onsdag 29 december 2010

KÖPLUSTA

Fick ett uppslag hos Stickvick ! Om att ha hela klädkammaren full med sånt jag inte kommer i, eller inte vill ha på mig för det är inte modernt. Nu brukar jag inte följa modet så där till punkt och pricka.Men lite inne vill jag vara, fast det är svårt med mitt omfång.Efter jag slutade röka har jag lagt på mig en del onödiga kilon. Då krävs det större plagg.På vintern behöver jag inte lika mycket  kläder för då har jag ytterplagg.

Och ytterkläder för vinterbruk har jag ganska gott om.Kanske inte sista modet.Det ska vara varma plagg.Det
är viktigt. Fick ärva en grå jacka efter en f.d.väninnans Mamma som gick bort 2000.Den har fuskpälsfoder i huvan och ärmarna.Älskar den jackan.Börjar bli sliten runt knapparna, syns att jag sytt i dem flera gånger, men på olika ställen.Vet inte hur jag ska lappa ihop den till nästa vinter.Måste googla på det.

Provade en underbar duffelkappa men den fanns bara upp till storlek 44.Det var med en schalkrage och huva.i skön fuskpersian .Jag hade gärna givit 1.995:- för den var klädsam.Om jag kunde få bort lite på omfånget, kunde jag knäppa den.Vill ha kvalitet så det håller några år.Men är man lite överviktig får man dras med de gamla plaggen, tills de ramlar i sär. Köpte en svart 3/4 Jacka med huva, lät sy fast mitt svarta rävskinn på den.Köpte den nog i ett förhastat ögonblick.Då kunde jag ha den, vadderad men det var bara dragkedja i den inga knappar eller kardborrband, det köpte jag och skulle sy dit, men det blev aldrig av.

En dag i Oktober kom min Dotter som hastigast på besök och kom på min svarta jacka, då hon säger att hon skulle behöva köpa ny, men barnen går före.Den passa precis.Så glad jag blev.Då kom den till användning.
Ska jaga en ny på rean, måste väl finnas någon snygg och varm Jacka kvar till mig.

Skickade efter en fyndlåda, i den var det en Jacka brunbeige med härlig fusknappa.Men den var för stor, de
hade missuppfattat storleken, jag sa XXL, det kom 2xXXL, då kan Ni tänka Er.Ville skänka den till en av mina kära bloggare, men den hade nog varit alldeles för stor även åt henne. Den fick min dotter ta med till
sin svärmors sambo.För jag tror att det var en herrjacka.Tyvärr var det ingen krage, utan bara en kant.

Fick en reakatalog från Cellbes i dag tittade lite i den.Men kände att jag kan inte skicka efter på katalog längre.För jag vill kunna prova, känna på kvaliten och"mannekänga"lite och se om den klär mig, i alla vinklar.
Så jag inte ser ut som en Michelingubbe, som jag gör i en vadderad jacka.

Det blir till att rensa ur allt gammalt och köpa nytt.Några plagg i  alla fall.Som jag skrev i en kommentar, bara vårsolen tittar fram så kommer köplustan tillbaka.
Och då rusar alla flickor som ystra kalvar på grönbete ut och handlar nytt till garderoben.

söndag 26 december 2010

TOMTEN KOMMER

Jul, det har jag firat många genom åren.Hur många kan man komma ihåg.Och som skiljer sig från den förra.Det har jag ingen aning om.Men de Jular jag firade med mina föräldrar och syskon innan jag eller någon av oss var gifta och utflugna ur boet.De är många.Mamma och Mormor höll på traditiomerna.Alltid skulle de vara någon äldre herre gärna en ungkarl, som inte hade egen familj att fira med.

Det fanns en Farbror Tage Hedlund, han hade en foxterrier han brukade fira Jul med oss när vi var halvstora.Egentligen skulle den här berättelsen höra till Barndomsminnena.Men där hade jag ju tänkt att bara skriva om mina busiga förehavanden.
Denna Jul skiljde sig inte mycket från andra Jular.Jag kan ha varit fem år men jag minns inte om Catherine var född.Men det måste hon varit i Juli-48.

Den här julen gick Farbror Tage upp för trappan, jag följde honom med blicken och väntade på att han skulle komma ner för trappan igen.Plötsligt ringer det på dörren.Pappa går och öppnar och säger att det är Tomten som frågar om det finns några snälla barn.OH fy så hemskt,jag gömde mig bakom lilla soffan vid burspråket.

Vägra komma fram,vem kunde denna otäcka tomte vara.Han delade ut klapparna, som han hade i säcken.Just en sådan säck som Pappa hade köpt ved i.Jag kan tänka så jag grubblade på detta.Hur det kunde hänga ihop.Vet inte om jag kände igen rösten, kanske han gjorde sig till.Det är möjligt.
Ett fel gjorde han när han skulle gå, då sa han tack och hejdå alla snälla barn så ses nästa år igen.
Och gick upp för trappan.Klädde om och kom ner som Farbror Tage.
Efter det blev jag livrädd för att gå upp för trappan själv, tomten var ju kvar däruppe.Det tog många år innan Mamma kom på hur det låg till. Kanske Mamma sa att tomten gått ut balkongvägen, en stege stod rest mot balkongen.Jag tänkte och tror jag sa, varför klev han inte in den vägen när han kom.För det var så han hade gjort, klätt om till Tomte i lilla rummet med balkong. Klättrat ner för stegen gått runt och ringt på dörren.Och sedan gått upp för trappan.Vem kunde tro att det skulle skrämma mig så, samma gällde källartrappan.Den tyckte jag var så äcklig, för det satt en uppstoppad Kattuggla med vingarna utbredda.Stirrande stora ögon som lyste i mörkret,
när och hur jag blev rädd för den vet jag inte.Men alldeles säkert var det någon dum person som skrämde mig.En barnsköterska kanske.Minns inte.

