Kom iväg till Maxi efter jag sett mitt älskade Hem till gården. Det är ju påhittat, men ändå så roas jag av den.Har ju följt serien ganska många år nu, svårt att sluta. Samma är ju Glamour. Och den på förmiddagen Våra bästa år. Fast ibland hoppar jag över H.T.G för tiden drar iväg om jag ska någonstans.
Så visst kan jag vara utan det. Men har jag inget annat för mig, kan jag ju lika bra titta på det. De flesta i min umgängeskrets vet om det, men tänker inte på det, då de ringer. Alltid är det någon som prickar in just den tiden då jag tittar.
Brukar gå dit det tar cirka en kvart. Då och då stannar jag och tar lite foton. Idag blev jag så paff.
De hade hyvlat av alla fina blomster, visserligen vilda.Och lämnat den här ruggen kvar. Kanske
det växer upp nytt efter våren.
Sedan fortsatte jag den raka tråkiga vägen fram till radhusområdet, då svänger vägen en aning och en
liten lutning uppåt.
Nu har Du sett så även Du skulle hitta dit. Detta är närmaste vägen dit.
Skulle köpa sele och koppel samt pröva någon ny mat.Har inte råd att köpa den där dyra på
Djurmagasinet, han har ju inte blivit något bättre. Det kan ta väldigt lång tid sa en kattkännare jag
pratade med vid kattmaten. Finns alltid någon som vet mer än mig. Har ju aldrig haft katter med magproblem tidigare. Så detta är ju ett nytt begrepp för mig.
Nu ska vi pröva den här. Han tyckte den var god åt friskt. Och drack vatten efteråt.
Men selen tror jag är för liten. Nu har jag brutit förpackningen. Fyrtiosex kronor. Kanske någon av
mina plyschkatter kan ha den.Den skulle sitta hårt.Jag får be någon visa mig.Den ska inte sitta runt
halsen. Kaninsele kunde jag ju inte köpa, den går att reglera står det, men hur gör man det.
Det blir nog många felköp den första tiden, jag är ju ovan. Mina andra katter följde ju mig som
en hund.De gick lösa runt om mig. Bus-Anna gillade inte öppna fält, där det inte fanns träd att
klättra upp i om en fara var i antågande. Gustav var för tung för att klättra i träd, han brukade klättra
upp i lekparkens klätterställning.Och så vågade han inte ta sig ner, så jag fick agera stege. Men han var
så go den katten. Och Prinsen är minst lika go han. I morse sa han Mama.Då jag äntligen kom upp.
Så då fortsätter vi vårt gemensamma liv, fast vi gör olika saker han och jag, sover på olika tider samt
äter. Så fort att jag går ut i köket, så kommer han efter.Fast han har mat kvar i skålen, tror han det blir
mer. Har inte lärt mig hur mycket han ska ha än.Förut hade jag hela askfatet fullt. Men nu får han bara
1 1/2 dl.vid varje måltid.
Så här lägger han sig, så han inte går miste om något skulle hamna på golvet.
Så visst kan jag vara utan det. Men har jag inget annat för mig, kan jag ju lika bra titta på det. De flesta i min umgängeskrets vet om det, men tänker inte på det, då de ringer. Alltid är det någon som prickar in just den tiden då jag tittar.
Brukar gå dit det tar cirka en kvart. Då och då stannar jag och tar lite foton. Idag blev jag så paff.
De hade hyvlat av alla fina blomster, visserligen vilda.Och lämnat den här ruggen kvar. Kanske
det växer upp nytt efter våren.
Sedan fortsatte jag den raka tråkiga vägen fram till radhusområdet, då svänger vägen en aning och en
liten lutning uppåt.
Nu har Du sett så även Du skulle hitta dit. Detta är närmaste vägen dit.
Skulle köpa sele och koppel samt pröva någon ny mat.Har inte råd att köpa den där dyra på
Djurmagasinet, han har ju inte blivit något bättre. Det kan ta väldigt lång tid sa en kattkännare jag
pratade med vid kattmaten. Finns alltid någon som vet mer än mig. Har ju aldrig haft katter med magproblem tidigare. Så detta är ju ett nytt begrepp för mig.
Nu ska vi pröva den här. Han tyckte den var god åt friskt. Och drack vatten efteråt.
Men selen tror jag är för liten. Nu har jag brutit förpackningen. Fyrtiosex kronor. Kanske någon av
mina plyschkatter kan ha den.Den skulle sitta hårt.Jag får be någon visa mig.Den ska inte sitta runt
halsen. Kaninsele kunde jag ju inte köpa, den går att reglera står det, men hur gör man det.
Det blir nog många felköp den första tiden, jag är ju ovan. Mina andra katter följde ju mig som
en hund.De gick lösa runt om mig. Bus-Anna gillade inte öppna fält, där det inte fanns träd att
klättra upp i om en fara var i antågande. Gustav var för tung för att klättra i träd, han brukade klättra
upp i lekparkens klätterställning.Och så vågade han inte ta sig ner, så jag fick agera stege. Men han var
så go den katten. Och Prinsen är minst lika go han. I morse sa han Mama.Då jag äntligen kom upp.
Så då fortsätter vi vårt gemensamma liv, fast vi gör olika saker han och jag, sover på olika tider samt
äter. Så fort att jag går ut i köket, så kommer han efter.Fast han har mat kvar i skålen, tror han det blir
mer. Har inte lärt mig hur mycket han ska ha än.Förut hade jag hela askfatet fullt. Men nu får han bara
1 1/2 dl.vid varje måltid.
Så här lägger han sig, så han inte går miste om något skulle hamna på golvet.
Må så gott !