måndag 21 maj 2012

I KÄRLEKENS TECKEN DEL.2

Uffe och jag träffades i smyg ute i garaget.Där satt vi i Pappas Fairlane och småhånglade som man gjorde
i ungdomen.Längre än så gick det inte. (jag var så blyg och pryd och oerfaren)
1964 skulle jag fara till Torquay, England dit mina systrar också for. Jag åkte dit privat.Hade ju slutat skolan.Under tiden hade Uffe börjat på en folkhögskola i Ädelfors, där han hjälpt en tjej från att ta livet av sig. Hon blev med barn och de blev tvungna gifta sig, så kom det fler barn. Så var den kärleken över.Hade precis fått en katt Whiskey, en tigrerad hane.Kassörska och några till hade lovat att passa honom tills jag var
tillbaka. Det var Whisky som ätit möss med råttgift i.Men han fick medel mot det. Ingen katt fanns kvar när jag väl var hemma igen.(fick efter många år reda på att kocken Pelle hade halshuggit honom i köksboden, men då hade han slutat som kock hos oss)
Fick reda på av ännu en kvinna som Uffe gifte sig med Gulli, hon arbetade också på Statt. Att Uffe dog i April 2008.Han blev köck livet ut.


Hade väl några kärlekshistorier däremellan, kortvariga sådana. För släpper inte flickan till. Går de sin väg, för söka lyckan på annat håll.Det var Kent, Per- Anders och Udo och någon till, som jag inte minns namnet på. Han var så efterhängsen. Så därför ville jag inte ha med honom att göra. Åren gick och jag träffade ingen ny.Förrän 1968 Han jobbade för Olivetti, bodde på Statt. Oj så kär jag blev. Men han var 35 år och hade en son. Han ville jag skulle bli Mamma åt sonen.Det ville inte jag. Stig hette han, det hade jag roligt åt. Han bodde i Nacka. så jag for dit och hälsade på honom. Och fick då i Maj 1969 dödsbud att  Farbror Gunnar som var
 Faster Alice man hade dött. Så det blev hemresa. Sedan talades vi vid per telefon. Men den "kärleken" rann
också ut i sanden.Han hade hittat en ny kvinna sa han. Så bra, då har Du ju en Mamma åt Din son.

Så fick jag reda på att min lillasyster skulle förlova sig.Då ville inte jag vara hemma. Storasyster hade ingen kärlek . Och jag  beställde en resa till Spanien Benidorm, ville jag till. Men det fanns ingen kvar dit, men till Torremolinos fanns det en. Detta kom så hastigt på att jag tog den resan, för försäljaren sa att
den resan skulle bli en vändpunkt i mitt liv.
Så rätt han hade. Det var den sommaren 20 Juli 1969 jag träffade Dennis, och om honom och min kärlek som blev vår
har jag skrivit om  tidigare.Gammal kärlek rostar inte, är nog så sant.

För även om vi är skilda, så har vi barn och svärson och barnbarn tillsammans som håller ihop oss.

Därför avslutar jag min kärlekssaga med utsikt över staden som blev min i Januari 1970.


                                       Bilden är tagen från Torekällberget.




4 kommentarer:

  1. Nu har jag läst både del 1 och 2. Vilken kärlekshistoria! Bättre än min, den här är ju sann!

    SvaraRadera
  2. Så olika livsöden vi alla har...Livet har inte alltid varit så snällt mot dej, du är en stark kvinna som rest dej upp, du ska vara stolt över dej själv!! Å som du skriver, gammal kärlek rostar aldrig och ni har ju mycket som binder er ihop också.
    Å tack för dina alltid så varma rader hos mej!!
    Kram kram

    SvaraRadera
  3. Intressant att läsa om dina kärleksäventyr. Det är så lätt attkänna igen sig. Alla har vi gått igenom kärlekens stadier och vedermödor. Jag önskar dig allt gott!
    Snart helg igen, pingst, önskar dig en skön helg ifall jag inte går in på datorn, vilket helt beror på vädret. Just nu är det varmt!!! men samtidigt är naturen så vackert grön. Stanna upp och njut är vad jag gör.
    stor kram

    SvaraRadera
  4. Oj, här var det kärlekshistorier. Livet är verkligen en berg och dal bana, för man vet aldrig hur det kommer se ut.

    Hopppas du kan locka in den grå katten, så kanske du blir med katt du med :-).

    SvaraRadera