Tror det var olika tomtar varje Jul, men ingen som gick upp för trappan någon mer Julafton så vitt jag vet.

onsdag 22 december 2010

HÅLLA GOD MIN

Taxin kom lite senare än jag tänkt mig,han att gå ända ner till vändplan.Där skulle han skruva bort skylten med skolskjuts,det tog sin lilla tid.Sen när han såg att jag hade electroniskt  VISA.Fick vi åka till Coop Forum, det ligger om hörnan invid Scaniarinken.Närmast till motorvägarna.Där var det liten kö, någon ropade mitt namn.Hörde inte vem.Men såg på väg ut att det var Ib, en jobbarkompis och granne. Sen såg jag Yngve med sin rullator.Prata som hastigast, förklara att jag fick astman tillbaka hos honom.Han hade blivit ännu magrare.
Taxin stod en bit bort, fick halvspringa.Okej så kom vi då iväg, äntligen.

Han körde säkert.Råka sätta mig i framsätet, det ångrade jag efteråt. För om jag vetat att samtalsämnet skulle vara sexualitet. Det är väl inte det hetaste ämnet just nu för mig i alla fall. Men jag svarade så gott jag kunde på alla hans frågor.Kunde ju inte börja bråka, för tänk om han slängt ut mig på motorvägen..Det har jag nämligen råkat ut för en gång när jag inte var riktigt nykter och trodde att jag skulle bli hemkörd först.Monica som beställt taxin var kanonfull och bodde långt ut på landet.Jag bodde då i Pershagen.Tur han kastade av mig så det inte var så långt hem.Det var synd att jag inte visste numret på bilen, det var ju mörkt ute också.Jag nyktrade till ganska snart, för jag måste ta mig över motorvägen till andra sidan, utan att bli påkörd.Monica var nog fullare för hon mindes inte hur hon kommit hem, minns inte ens att jag var med i bilen och att jag blev
avkastad av taxichaffisen.

Så därför höll jag god min och sa att jag är inte Malena Ivarsson utbildad sexolog.Men lite kan jag väl om det.
Det var ruskiga frågor en del.Då sa jag vet ej.Jag kan inte här öppet skriva alla grova frågor som han ställde.
Jag  visste inte om jag skulle säga att jag hade en man eller inte.Men sa, klart att jag har.Men vad vi gör,är personligt, som ingen annan har med att göra.

Och han fortsatte köra under tystnad.Då fick han svar på tal . Så var vi framme. Och jag kunde ta trapporna
upp. Kom in kl.11.55.Precis att jag hann i tid.

Nu är jag klar där.Det finns inte mycket mer att göra åt min efterstarr. Trycket var bra.Så det får vara suddigt
på vänstra ögat.Det blev sämre att operera.Hade ju inte behövt det.Det högra var akut.
Hemresan gick smidigt.Tänkte åka in till Stockholm, men det var lite snö i luften, inget solsken.Så jag klev på tvärbanan och pratade med en trevlig karl, så jag råka åka förbi där jag skulle av.Upptäcker det i Liljeholmen,
för det minns jag inte att jag åkt förbi förut,klev av gick över till andra sidan, där kom det precis,så då klev jag på och sa bäst att vara uppmärksam nu.Konduktören sa att Jag kunde få åka till Sickla Udde.Men tyckte jag skulle vänta till sommaren. Det gillade jag.

Det är så gulligt det där lilla tåget med två vagnar som Lidingöbanan, fast detta har modernare vagnar.

Tack vare att pendeltåget var 10 minuter för sent, så hann jag med det.Bussen kom precis fram till stationen.

Efter en halvtimme   var jag åter igen hemma.                                            

TRYGGARE KAN INGEN VARA ÄN.......

Tänk att det ska vara helt hopplöst att kunna ta sig utan komplikationer från andra sidan av stan till pendeltågsstationen för vidare resa till Årstaberg sedan tvärbanan till Globen utan att fastna i väntans tider i denna kalla vinter.På egen begäran om att komma fram i tid samt slippa frysa och vänta kanske i timmar och trängas med andra väntande resenärer. Det var klokt av mig tycker jag att beställa en taxi och komma fram i
lagom tid innan besöket Kl.12.00 Det kostar  femhundrafyrtiofem kronor. Men det kan det vara värt.

Jag känner mig mindre orolig nu.Än jag gjorde innan, nu kan jag till och med känna lite hunger.
När jag rökte och drack alkohol inte tänkte jag på vad det kostade då. Så nu kan jag lägga den slanten på en skön bilresa.Tror inte att en femhundring hade räckt till både ock.

Hur hade jag råd med det då.Minns att jag aldrig hade några pengar kvar på kontot när lönen kom.Fick t.o.m. en liten slant av det sociala, för jag levde under existensminium.

