Om det är det jag är. Jag måste se det på ett positivt sätt. Annars deppar jag ihop totalt, bra nära.Har
så lätt att ta åt mig för allt som inte är normalt beteende av de invandrarbarn/ungdomar som nu fått för
sig att de ska reta gallfeber på mig, för jag är ett lätt byte.
Om jag varit en gås där vattnet rinner av, men nu är jag inte det.
Då hade jag kunnat flyga ifrån dom, nypa dem lite med näbben.Säga på gås-språk inte göra så
skrämma vettet ur både katt och mig.
Fick ju reda på att flickan den ena som hjälpte mig mata kattungarna förra året hade fått reda på detta.
Killen som gorma till vid balkongspjälorna var lite förtjust i henne. Varför ge sig på mig då.
Inte lätt nonchalera dem.
Det har ju varit lugnt ett bra tag. Men nu har de sett Prinsen sitta i fönstret och oj så kul drämma till med
handen på fönsterblecket och skrämma katten. På honom går det över efter ett tag. Men inte på mig.
Efter att den där grabben gormat när vi satt och njöt av det svaga solskenet har han inte fått
vara där ute. Jag vill inte sitta där. Bara om det är soligt, men det börjar bli för kallt. Den första
katt jag haft som nöjt sig med att sitta och sniffa i en fönsterspringa.Han är ju van att vara inne från
förra ägaren.Men född utomhus den lilla hittekatten som kom till hennes jobb och tydde sig till henne.
Hade lite ont i magen efter jag sett till att"mina" små blev omhändertagna. De som jag mata sommaren
2011.
Balboo och Lill-Missan
Lilla Bruna
När Mamma Missan fick sex ungar våren 1991 då vi bodde i Pershagen, var en av kattpojkarna
som Dennis kallade Balboo väldigt lik den här lilla i teckningen.Balboo är närmast bordsbenet.
Så när jag fick se denna vackra katt som behövde nytt hem visste jag att nu måste jag ta chansen
Och så blev han min, denna charmiga, roliga tillgivna, mysiga, det finns hur många ord som helst.
Du som läst mina reportage vet.
Och tack för alla goda råd. Försöker att inte bry mig om dom.Inte lätt då de kommer i en skock,
inte en och en gapande efter mig hur många katter har Du. Nu slår jag "dövörat" till.Så gott det nu går,
men de är så fräcka så de hoppar framför mig och skriker.Det är inte lätt att vara populär. För det
är väl det jag är, varför bryr de sig om mig.Inte många Svenskar pratar med dem som jag gjorde och
gör.Men nu är det slut med det. Nu ska de få gapa och gasta så mycket de orkar när jag är ute, men
ger de sig på mig och katten då vi är hemma. Då måste jag se till att tala om det för kontoret, skolan.
Igår när jag gick in, kom en grabb och sparkade en fotboll efter mig men jag hann in i
porten så bollen slog i nedersta glasrutan på dörren. Hur kul kändes inte det. Är inte trygg längre.
Vill ju kunna gå ut och kunna gå vart jag vill utan att få en massa glåpord efter mig. Det önskar jag.
Inget hört om hjälpen med att sätta upp nätet. Ingen vits, nu törs jag ändå inte ha Prinsen där ute mer
än kanske på helgerna då skolungarna inte är här.En Söndag folktomt.Och när det har regnat då
kurar de inomhus.Då är det bara skatorna och jag ute.
Tegelbyggnaden med gaveln häråt är den stängda kyrkan St.Michael.Om det blir något där vet jag inte.
Mitt hus den långa gula längan 57-51 från vänster.
Prinsen har tagit över köket.Förresten hela tvåan har han lagt beslag på.Måste undersöka varje vrå.
Vi trivs ihop det är huvudsaken.
Funderar på om jag ska skaffa sådan där one-way-screen så ser vi ut men ingen in. Vore nog det bästa.
Xperian och jag funkar rätt så bra, finns säkert mer att lära.Men den duger att ta foton med eller vad
tycker Du.
Får jag vara ifred om jag har den här uppe ständigt ?
