Om det är det jag är. Jag måste se det på ett positivt sätt. Annars deppar jag ihop totalt, bra nära.Har
så lätt att ta åt mig för allt som inte är normalt beteende av de invandrarbarn/ungdomar som nu fått för
sig att de ska reta gallfeber på mig, för jag är ett lätt byte.
Om jag varit en gås där vattnet rinner av, men nu är jag inte det.
Då hade jag kunnat flyga ifrån dom, nypa dem lite med näbben.Säga på gås-språk inte göra så
skrämma vettet ur både katt och mig.
Fick ju reda på att flickan den ena som hjälpte mig mata kattungarna förra året hade fått reda på detta.
Killen som gorma till vid balkongspjälorna var lite förtjust i henne. Varför ge sig på mig då.
Inte lätt nonchalera dem.
Det har ju varit lugnt ett bra tag. Men nu har de sett Prinsen sitta i fönstret och oj så kul drämma till med
handen på fönsterblecket och skrämma katten. På honom går det över efter ett tag. Men inte på mig.
Efter att den där grabben gormat när vi satt och njöt av det svaga solskenet har han inte fått
vara där ute. Jag vill inte sitta där. Bara om det är soligt, men det börjar bli för kallt. Den första
katt jag haft som nöjt sig med att sitta och sniffa i en fönsterspringa.Han är ju van att vara inne från
förra ägaren.Men född utomhus den lilla hittekatten som kom till hennes jobb och tydde sig till henne.
Hade lite ont i magen efter jag sett till att"mina" små blev omhändertagna. De som jag mata sommaren
2011.
Balboo och Lill-Missan
Lilla Bruna
När Mamma Missan fick sex ungar våren 1991 då vi bodde i Pershagen, var en av kattpojkarna
som Dennis kallade Balboo väldigt lik den här lilla i teckningen.Balboo är närmast bordsbenet.
Så när jag fick se denna vackra katt som behövde nytt hem visste jag att nu måste jag ta chansen
Och så blev han min, denna charmiga, roliga tillgivna, mysiga, det finns hur många ord som helst.
Du som läst mina reportage vet.
Och tack för alla goda råd. Försöker att inte bry mig om dom.Inte lätt då de kommer i en skock,
inte en och en gapande efter mig hur många katter har Du. Nu slår jag "dövörat" till.Så gott det nu går,
men de är så fräcka så de hoppar framför mig och skriker.Det är inte lätt att vara populär. För det
är väl det jag är, varför bryr de sig om mig.Inte många Svenskar pratar med dem som jag gjorde och
gör.Men nu är det slut med det. Nu ska de få gapa och gasta så mycket de orkar när jag är ute, men
ger de sig på mig och katten då vi är hemma. Då måste jag se till att tala om det för kontoret, skolan.
Igår när jag gick in, kom en grabb och sparkade en fotboll efter mig men jag hann in i
porten så bollen slog i nedersta glasrutan på dörren. Hur kul kändes inte det. Är inte trygg längre.
Vill ju kunna gå ut och kunna gå vart jag vill utan att få en massa glåpord efter mig. Det önskar jag.
Inget hört om hjälpen med att sätta upp nätet. Ingen vits, nu törs jag ändå inte ha Prinsen där ute mer
än kanske på helgerna då skolungarna inte är här.En Söndag folktomt.Och när det har regnat då
kurar de inomhus.Då är det bara skatorna och jag ute.
Tegelbyggnaden med gaveln häråt är den stängda kyrkan St.Michael.Om det blir något där vet jag inte.
Mitt hus den långa gula längan 57-51 från vänster.
Prinsen har tagit över köket.Förresten hela tvåan har han lagt beslag på.Måste undersöka varje vrå.
Vi trivs ihop det är huvudsaken.
Funderar på om jag ska skaffa sådan där one-way-screen så ser vi ut men ingen in. Vore nog det bästa.
Xperian och jag funkar rätt så bra, finns säkert mer att lära.Men den duger att ta foton med eller vad
tycker Du.
Har satt spaljen framför som staket.
Får jag vara ifred om jag har den här uppe ständigt ?
Eller blir det värre då.Kanske ska pröva eller utmärker jag
för tydligt att jag är SVENSK. För det är jag ju.