Visserligen är inte pensionen stor, men jag klarar  mig bra.Och kan spara en slant varje månad.Så den här resan är redan betald så att säga.Ska ju hem också, men då tar jag kommunala färdmedel,som finns till hands.

Kan berätta i ett annat inlägg hur den resan var.Att ta sig hem från Globen-Årstaberg-Södertälje C

lördag 18 december 2010

Mia Adolphson Det var den sommaren 69 .wmv

UNGDOMS-KÄRLEKAR

Så var det när jag var ung i alla fall.Att man hade en låt tillsammans med den killen man var ihop med.Kanske inte med alla.Han som jag mötte när jag var ute och tävlade i Bordtennis. Per-Anders som jag blev blixtkär i, han som gav mig min första riktiga kyss.Det glömmer man aldrig.Ja, det blev ju fler än en. Men det tog tid att lära sig hur man möttes i en kyss.Det är inte alla förunnat.Vissa kunde, en del inte alls.Det rann ut i sanden våran kärlek.Han fick inte som han ville, så då var jag inte intressant längre.Han skyllde på att han skulle börja plugga långt bort.Kanske jag grät en skvätt.Sen var han glömd.Men jag var snart ute och dansade och träffade en ny kille.Den här gången hette han Jan han var inte lika mörk som P-A.Och hade inte mörka ögon.Men han dansade bra.Och varje kille jag träffade, trodde ju inte mig, när jag sa att mina föräldrar innehade Statt i Vetlanda.Det måste bevisas.

Så nästa gång vi skulle träffas blev det hos mig.Mamma var förberedd och Pappa med förståss.
Mamma pratade med Jan, vet inte om vad.Men efter några gånger, sa Mamma då hörde jag också.
Kan inte Jan lära Marie-Louise att dansa, för hon dansar som en påse nötter.

Det var ju inte snällt sagt.Jag skulle vara rolig och sa att jag har då aldrig sett nötter dansa.
Varför höll jag inte tyst.Det lärde jag mig efter detta.
Det var nämligen så att Jan var med i gammeldanslaget i Eksjö. Sådan dans var jag helt ointresserad av.
Jag hade gått en danskurs, som Mamma ordnade i en lokal på Statt.Jag kunde visst dansa.Kunde den som förde dansa,så kunde jag också.Jag älskade Wienervals, senare upp i åren blev det Twist, det lärde jag mig i England.Alla andra danser också.
Så småningom var det Jan tur att börja som radiotekniker i Stockholm, då hade vi varit ihop i fem månader.
Janne tyckte vi kunde förlova oss, men inte officiellt.Jag fick en ring i guld, lite bred från Guldfynd.Det var små stjärnor på den.Tyvärr kastade jag den hemma hos hans danspartner av lite svartsjuka, och den hamnade i derad plafond.Jag fick aldrig tillbaka den ringen.Och det tog slut mellan Janne och mig.Han fick mig inte heller.Jag var  en fin flicka, som inte" hoppade i säng" med första bästa.Det var med Jan jag hade, "Är Du ensam i kväll"

Det hann att bli många små korta romanser.Hade en kille under en vistelse i England 1964, sen återvände jag dit till Torquay 1965 och 1967. 2 månader varje år.Bra för språket.Men det var bara 1964, för han och jag skrev till varandra och Peter Howe hade hittat en lärarinna han blivit kär i.Så var det slut med honom, fast det började nog aldrig bli någon förälskelse med Peter.Han var nog lika blyg som jag.

Åren gick och jag tänkte satsa på karriären.Så det blev bra nära att jag hamnade på "glasberget".För i Vetlanda fanns ingen som jag ville ha till man.Blev mer och mer kräsen för varje år som gick.Visst hade jag förälskelser under åren.Tills jag en dag for till Spanien den heta sommaren även här i Sverige .Det var den sommaren" med Mia Adolfsson.Det var då jag mötte Dennis från Södertälje, i Torremolinos samma dag som gubbarna gick  på månen 20 Juli 1969.
Och hur det gick det är en annan  historia.

Ann Louise Hansson - Är Du Ensam Ikväll?

tisdag 14 december 2010

SPORT-FREAK

Är det inte typiskt, här bänkade jag mig för att titta på "halv 8 hos mig" på teve 4, vad är det där för något, jo sport. Det finns ju speciella sportkanaler.Varför köra på sändningar som vi är vana att se ett program, visserligen bandat, men ändå. Nej, så fort det handlar om sport, då går det före allt annat.
Nu fick jag en anledning till ett nytt inlägg. Det var kanske bra. Alla tycker inte om sport.Vill jag se det, finns ju en särskild kanal.Tyvärr har vårt C-sam tagit bort Eurosport och satt dit 4 sport. Det jag gillade var Snooker.
Det har inte 4:an sport.Där är det mycket fiske, det gillar jag.Men nu för tiden är det ju mest bloggarna jag går in för.
Ser inte ofta att de skriver om sport. Ja, kanske att deras gubar ser på hockey.Inte ens det gillar jag, inte fotboll heller.Hästhoppning,simning, simhopp.Friidrott, det är blandat,där kan jag ägna några timmar.Men inte så säskilt intresserad vill jag påstå att jag är.Har fått se mycket sport, tack vare en TV.Lilla sportspegeln, tyckte jag var lagom.
Den enda bollsport jag utövat är bordtennis. Badminton på somrarna.Simma är jag inte särskilt bra på.Ridsport, var ju lite under min uppväxt.
Handboll,tennis nej tack. Curling.Kan inte uttala mig om den.Där gäller det att vara vig.Löjlig sport tycker jag.Tyck nu inte illa vara för att jag skriver det. Ni som gillar allt som inte jag tycker om. Får naturligtvis göra det.
Har sett en riktig Ishockeymatch mellan Dalarna-Småland, det var TV-pucken, jag hade precis kommit hit till Södertälje och bodde inte alls långt från arenan, Scaniarinken.
Det var en hemsk känsla de buade ut Småland och jag buade ut Dalarna.


