Om hon levt, men Mamma dog utan att jag var där och höll hennes hand jag den förstfödda. Det har jag ångrat många gånger.Jag ringde varje dag och kväll för att höra hur läget var. Men de sa att Din Mammas organ är starka så det här tar tid.Så fattade Mamma modet att släppa taget. Och jag hann inte dit.Det var ju bara två timmars resa.Så från en dagen till nästa morgon så var det över.Det var en som hette Gunnel som satt och höll Mamma i handen.Hon kände henne sedan tidigare.Men det var inte Jag.
Jag tänder ljus för Mamma i dag Pappa får vara med på det också.Hans födelsedag är den 18 Februari 1908
Mamma föddes 1913.Och slöt sina ögon den 28 Oktober 2000 kl.07.10. i Lidingö .
Mamma hade gillat den här låten med Stefans. och kom änglar m.Lars Winnerbäck.
Vet hur det känns... jag var inte där när min pappa dog. Han fick i alla fall dö i sömnen men han hade cancer och hemskt, hemskt ont... Och hur gamla ens föräldrar blir tror jag man har svårt att släppa dom. Min pappa blev bara 63 år.
SvaraRaderaMen nu blev det alldeles för sorgligt. Jag önskar dig en trevlig helg!
Jag är ganska säker på att din mamma kände att du var med henne i tanken, det var därför hon orkade släppa taget om livet. Genom jobbet har jag några gånger sett hur svårt anhöriga tycker att det är när de inte hunnit fram, men kanske det är så att den som ska dö vill bespara sina närmaste det, en del verkar nästan vänta in tills de är själva. Vi kommer aldrig att få veta hur det egentligen är, men jag är övertygad om att tanken och själen är det som lever vidare på något vis, och det som vi sen kan kalla minnen.
SvaraRaderaHa en riktigt bra söndagskväll!!
Kram
Ja de e speciella våra föräldrar och trots att de lämnar jordelivet så har man de alltid i tankar.
SvaraRaderaDin mamma hade aldrig släppt taget om hon inte kände att du var på väg i tanken. Tror man gör så när de är dax. Jag har min mamma kvar, hon är inte så gammal 78 i år och piggare än mig..*ler*. Hon är en redig krutgumma faktiskt.
Pappa förlorade vi hastig när han var 69, de gick på en vecka. Jag har honom alltid inom mig, för mig är han inte bort.
Kramiz Anki
Sänder dig en allahjärtans kram i dubbel mening!
SvaraRaderaLäste de övriga kommentarer och jag tror jag håller med...våra anhöriga ville säkert bespara oss det sorgliga ögonblicket....jag hann heller inte fram till min mamma när hon somnade in....
Kramen!
Ragnvi
Du får inte gräma dig över det, jag är säker på att om din mamma hade velat ha dig där så hade hon hållt ut en liten stund till. Tänkt så många gamla som lyckas säga farväl till sina anhöriga, se pigga och glada ut, och så när alla har åkt lägger de sig ner för sista gången. Din mamma var säkert nöjd med ert sista möte, försök att finna lite tröst i det du också.
SvaraRaderaStor kram!