya liv.


Den blogg som kommit att bli viktigast för henne heter följaktligen Mi´s nya liv, och där berättar hon öppenhjärtligt om sitt mörka förflutna och sitt missbruk.
  - Jag har gått ett antal Minnesotakurser förut, den här gången har jag klarat det själv, men nu har jag bestämt mig. Och jag har sagt till mina gamla bekanta att den som inte respekterar min nykterhet inte ska ringa mig. Nu är det slut men jag får ta en dag i taget, säger Mi.


På sin blogg får hon täta kommentarer och uppmuntrande ord. Nu ägnar hon flera timmar varje dag åt att via Facebook och bloggarna umgås med sina datavänner.


-- Via nätet har jag fått hjälp att börja bygga upp mitt självförtroende, säger Mi Grmlund.
***************************************
  Catharina Djurfeldt, Redaktör Nära&Kära

HÄNDELSER I VARDAGSLIVET: REPORTAGE I LÄNSTIDNINGEN

HÄNDELSER I VARDAGSLIVET: REPORTAGE I LÄNSTIDNINGEN: Idag står det att läsa om mig i länstidningen. Passande när jag har namnsdag det är Louise idag. I min blogg Mi´s nya liv har jag skrivit ...

tisdag 23 augusti 2011

"SPINNANDE VÄRRE "


Mi´s nya liv och det jag redan levt !: TROR PÅ ROBERT LIND I KRAMFORS: En vacker dag som denna Söndag,tog jag det lugnt i tre timmar framför datorn.Sen gav jag mig iväg in till Y o. Lill-Katten, hälsa goddag, .................

Ja, så skrev jag för ett år sedan.Tycker det känns som att läsa någon annans inlägg.

Min lott här i livet, är nog att mata katter.
Som jag nu gör med dessa tre små utekatter varje dag sedan i Juni någon gång. Förstår inte att jag inte skrivit upp det någonstans, när jag började mata.Och inte minns jag heller.

Men varje morgon och på kvällen. Det är i en Snöbärsbuske som ligger i en hörna ett stort buskage som omgärdar Stödboendets staket,det är söndertrasat på flera ställen. Lätt att även för ett barn tränga sig in och ta bollen som sparkats in i busken.Men det blev jag som fick ta loss bollen

Varje kväll så länge det var solsken och många barn och vuxna i rörelse hade en hel skock runt mig då
jag skulle mata dessa små livrädda katter.De tjoade och skrek, en del ville hjälpa till att mata. En grabb fick det och gav till den som jag kallar Lill-Balbo, han hade nyss fått.Så efter det sa jag att det är jag som ger dem mat ingen annan.Klart att de kunde få köpa.Men det ville de inte.

De börjar nog känna igen mig, både på rösten och mina kroppslukt.
I morse kom de alla tre och mötte mig, för jag var sen.Det har hänt att ingen katt syns, mest efter en regnig natt.De har vet jag (barnen visste) ett skrymsle där det är torrt, förmodligen den där elcentralen ett litet rött cementerat hus på baksidan av stödboendet.

Det finns ett hål i väggen på kortsidan där de kryper in.

Det har blivit som ett "jobb" eller ett "kall" att det blev just jag som skulle mata dessa små till att växa upp
i en snöbärsbuske här i Geneta.

De säger jag är en ängel, och  har ett hjärta utav guld.

Men vad betyder det, jag är som vem som helst som nu ville förbarma mig över dessa små kattungar
som kunde dött eller åtminstone inte vuxit så fort, om de skulle levt på bara sorklår och gräshoppor en och annan fågel.

Barnen och jag är bekymrade över var de ska vara i vinter, så i funderar på att bygga ett litet "katthus"
åt dem. Säker någons Pappa som kan och vill hjälpa oss. Om inte så får vi göra det själva.Alla frågar som inte vet om katterna är mina. Nej  här i Geneta rår vi alla om dem, som vill att de ska överleva.

Det enda som intresserar mig ,
just nu är katterna i snöbärsbusken, kanske inte är så intressant för Dig att läsa om.Men det jag skrivit om förut, finns inte mycket mer att skriva om.Har blivit ett vakum. Hjärnsläpp !
Kanske det dyker upp något mer att skriva om. I värsta fall får Du göra som jag gå tillbaka till 2010.

Du vet väl att jag har en blogg till där jag skriver om Händelser i vardagslivet. http://lemotmignublirduforevigad.blogspot.com        
trodde det skulle bli en ny fotoblogg, då jag bytte mobil.Men de fotona går in på FB, men har en länk så
Du kan se dem här också.

Hoppas lite kan vara till nöje, av det jag skrev idag.

Har Du något råd att ge mig angående katterna så är jag tacksam över dem.




torsdag 4 augusti 2011

tisdag 2 augusti 2011

HÄNDELSER I VARDAGSLIVET: TURIST I MIN HEMSTAD

HÄNDELSER I VARDAGSLIVET: TURIST I MIN HEMSTAD: "For med bussen intill stan, hoppade av vid Köpmangatan.Gick fram mot Telgehuset, hade tänkt gruffa lite på han som sålde mobilen till mig, ..."