Eller blir det värre då.Kanske ska pröva eller utmärker jag
för tydligt att jag är SVENSK. För det är jag ju.
så lätt att ta åt mig för allt som inte är normalt beteende av de invandrarbarn/ungdomar som nu fått för
sig att de ska reta gallfeber på mig, för jag är ett lätt byte.
Om jag varit en gås där vattnet rinner av, men nu är jag inte det.
Då hade jag kunnat flyga ifrån dom, nypa dem lite med näbben.Säga på gås-språk inte göra så
skrämma vettet ur både katt och mig.
Fick ju reda på att flickan den ena som hjälpte mig mata kattungarna förra året hade fått reda på detta.
Killen som gorma till vid balkongspjälorna var lite förtjust i henne. Varför ge sig på mig då.
Inte lätt nonchalera dem.
Det har ju varit lugnt ett bra tag. Men nu har de sett Prinsen sitta i fönstret och oj så kul drämma till med
handen på fönsterblecket och skrämma katten. På honom går det över efter ett tag. Men inte på mig.
vara där ute. Jag vill inte sitta där. Bara om det är soligt, men det börjar bli för kallt. Den första
katt jag haft som nöjt sig med att sitta och sniffa i en fönsterspringa.Han är ju van att vara inne från
förra ägaren.Men född utomhus den lilla hittekatten som kom till hennes jobb och tydde sig till henne.
Hade lite ont i magen efter jag sett till att"mina" små blev omhändertagna. De som jag mata sommaren
2011.
När Mamma Missan fick sex ungar våren 1991 då vi bodde i Pershagen, var en av kattpojkarna
som Dennis kallade Balboo väldigt lik den här lilla i teckningen.Balboo är närmast bordsbenet.
Så när jag fick se denna vackra katt som behövde nytt hem visste jag att nu måste jag ta chansen
Och så blev han min, denna charmiga, roliga tillgivna, mysiga, det finns hur många ord som helst.
Du som läst mina reportage vet.
Och tack för alla goda råd. Försöker att inte bry mig om dom.Inte lätt då de kommer i en skock,
inte en och en gapande efter mig hur många katter har Du. Nu slår jag "dövörat" till.Så gott det nu går,
men de är så fräcka så de hoppar framför mig och skriker.Det är inte lätt att vara populär. För det
är väl det jag är, varför bryr de sig om mig.Inte många Svenskar pratar med dem som jag gjorde och
gör.Men nu är det slut med det. Nu ska de få gapa och gasta så mycket de orkar när jag är ute, men
ger de sig på mig och katten då vi är hemma. Då måste jag se till att tala om det för kontoret, skolan.
Igår när jag gick in, kom en grabb och sparkade en fotboll efter mig men jag hann in i
porten så bollen slog i nedersta glasrutan på dörren. Hur kul kändes inte det. Är inte trygg längre.
Vill ju kunna gå ut och kunna gå vart jag vill utan att få en massa glåpord efter mig. Det önskar jag.
Inget hört om hjälpen med att sätta upp nätet. Ingen vits, nu törs jag ändå inte ha Prinsen där ute mer
kurar de inomhus.Då är det bara skatorna och jag ute.
Tegelbyggnaden med gaveln häråt är den stängda kyrkan St.Michael.Om det blir något där vet jag inte.
Mitt hus den långa gula längan 57-51 från vänster.
Prinsen har tagit över köket.Förresten hela tvåan har han lagt beslag på.Måste undersöka varje vrå.
Vi trivs ihop det är huvudsaken.
Funderar på om jag ska skaffa sådan där one-way-screen så ser vi ut men ingen in. Vore nog det bästa.
Xperian och jag funkar rätt så bra, finns säkert mer att lära.Men den duger att ta foton med eller vad
tycker Du.
Har satt spaljen framför som staket.
Får jag vara ifred om jag har den här uppe ständigt ?
Eller blir det värre då.Kanske ska pröva eller utmärker jag
för tydligt att jag är SVENSK. För det är jag ju.
Vad i all sin dar är det för ungar som bor i ditt område!