Fotboll såg jag som liten i Kalmar, det var Malmö FF- mot Kalmar kanske, minns inte.Var med Farbror Gunnar som var gift med min Faster Alice.Vet inte om jag förstod så mycket av det.Men hejade när han hejade.
Min Pappa älskade boxning.
Han t.o.m. anordnade i Vetlanda en match mellan Ingemar Johansson och några lokala boxare.
Men det var  efter vi varit i Jönköping och Pappa hade sett Floyd Pattersson och Ingemar fightas på en arena där.Efter var det middag på Stora Hotellet, vi hade borden jämsides med boxarna och deras sponsorer.
Så jag har faktiskt tagit Floyd i handen, hans bror Raymond var också där vid det tillfället.Han var en riktig snygging.

Klart jag hälsade på Ingemar Johansson.Vet Pappa var mäkta stolt, då han kunde övertala Ingemar att åka ner till Vetlanda, det var bara 8 mil från Jönköping.Det var ändå på vägen ner mot nästa mål de skulle till.

Så de  övernattade på Stadshotellet i Vetlanda. Det som min Pappa och Mamma innehade rättigheterna till.

Minns inte om jag vistades därnere i källarlokalerna under matchen, men minns att jag såg hur de byggde upp
ringen, det var en speciell firma som gjorde den.
Hade säkert något roligare för mig.

Ingo Johansson och Floyd Patterson | Arkivet | svenska.yle.fi

Ingo Johansson och Floyd Patterson | Arkivet | svenska.yle.fi

måndag 13 december 2010

Strangers In The Night - Frank Sinatra - Piano Cover

TA DET PIANO

Tänk om jag kunde spela så fint. Vad jag tragglade noter och försökte lära mig spela.Både Mormor och Mamma kunde spela piano, mycket bra dessutom.Hörde till uppfostran.Vi Döttrar var inget undantag.Jag gick hon en Fröken Linderot. Skalorna gick väl siså där. Försökte mig på att spela "My Bonnie is over the ocean",om och om igen, men hela tiden sa hon aj, aj, aj ,aj tillslut sa hon det bra för idag, gå hem och öva.Det jag minns senast, var att det samtidigt som jag gick på kryckor, det var ett par trappsteg upp till hennes dörr.Knepigt värre att ta sig upp för dom och in. Tror faktiskt att jag slapp under den tiden 9 veckor samma år jag skulle gå ur sjunde klass.Efter det blev det ingen mer pianolektion, Frk.Linderot. Hon hade säkert sagt att jag var obildbar. Det hörde jag en balettlärarinna säga till Mormor, då hon försökt få in mig under en vistelse hos Mormor under ett skurlov.För jag var nog lite klumpig i mina benrörelser.Mina ben växte för fort, så de var längre än  i förhållande till  min överkropp. (är fortfarande)

Vad hörde mer till min uppfostran tro. Jo att lära oss rida.Det tog nog lite tid innan jag kom så långt.Men som jag minns det, så red både Mamma och Pappa. Pappa hade skänkt en radioanläggning till ridhuset.Men högtalare och allt som tillhörde.

Jag antar att mina systrar också spelade piano och fick rida.Maud är mycket duktig på piano.För henne kunde jag nynna en strof och sedan spelade hon den.Minns särskilt "Stranger in the night".

Det var riktigt trevligt ibland när vi hade sångstunder, Mamma spela och vi ungar sjöng och Pappa och våran boxer Sherry led.
Jag vet med mig att jag sjunger falskt, hade svårt hålla tonen.

Man kan inte vara bra på allt.

Ändå var jag Lucia en gång och vi skulle lussa för våra hotellgäster.Tärnor var några från personalen.
Uppe i ottan fick vi vara. Tyvärr kunde vi inte vara så allvarliga, så vi fnittrade och gick på, från rum till rum.
Ett rum var tomt, det fanns ingen gäst i sängen, så det blev att vi vände och gick vidare till nästa rum, där var det två stycken i samma säng.Då kan Du tänka Dig hur mycket vi fnittrade. Vi ställde brickan och  först ville vi sjunga, men mannen som låg med ändan i vädret sa åt oss på skarpen UT !
Ja det blev extra flamsigt ovanpå den upptäckten.

Han hade gått till Mamma för att tysta ner det hela, båda var gifta på var sitt håll. Men som synes jag har aldrig glömt det, men nu är det preskiberat. Jag minns vad han hette.Men det skriver jag inte.
Så kunde det gå till vid Luciatåg i min ungdom. De andra gångerna var jag tärna, hela håret var fullt utav
stearin.Tog lång tid innan det var helt borta.

