Blev ett snabbt avbrott vid hembesöket hos Dennis idag. For dit med 11.14 bussen. Tyckte det kunde vara bra om jag kom dit i god tid, så vi kunde gått ut en stund, om så bara ner till porten.Vi hade pratat om det igår, eller jag gjorde det.Har ju inte varit utanför sin lägenhetsdörr sedan han kom hem från Lotsen, där han var en vecka på rehabilitering efter en vecka på sjukhus och en vecka innan det hemma och jag for två ggr om dagen för att tömma hinkar ock mocka lådor.Dennis hade rasat i golvet den 30 Maj, så från den 31/5 har jag farit till honom.
Det har varit en sjukgymnast och hjälpt Dennis så han fick kryckor, kanske lättare ta sig fram med dem. Tror nog att Dennis redan från början var deprimerad. Något gick fel, och kirurgen stack hål, så först stomi på tjocktarmen sen en op. och det gick inte, än att han fick stomi på tunntarmen. Det ör klart vem som helst kunde bli deprimerad då. Men jag är inte rätt person att avhjälpa det felet. Energitjuvar har jag fått nog utav.
Idag blev jag ledsen, nästan så jag börja grina.Är väldigt lättstött. Gör så gott jag kan, far varje dag. har börjat ta en dag då och då så jag kan tvätta och städa lite emellanåt här hemma.
Hoppas våran Dotter ringer och peppar upp honom lite.Idag när han fräste åt mig, för han tyckte jag tjatade på honom. Jag bad eller frågade bara.Nu har jag fått nog.Nu får Han ringa och be snällt och vara lite mera vänlig mot mig.
Känns väldigt otacksamt, ska det här vara straffet, för att jag skiljde mig från honom.Redan då hade jag fått nog.
Min f.d.svägerska tyckte jag skulle vänta till Onsdag innan jag far till honom igen.Brukar inte bry mig vad andra tycker, men då hinner jag greja lite här hemma också.
va goo du är som hjälpt han med allt,men ush att han är sån mot dej även att han är deppig,
SvaraRaderanej det ska du inte behöva ta,
å du nu kan jag kommentera hos dej va bra:)