SvaraRaderaDet är fasligt så illa det har blivit. Barn har ingen respekt och ingen empati alls för vare sig lärare eller andra vuxna.
Jag hoppas att du ska slippa känna det så här, för det är ju hemskt att inte känna sig trygg i sitt närområde.
Fina bilder du tagit med din nya mobil!
Varm kram, Ingrid
Ja, det är det nya Sverige. Dessa människor kommer från en kultur som är helt olika den Svenska, och jag undrar hur politikerna kan vara så dumma att de tror att de kan integreras i det Svenska samhället. Jag läste om en Moderat politiker som följde med polisen ut i verkligheten på ett pass, och hon blev chockad av vad hon fick vara med om. Hon hade inte en aning om att det var så illa. Hon blev träffad av stenar från stenkastande invandrarungdomar. Och såna människor som inte vet hur verkligheten ser ut sitter och bestämmer över vår tillvaro.
SvaraRaderaTack Conny !
RaderaSå bra och sant Du skriver, Precis så är det.
Det tar nog flera generationer om det ska bli
sådant Sverige som vi är uppvuxna med eller så
blir det aldrig mer detsamma. De tar väl över allt.
De har ju redan börjat.
Affärsinriktade är de i alla fall.
Tack för skomakaren och skräddaren.
Och för alla restauranger från världens alla hörn.
Inte för att jag går på sådana. Men andra gör det.
Kram Mi
Hej
SvaraRaderaNu hittade jag mer rätt. Kommer till två olika ställen hos dig, men skriver på där du skrev senast.
Hittade nu en kommentar från dig som inte ligger på inlägget. Tur jag går in på "baksidan" och checkar av kommentarerna.
Starroperation har jag också gått igenom. Blev väldigt bra. Knäprotes har jag också fått, men det kanske inte är det du har besvär med. Men den blev också lyckad. Det du läste om mig är bara en bråkdel av vad jag dras med. Vill inte skriva om alla handikapp jag har.
Men jag är glad ändå.
Synd att du inte kan vara det när du inte får vara ifred i ditt eget hem. Sådana ungar skulle man gå ge en åthutning men man får väl knappt säga något fult till dem så blir man skyldig till oegentligheter mot de små liven och blir polisanmäld. Nej en gås vore nog bra att vara och kunna nypa till rejält, för gäss kan de inte straffa.
Kul att du hörde av dig.
Och hoppas du får rätsida med trakasserierna.Och att Prinsen kan få vara ute på balkongen. Jag har också haft katt, men det enda hon vågade sig ut var i sin bur på balkongen. Men jag bor så pass högt så ingen kunde se henne. Hon blev 16½ år, så vi fick många år tilsammans.
Må så gott
Kram
Det blir jättefina bilder!
SvaraRaderaMen vad är det med ungdomarna.....? Jag blir alldeles förskräckt, ibland tror man ju att hela vårt land kommer att gå i kvav. Vad sysslar dom med. Du får försöka stå på dig och försöka bli den där gåsen för reagerar du inte så måste dom väl tröttna snart. Och att det går ut över både dig och Prinsen är förfärligt. Han är ju så fin!
Agneta kram
Men kära du så där ska du då inte behöva ha det, du måste prata med någon myndighet och berätta, för du ska ju kunna gå ut och vara trygg i ditt bostadsområde.
SvaraRaderaNu blir jag riktigt orolig för dig...och förbannad ingen ska få trakrassera någon annan på detta vis, och ungdomarna tror att dom är så tuffa och fnyser åt oss äldre.
Den enda trösten är att dom också blir gamla även fast dom inte tror det just nu.
Fy vad jag tycker synd om dig, du som är så snäll, och inte gör en fluga för när, bara vill leva ditt liv...
och just nu tillsammans med din Prins.
Hoppas verkligen att allt reder upp sig för dig vännen.
Nu fick ju jag ont i magen när jag tänker på vad du får utstå på dagarna.
Styrkekramar från Rantamor....
Nu förstår jag bättre vad du går igenom.