Santa Lucia [Easy Piano Tutorial]

fredag 10 december 2010

Emile Ford - Still

Emile Ford - What Do You Want To Make Those Eyes At Me For

POPGRUPPEN

Jag försöker dra mig till minnes alla gånger jag rymt hemifrån, eller från ställen där jag tvingats vara mot min vilja.

Jag blev ofta oense med Mamma.Mina bardomsminnen skriver jag i en annan blogg, så vi får ta ett där jag är relativt vuxen.
Det var när Mamma o.Pappa for till Monaco på -60talet.Då fick min Mormor och hennes bror Adolf  rycka in.Det var hos honom jag bodde när jag gick Stilskolan.
Jag lovade vara snäll och lyda Mormor.Mormor hade ju varit min kompis från första början.
Vi hade en understäderska GB, hon och jag trivdes tillsammans, hon var några år äldre än mig och mycket mera erfaren.Det var en engelsk popgrupp som spelade i Folkparken och bodde på hotellet.En av orkesterns medlemmar var Emile Fords bror David som GB förälskade sig i.Han som hade orkestern hette Michail Cox, säkert känd i England. De skulle fortsätta sin resa  till Borås Folkpark.Nästkommande dag. Och GB hade lovat David att hon skulle försöka ta sig dit på ett eller annat sätt.Hon frågade mig om jag ville följa med men jag sa det går inte nu när Mamma o.Pappa inte är hemma.Just därför ska Du resa, säg bara att Du brukar få resa bort med mig.De trodde mig.Jodå, vi lovade vara försiktiga.Det var ju bara inom Sverige, vi skulle inte åka till England.Vi tog rälsbussen till Nässjö och tåget till Borås.Väl framme i Borås, så sa de att det blivit en dubbelbokning, så efter Borås var det en Folkpark vid Svinesundsbron,då for vi med i turnebussen dit.
Spännande värre. Jag tror jag ringde någonstans på vägen.Hemresan blev ju uppskjuten.
Tack vare att vi kom med orkestermedlemmarna som deras tjejer, fick vi komma in gratis.Väl utanför blev jag nödig och det enda jag varit i Norge är med ena foten, jag kissade på gränslinjen mellan Sverige och Norge.
Synd att de inte hade spelningar i Norge också.Men där hade de redan varit och gjort spelningar.Nu var det Sveriges tur.Sedan sov vi över på ett hotellrum och trummisen var utvald till mig, tror han hette Ken. Jag var inte ett dugg intresserad av honom, han försökte pussa mig, men jag knep ihop läpparna.Så han gav upp.
Morgonen därpå skildes våra vägar åt,deras resa skulle gå norrut och vi skulle åka hem, jag vet att GB hade kontakt med David bra många år efteråt och att hon flyttade efter 8 år ihop med honom  i Jönköping.Jag tappade kontakten med henne, inte förrän han gett sig av och hon var ensam tog hon kontakt med mig och jag for till Jönköping och vi var och dansade på Portalen som restaurangen och hotellet hette.
Där träffade vi på Åke Grönberg och vi flyttade till hans bord, han var där med sina vänner och skådespelarna i den revyn de uppträdde i.Vilken har jag glömt.Honom kände jag väl, god vän med både Mamma och Pappa sedan Stockholmstiden.Mamma hade träffat Åke när hon jobbade på Hasselbacken.
Som Du förstår så hade jag äran att träffa många skådespelare som gästade vårt Stadshotell, men det blir i ett annat inlägg.

tisdag 7 december 2010

MANNEKÄNG I RÖTT

Mannekäng i rött såg jag i dag. Den hade premiär 1958. Samma år jag konfirmerades.För det året jag skulle ha gjort det, gick jag ut sjunde klass,(-57) hade fått knäet punkterat på vatten, vilket besvärat mig under många år innan.
Så jag var gipsad från ankeln upp till ljumsken.Och gick med kryckor i 9 veckor
1958 det året gick jag en kontor&handelsskola 1 årig.Med stenografi,bokföring, reskontra maskinskrivning.m.m.-
Vem fixade in mig på den tror Du. Måste ju ha grunder för att kunna arbeta på mina föräldrars hotell och restaurangrörelse.Minns vi for till Hamburg på skolresa med buss.En oförglömlig resa.De flesta eleverna hade tagit studenten och realen, men vi var tre som kom direkt efter folkskolan.Klart jag lärde mig grundreglerna.Men var föga intresserad av att gå i skolan, samhällslära.Rena vetenskapen för en 15-åring.Minns att en elev hette Ulla, men läraren var Gotlänning och sa olla.Vi småtjejer fnissade åt honom.Den äldsta eleven var 30 år och lärararen 35 år.Underlig blandning.
Jag hade kalas då när jag fyllde femton 12/3 nere i Don Quitoe som det kallades då.

Jag hade inte lärt mig dansa, så jag satt där ihop med Kerstin som var Maranata.Det gick hur bra som helst, en kristen och en från en annan tro.
Efter jag gått ut det året med deltagit i alla ämnen.Något fastande nog.Kunde skriva mitt namn och lite nödvändigt i stenografi.Maskinskrivning har jag min egen fingersättning än idag.OBS ! skriver med båda händerna.Lättare än att spela piano.För det lärde jag mig inte heller ordentligt.Ångrar det nu.

