söndag 14 november 2010

FARS DAG

Alla skriver om sin Pappa, så då får jag väl göra det också.
Pappa var krögare och Direktör på Stadshotellet i Vetlanda,
Han jobbade jämt med allt utom det administrativa det hade Mamma hand om.
Jag bodde hemma och jobbade med lite blandat på de olika avdelningarna.
När Mamma for iväg på Bilkårsmöten i Stockholm eller någon annan stad i Sverige.

Då blev det lekstuga i köksregionerna. Pappa flamsade lite med de unga i kallskänken och  i  kassan och med servitriserna.Jag skämdes, för så skulle han aldrig göra när Mamma fanns i närheten.Pappa var älskad av alla.

Pappa var en lekfull Pappa., vid middagsbordet hade han små trollerisaker som guppande tallrikar, trollade bort servettringarna framför näsan på oss tre barn. Då tyckte Mamma han var fånig, men vi hade roligt.

På somrarna vid Ostkusten, då hade vi Pappa mera, för det var ett måste att få komma ifrån hotellet och vila upp sig.Mamma fick inte ledigt, hon skötte marktjänsten.Det slapp hon i Vetlanda.Minns inte om vi hade hembiträde på sommarstugan.Men den allra första tiden när vi var små, hade vi barnsköterskor.

Jag bodde ju hemma ända tills jag var 26 år, jobbade ju på hotellet också.
Sen gifte jag mig och flyttade upp hit till Södertälje.
Pappa hade velat bo i närheten av mig, men Mamma bestämde, det blev Lidingö.
De skaffade en trea på Pyrolavägen i närheten av där min lillasyster bodde då.
Pappa ville ner till sommarstället, där de byggt ett permanent hus att bo i..
Pappa bröt armen när han rasade i en slänt, då han skulle klippa gräset på MABO, så kallades stället.(efter Mamma).Kom på rehab efter, så Mamma fick lite ledigt.Men hon hyrde ut gamla sommarstugan till fiskare bl.a. Bengt Öste.
När Pappa kom hem igen blev det stopp med fiskarna.Då hyrde hon ut det till tyskar som ville fira sommar i Sverige.Pappa ville ha folk omkring sig.Mamma med förståss.
Var tredje månad for vi ner till Vånevik dels för att fira somrar och varannan Jul .Pappa mådde sämre och sämre, hans dåliga blodtryck,lågt.hjärtat var inte bra.Han hade haft magsår flera ggr om.
Han ville gå ut på sjön med båten, ville inte sitta på landbacken.Men Mamma ville inte släppa iväg honom ensam, så hon tog skepparexamen för hans skull.Det var tufft gjort.Min Mamma var tuff.Pappa var nog lite toffel.Pappa älskade Mamma och oss tre ungar var och en på sitt speciella sätt.

Pappa var en helt annan Pappa när vi var på sommarstället.Då släppte han loss och hade ofta fyverkeripjäser som med största försiktighet, skickade iväg upp. Han skötte det hela själv. Så varje gång jag får se fyrverkeri, då gråter jag och tänker på Pappa.
Han älskade att vara ute på sjön, segla, hade segelbåt när vi var små.Motorbåt i trä som på senare tid byttes ut mot en Utter.Med kraftig motor därbak.Vi var ofta ute vid stången och pilkade torsk.Det var härliga tider.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men måste nog avrunda lite med att jag tyvärr inte fick ha min Pappa så länge som jag skulle velat.Men han blev 75 år och nästan en månad. Den 17 Mars 1983 dog min älskade Pappa. Bara några dagar efter jag fyllt 40 år .Så den födelsedagen firade inte jag.Hade inte lust fira när min älskade Pappa låg och kämpade för att hålla sig vid liv.Han dog i brusten blindtarm och lunginflammation.            fortsättning följer.........................

5 kommentarer:

  1. Vilken underbar berättelse om en underbar pappa!! Tänk så många olika minnen man har av sina föräldrar, de är sorgliga, roliga och underliga ibland. Min pappa var inte särskilt närvaran de när jag var liten, han var bonde och den tid han var inomhus på dygnet sov jag...Utsliten vart han tidigt, men levde till han blev över nittio år.
    Ha en riktigt bra kväll!!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Fin historie om din far!
    Det er klart at du kan følge meg hvis du vil! Jeg takker så mye!
    Stubbetufsa er et kjælenavn jeg hadde på min datter da hun var liten. Jeg laget ordet sjøl, og når jeg skal forklare det, blir det slik: Inne i skogen står en trestubbe, og på den stubben sitter en liten tufse (et bustete lite troll)! Jeg er så glad i det navnet, så derfor ble det bloggnavnet!

    SvaraRadera
  3. Hej vännen!! Tog bort kommentaren när jag läst den, kändes som det var mellan dig och mig och så får det stanna så också. Imponerad av din styrka att berätta, och förstår också att det är ett sätt att gå vidare, och det tycker jag verkligen att du gör!! Å du, det var tydligen ingen stupstock...däremot någon anordning för att kunna avverka klövar och hovar på sina djur...tyckte det lät lite mer med dramatiskt med stupstock...*skrattar*
    Stor och VARM kram på dig!!

    SvaraRadera
  4. Morning! Såå fint du beskriver delar av din barndom! Du är duktig på att skriva!
    Har kikat in i din fotoblogg också...vilken julstjärna du har!
    Såg också att du undrade lite om nån utväxt...det är nån sorts parasitväxt...jag har också fotat såna en gång
    Du skriver hos mig att du sett mina ljuslyktor hos Soffie...vad var det för ljuslyktor?!
    Kramen!
    Ragnvi

    SvaraRadera
  5. Så härliga minnen av din pappa du delar med dig av! Och av din mamma också. Hon verkar ha varit en starkt kvinna.

    Ha en fin dag!
    Kram Ingrid

    SvaraRadera