SvaraRaderaJag har själv haft med dylika ungdomar att göra och det måste
mycket till innan man får ordning på det hela, verkar det som.
Är nästan säker på att en av dem är ledaren. Du behöver ha någon som kan hjälpa dig med det här problemet men försök hålla ut och fortsätt ignorera dem. Jag tror att trägen vinner.
Bra idé med one-way-screen. Du och Prinsen skulle känna er trygga när de som trakasserar inte skulle se er.
Det här handlar inte om dig, det handlar om ungdomarna och deras bekräftelsebehov och uppfostran, eller frånvaron av den.
Håll ut!
Styrkekramar även från mig
Karin
usch vad trist att jag bor så långt bort. Hade velat säga en hel del till ungdomarna... Men en one-way-screen kan nog kännas lite tryggare. Kram från Småland!
SvaraRaderaSå trist att det bara fortsätter. Finns det ingen från kommunen som du kan fråga vart du ska vända dig? Helt klart ska du inte behöva finna dig i detta. Det hjälper tydligen inte vad du är försöker med. Kram
SvaraRaderaDet är lätt att komma med goda råd...och en annan att kunna följa dom..men jag säger i alla fall: Flytta från området. Jag vet att du trivs i övrigt och att du inte ska behöva "fly" från folk med total hjärnsläpp, MEN det är ett knepigt område du bor i, där och Ronna som ligger nära dig. Med risk för att kallas rasist så är det för många invandrare som bor där. Dom vuxna är oftast ok, men ungdomarna+de yngre ser det som sitt område och då hör inte du dit s.a.s. (dom är många gånger också rasister). Tyvärr så tror jag inte att det kommer att bli bättre där..men för din skull hoppas jag att det blir det. Själv så ogillar jag att du bor där...du behöver en tryggare plats. Du har ju en vuxen dotter, kan du inte be henne att hjälpa dig komma därifrån med flytt m.m. Det borde ju kännas tryggare för henne också om du bor på ett lugnare ställe.
SvaraRaderaHej Marie-Louise,
SvaraRaderaJag går in och läser då och då fast jag har blogguppehåll själv. När jag läser om hur du blir behandlad i ditt bostadsonmråde blir jag förbannad. Så här kan du inte ha det! Förstår att du blir ledsen men arg vore bättre. Du ska inte acceptera det här. Råd brukar jag inte ge men i det här fallet gör jag det.
1) Skriv brev (bättre änm att ringa), överös bostadsbolaget med klagomål, anteckna varje gång och skriv varje gång.
2) Om de inte bryr sig att åtgärda, ta kontakt med myndigheterna och skriv också brev och klaga till dem.
3) Se till att flytta därifrån
Jag bor i Edsberg i Sollentuna och kom från Köping för fem år sen, det är väl inte så tryggt här heller, men några trakasserier förekommer inte. Det är bara allmänt snatteri och väskryckning, går alltkså inte ut själv på kvällen, jo till mitt ICA som stänger 2100. Visst är det underbart med att ha en kattkompis, de kommunicerar hela tiden och Prinsen verkar verkligen trivas med sin matte och du med honom. Det är positivt.
I alla fall far jag på Rehabilitering i 12 dagar till Sigtuna. (Har fått remiss efter cellgiftsbehandlingen i somras). Eftersom jag har problem med ryggen också, har fått skräddarsydd värkmedicin från Smärtkliniken i Danderyd, så jag hyser gott hopp om att kunna göra vattengympa i bassäng, Qigong och stavgångspromenader. Ha en skön helg! Kommer tillbaka till 1:a Advent. Kram
Hej Mi... hittade dig via en emensam bloggvän - kul :)
SvaraRaderaBlev alldeles förskräckt när jag läste ditt inlägg. Så kan du ju inte behöva ha det! Du har fått många goda råd redan och jag har väl inget att tillägga... hoppas bara att det löser sig på något sätt.
Prinsen - så fin han är och så bra du ordnat så han får plats vid fönstren... han ser ut att trivas hos dig och viken tur han hade som fick ett nytt hem just hos dig :)
Ha det gott!