Den sommaren fick jag ledigt och vi var vi vår sommarstuga MABO namnad efter Mammas förnamn Marianne,Mamma kallades för Ma när hon var liten.Den låg i Vånevik på Ostkusten.Pappa hade köpt 1948 
4 tomter varav tre var bara skog och berg.Det fanns en liten stuga på en av de två med strandtomt och fem meter ut i vattnet.Många underbara somrar har jag upplevt där.När jag inte var utomlands.Mamma planerade att jag skulle gå ytterligare en skola, denna gång en hushållsskola i Mariannelund, där jag inkvarterades hos en familj.Min hette Herr och Fru Öman, vi var fyra flickor som var inhysta hos dom.Kursen pågick under tiden
8 Januari-10 Juni 1959. Samma där jag var för ung och ointresserad där var tjejer som skulle gifta och skaffa familj.Och så var vi två som bara var.15-16 år.Ena tjejen var från Stockholm och hon fick mig att rymma med henne.Och så hamnade vi till slut i Vetlanda, hur vi kom dit har jag förträngt.Men hon blev så imponerad av att mina föräldrar hade hotell.Vi blev  körda till Mariannelund.Mamma pratade säkert förstånd med henne, glömt vad hon hette .Hon var så världsvan mot mig.Väldig skillnad mellan Stockholm och Vetlanda.

Hoppades jag skulle få vara på Mabo till sommaren, men icke.Mamma hade planerat ännu en bit i mitt unga liv.Nu skulle jag jobba i familj med två små barn och lära mig engelska språket att tala det flytande.
Mamma hade träffat på en Mr.Wuidart som flyttat till Vetlanda för sina luftrör.Han var inom glasbranschen.
Det finns mycket glasbruk i Småland.
Han son med familj bodde i en liten ort utanför London, Welwyn Garden City.Där skulle jag bo 1 år till att börja med, om jag trivdes kunde jag få stanna längre.
Men det var just det jag inte gjorde, trivdes jo på sätt och vis, för jag hade hittat en vän som bodde med sin gamla Mamma.Gillian hette hon, vi spisde Elvis -singlar på min lilla resegrammofon i gräset intill en hage där det gick åsnor och zebror och betade.

Mamma följde med dit vi åkte båt över,jag blev som vanligt sjösjuk.
Vi gjorde London tillsammans och så träffade vi Mr. John Wuidart efter alla sightseeingarna runt halva London, den sommaren Juli 1959 var det väldigt varmt även i Sverige.Mamma åkte hem efter 10 dagar.Måste hem och sköta Pappa och hotellet.
Där lämnades jag med Mr John som tur var kunde han lite svenska.Som jag tog till ibland.Men det var ju för språkets skull jag var där.Fru i huset var nog lite alkoholiserad, hon ville jag skulle servera henne Dry Martinis
stup i ett.Så jag lärde mig blanda till det.Visste inte det innan.De hade en liten hund, mellanstor som luktade unket, så jag blev illamående. Behövde inte passa barnen så mycket, hon var en tyrann, sa åt mig att rensa trädgårdslanden istället.
Jag skrev till Pappa att försöka beveka Mamma så jag fick komma hem,för här var allt annat än trevligt när Mr.John inte var hemma var Frun hemsk mot mig.Barnen var för små för att fatta vad som pågick, jag berättade för Gillian och hennes Mamma, jag fick t.o.m.ringa hem från deras telefon.Men Mamma bara sa
Bit i hop.Du mår bara bra utav det här längre fram i livet.Har inte glömt än idag hur hemskt jag tyckte det var.
Pappa ville ha hem mig,så i Oktober fick jag flyga  till Göteborg där Mamma och Pappa och mina syskon 
hämtade mig.Mamma fick reda på senare hur jävlig hon var mot mig.Det hade Pappan till John berättat.

Ja, det var den resan och upplevelsen nu är det resten kvar och det blir i ett annat inlägg.





MANNEKÄNG I RÖTT

Mannekäng i rött såg jag i dag. Den hade premiär 1958. Samma år jag konfirmerades.För det året jag skulle ha gjort det, gick jag ut sjunde klass,(-57) hade fått knäet punkterat på vatten, vilket besvärat mig under många år innan.
Så jag var gipsad från ankeln upp till ljumsken.Och gick med kryckor i 9 veckor
1958 det året gick jag en kontor&handelsskola 1 årig.Med stenografi,bokföring, reskontra maskinskrivning.m.m.-
Vem fixade in mig på den tror Du. Måste ju ha grunder för att kunna arbeta på mina föräldrars hotell och restaurangrörelse.Minns vi for till Hamburg på skolresa med buss.En oförglömlig resa.De flesta eleverna hade tagit studenten och realen, men vi var tre som kom direkt efter folkskolan.Klart jag lärde mig grundreglerna.Men var föga intresserad av att gå i skolan, samhällslära.Rena vetenskapen för en 15-åring.Minns att en elev hette Ulla, men läraren var Gotlänning och sa olla.Vi småtjejer fnissade åt honom.Den äldsta eleven var 30 år och lärararen 35 år.Underlig blandning.
Jag hade kalas då när jag fyllde femton 12/3 nere i Don Quitoe som det kallades då.

Jag hade inte lärt mig dansa, så jag satt där ihop med Kerstin som var Maranata.Det gick hur bra som helst, en kristen och en från en annan tro.
Efter jag gått ut det året med deltagit i alla ämnen.Något fastande nog.Kunde skriva mitt namn och lite nödvändigt i stengrafi.Maskinskrivning har jag min egen fingersättning än idag.OBS ! skriver med båda händerna.Lättare än att spela piano.

