måndag 21 maj 2012

I KÄRLEKENS TECKEN DEL 1

Allt  rullar på i sin vanliga lunk. SÅ EGENTLIGEN FINNS DET INGET ATT SKRIVA OM i NUET.

Som då jag var ung då tycktes allt hända.Nu så här efteråt när jag minns tillbaka. Så var varje dag en
spännande dag. För jag visste ju aldrig vad som skulle hända.Har tänkt på alla gånger som jag var kär.
Hade nog ganska lätt för att bli kär. Det kan man läsa i mitt stjärntecken. Lika många gånger blev mitt hjärta
krossat.Blev sviken gång på gång. Och Mammas tröstande famn fanns till hands.

Var glad nu att Du blev fri från honom innan det gått för långt. Då grät jag floder, tills jag på nytt blev lika kär igen. Så höll det på. Min allra första ungdomskärlek jag var 14 år. Ett nytt portierbiträde som hade
långa polisonger och lätt krusat hår,
 cendre.

Han spretade lite mycket med fingrarna,det hade jag märkt.Men sa inget om det.Han pratade med mig.Det var väl därför som jag tyckte om honom. Göran var hans namn.Jag skrev ett brev till honom, där jag förklarade min kärlek till honom. Han var från Mariannelund. Där jag senare kom att vara i en hushållsskola
som Mamma promt ville jag skulle gå i.Istället för att gå och drälla hemma på hotellet.
Göran fanns kvar då jag var tillbaka.    ( 21 år gammal )

Nästa kärlek hette Per-Ola  kanske inte riktigt lika tokig i honom.Han var lite äldre .Vi träffades då jag var ute på tävling i bordtennis. Jag bodde hos min faster i Nybro.Han bodde granne,
nästan i alla fall, på samma gata.
Han var mörk och brunögd. Han var den som kysste mig först av alla. Låg och räknade till 56 st.Då jag bad om att få hämta andan. Ja, det är inte klokt så artig jag var på den tiden.
Väl hemma hos faster Alice, ville jag ringa hem, fast det var mitt i natten och berätta att jag blivit kysst.

Vi träffades många gånger till, men då hemma på hotellet.Han hade en syster Lillan, och hennes fästman,
de kom och så dansade vi i matsalen. De kom när det var dans i festvåningen. Någon motorförening
som Pappa var med i. Då fick vi också vara med.Men avståndet mellan oss gjorde att kärleken ebbade ut.
Vet att han pluggade vidare och blev barnläkare och bor norr över.

Nästa kärlek hette Jan bodde i Eksjö. Vi träffades på Statt i Eksjö.Han var folkdansare. Det tyckte
Mamma var toppen, då kunde han lära mig dansa.För Mamma sa: hon tyckte jag dansade som en påse nötter. Jo, så sa hon. Utan att förklara varför.

Min vackra Mamma ville så väl. Men många gånger skulle jag nog hållit kärleken för mig själv.Men jag var
inte sådan person. Jag ville visa upp honom inför alla.Jan och jag blev ett par, han köpte en ring på Guldfynd, en bred med små stjärnor o.hjärtan in-graverade. Det var ingen riktig förlovningsring, men den fick jag, för vi hörde ihop.
Jan sa en dag, sa han skulle göra rekryten i Stockholm. Så var den sagan all.Grät säkert en skvätt då med.
Så blev jag kär i en kille som simmade som nyss flyttat till Vetlanda med sin Mamma  och bodde ovanför
en affär snett över torget.Inte långt från Statt. Han var kompis med min ena syrras kille, så eftersom Uffe
inte hade någon tjej och jag ingen  kille.Blev det att vi träffades. Han fjorton år jag sjutton. Pappa sa till mig en dag. Gå ut i köket så får Du se vad som finns där. Uffe som jag hade så kär.Vet inte om han var det i mig men han tyckte om att vara tillsammans med mig, vi hade hur roligt som helst.Han jobbade sig
fram inom hotellets olika avdelningar.Rockslusk, passade han till för han var lång och bredaxlad på
grund av simmandet,  han lärde mig simma på djupt vatten. Vilket jag avskydde efter jag blev nerdragen av en syssling till Mamma, som trodde jag var lika simkunnig som hans barn. ( nära att drunkna)...då var jag tretton år.Men efter det gick jag inte gärna i och badade som alla andra ungar gjorde.
Har än idag lite svårt för att bada i sjöar där jag inte ser botten.
Älskar stränder där vattnet är klart, utan en massa sjögräs som slingrar sig runt benen.Vara på det i en båt, eller sitta och titta på det med böljande vågor.Det kan jag göra.
Fortsättning följer......









2 kommentarer:

  1. Många kärlekar blir det när man tittar tillbaka, men jag hann inte med så hemskt många ändå, för jag blev ihop med Åke när jag var 17 år och på den vägen blev det.

    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
  2. Jag träffade Göran när jag var 17, och det var helt rätt har det visat sig. Vi har varit gifta i 44 år snart. Kram

    SvaraRadera