Den sommaren fick jag ledigt och vi var vi vår sommarstuga MABO namnad efter Mammas förnamn Marianne,Mamma kallades för Ma när hon var liten.Den låg i Vånevik på Ostkusten.Pappa hade köpt 1948 
4 tomter varav tre var bara skog och berg.Det fanns en liten stuga på en av de två med strandtomt och fem meter ut i vattnet.Många underbara somrar har jag upplevt där.När jag inte var utomlands.Mamma planerade att jag skulle gå ytterligare en skola, denna gång en hushållsskola i Mariannelund, där jag inkvarterades hos en familj.Min hette Herr och Fru Öman, vi var fyra flickor som var inhysta hos dom.Kursen pågick under tiden
8 Januari-10 Juni 1959. Samma där jag var för ung och ointresserad där var tjejer som skulle gifta och skaffa familj.Och så var vi två som bara var.15-16 år.Ena tjejen var från Stockholm och hon fick mig att rymma med henne.Och så hamnade vi till slut i Vetlanda, hur vi kom dit har jag förträngt.Men hon blev så imponerad av att mina föräldrar hade hotell.Vi blev  körda till Mariannelund.Mamma pratade säkert förstånd med henne, glömt vad hon hette .Hon var så världsvan mot mig.Väldig skillnad mellan Stockholm och Vetlanda.

Hoppades jag skulle få vara på Mabo till sommaren, men icke.Mamma hade planerat ännu en bit i mitt unga liv.Nu skulle jag jobba i familj med två små barn och lära mig engelska språket att tala det flytande.
Mamma hade träffat på en Mr.Wuidart som flyttat till Vetlanda för sina luftrör.Han var inom glasbranschen.
Det finns mycket glasbruk i Småland.
Han son med familj bodde i en liten ort utanför London, Welwyn Garden City.Där skulle jag bo 1 år till att börja med, om jag trivdes kunde jag få stanna längre.
Men det var just det jag inte gjorde, trivdes jo på sätt och vis, för jag hade hittat en vän som bodde med sin gamla Mamma.Gillian hette hon, vi spisde Elvis -singlar på min lilla resegrammofon i gräset intill en hage där det gick åsnor och zebror och betade.

Mamma följde med dit vi åkte båt över,jag blev som vanligt sjösjuk.
Vi gjorde London tillsammans och så träffade vi Mr. John Wuidart efter alla sightseeingarna runt halva London, den sommaren Juli 1959 var det väldigt varmt även i Sverige.Mamma åkte hem efter 10 dagar.Måste hem och sköta Pappa och hotellet.
Där lämnades jag med Mr John som tur var kunde han lite svenska.Som jag tog till ibland.Men det var ju för språkets skull jag var där.Fru i huset var nog lite alkoholiserad, hon ville jag skulle servera henne Dry Martinis
stup i ett.Så jag lärde mig blanda till det.Visste inte det innan.De hade en liten hund, mellanstor som luktade unket, så jag blev illamående. Behövde inte passa barnen så mycket, hon var en tyrann, sa åt mig att rensa trädgårdslanden istället.
Jag skrev till Pappa att försöka beveka Mamma så jag fick komma hem,för här var allt annat än trevligt när Mr.John inte var hemma var Frun hemsk mot mig.Barnen var för små för att fatta vad som pågick, jag berättade för Gillian och hennes Mamma, jag fick t.o.m.ringa hem från deras telefon.Men Mamma bara sa
Bit i hop.Du mår bara bra utav det här längre fram i livet.Har inte glömt än idag hur hemskt jag tyckte det var.
Pappa ville ha hem mig,så i Oktober fick jag flyga  till Göteborg där Mamma och Pappa och mina syskon 
hämtade mig.Mamma fick reda på senare hur jävlig hon var mot mig.Det hade Pappan till John berättat.

Ja, det var den resan och upplevelsen nu är det resten kvar och det blir i ett annat inlägg.





söndag 5 december 2010

STILSKOLA

Tänk så det slår om på väderfronten.Ungefär som mitt humör.Men i regel brukar jag vara rätt glad varje dag.
 Kan bli lätt irriterad över vissa saker, som att inte få sitta här i timmar och läsa mina bloggar.Idag är det en sådan dag.Hade inte direkt tänkt att åka runt med olika bussar, utan bara ner till stan och hem igen.Skulle
ladda mitt accesskort, det gick ut idag.

Eftersom jag fixat mitt hår, var jag redo att ge mig iväg  för Dennis ringde, sa det var bara en grad ute.Han ville att jag skulle ta ut pengar åt honom.För att skicka till våran Dotter att köpa Julklappar till våra barnbarn.
Eller om de hellre vill ha slanten och köpa vad de vill efter Jul.

Jag vet förr hur jag rände in och ut ur affärerna, men då hade jag mycket bättre" kondis" än jag har idag.
Och ändå rökte jag och drack till och från. Varför må sämre nu när jag slutat med lasterna, än innan.

Jag motionerade inte mer då, än jag gör i dagens läge.Några år till "på nacken " ska väl inte försämra.

Det kanske är tur att Xet ringer och sporrar mig, annars gick jag väl inte ut på hela dagen.
Synd jag inget foto tog på honom, höll inte på att känna igen honom.Skäggig och långhårig, förr sa han alltid jag ska vara Jultomte.Men det kan han inte skylla på i år.Ska ta en taxi in till stan och klippa sig.Gör han inte det nu i veckan, tar jag hårsaxen  och åker till Lina Hage och ansar bort det värsta.Förr klippte jag alltid
honom och Dottern, men så blev det lite hackigt också förståss.
Min önskedröm som ung var ju att bli hårfrissa, men det tyckte inte min Mamma var ett lämpligt yrke för mig,
med min läggning.Vad hon nu menade med det, har jag aldrig förstått.
Kan det vara humörsvängningarna som hon menade, jag som har sådant tålamod.(skratt)

Jag fick en chans att efter skolan smita in hos en frissa där jag fick sopa hår,sätta på hårnät,tvätta permanentspolar, sätta damerna under hårtorken och servera kaffe.Jo jag fick ta ur papiljotterna, som vi sa förr.
Det tyckte jag var hur kul som helst, men någon frissa det blev jag inte, då ville jag bli kosmetolog, göra kvinnorna vackra med  makeup.Vilken kö till Wulff i Malmö 2 år, Elisabeth Arden i Stockholm 3 år.Så länge ville jag inte vänta på att skola mig. Mamma fixa in mig hos Kim Söderlunds stilskola, men det var bara på kvällarna, då måste jag ha ett jobb på dagarna.Fick ett som receptionist och avbytande kontorist på Kungs-
örnen som hade sitt kontor i vasastan.Bra för där omkring tror det var Surbrunnsgatan bodde min Mormor´s bror med Fru så där kunde jag få bo.De kan ha bott på Västmannagatan.Jag minns svagt att de flyttade
men det kan ha varit efteråt.Kursen var bara tre månader.Så det var ju bra.Jag fick lära mig att vårda håret, lära mig att lägga rätt make-up, klä mig prydligt, lära mig på rätt sätt..Det var en nyttig kurs, så slapp Mamma tjata på mig.Släpa inte fötterna efter Dig.

Tänk lilla Mi i storstaden med jobb och en kurs på kvällarna, det Du.Skulle aldrig gått i dagens läge, med så mycket bus som det är nu.När jag gick hem på kvällen ensam. Då 1960 var inte Kungsgatan så trafikerad så jag kunde lugnt gå den vägen,utan några större problem att bli antastad eller så.

En gång vet jag, en raggarbil stannade, och killen vid ratten  hojtade." Tjena toppgnurglan ska Du me på en sväng." Sa att det skulle jag inte.De körde sakta utmed trottoarkanten, jag satte näsan i vädret och gick vidare.Kursen var mellan Januari-April..
Den enda födelsedagen jag inte firade hemma var min 18-årsdag.Minns inte att den firades alls.

Ja, det finns massor att berätta om, det som hänt i mitt liv.Det gäller att komma på vilket år det var.
Så jag väljer nog att berätta  något annat istället..Om en resa jag gjort.

lördag 4 december 2010

Gyllene Tider - Leka Med Elden Lyrics

Gyllene Tider - Leka Med Elden Lyrics

GÄSTBOK

GÄSTBOK

RIVJÄRN

Igår gjorde jag i ordning en blandning av riven kokos,russin, äppelbitar,skorpsmulor, rivna talgbollar, men i dag som först fick de maten.Det tog lite av min energi att först pulsa bort till min täppa,där hade jag en sopskyffel,som jag letade fram och kunde "stampa"snön framför mig med den, så jag lättare kom fram till björken.Skrapade bort snön och hällde ut det där.

Det tog ett par timmar innan de började komma, den som först var på plats var Koltrasten.Såg nu när jag tittade en skata. Det verkar som om de har mat någon annanstans också.De är inte dumma på så sätt.De vet precis var det finns käk.Frågade Dennis, han är lite mer hemma på fåglar än mig.Han menade på att jag inte behövde mata dem.För de har andra ställen. Det är jag som vill se de små liven.Tänkte att med nya kameran som jag fick utav en bloggvän, så kunde jag fota lite olika fåglar.Tänkte kanske Domherren kommer.Gulsparven var ju här för ett tag sedan. Nu tittade jag igen, Hackspetten på plats.Sen flög den och tjallade att nu har de lagts ut käk.

Så tack till den som uppfann rivjärnet, nu ska här rivas både äpple och talgbollar, för de små bevingade vännerna som inte kommer åt att hänga i luften och hacka från automaten som även den hänger i björken.Jag har en matberedare, manuellt driven.Kan ju försöka med den nästa gång. kom på att riven ost gillar de ju också.Men det äter jag så sällan så det finns inga kanter liggandes i kylen.Får ju inte slänga ut matrester,så det är väl bäst att hålla mig till äpplen och talgbollar.
Det fanns hampfrön att köpa.Det kanske vore något, då växer det upp sedan det som lämnats kvar.
Kanske jag skulle köpa sånt som undulater äter hirskolvar.Vilken vild fågel skulle gilla det. Kanske en saltsten med vatten har de väl från snön.Behöver nog mata hela vintern, för har jag en gång börjat, måste jag hålla på ända fram, tills det är barmark igen. Och det längtar vi alla efter, gör vi inte.?