Ekorrn satt i håret på Mi

Ett kärt barndomsminne.
Då Lilian och jag tagit hasselnötter från vårat källarfärråd, och stod inne på Scollins gård
för att knäcka dom, kom en ekorre som kände lukten, blev nyfiken och ville också smaka.
Den hoppade från trädet ner på Lilians huvud och sedan på mitt och jag vrängde koftan
över och fångade ekorren och så bar jag hem den i koftan, den sprattlade väldigt.
Vi hade en porslinsbur, där det skulle sitta en låtsasfågel i, men den fanns inte kvar.
Där stoppade vi, Lilian och jag in ekorren, vi matade den med nötter och vatten som
vi hällde i den lilla byttan som hängde inne i buren.Den verkade tam,den blev så lugn inne i
buren satt och mumsade på nötterna.Sedan la  vi ett skynke över.Och gick därifrån.
Nu bar det sig inte bättre, än att efter ett tag blev Mamma misstänksam, att jag, som var så
rädd i vanliga fall att gå ner i källaren, sprang dit lite för ofta.
Så Mamma gick ner för att se vad det var jag hade, som var så intressant att jag vågade gå
ner i källaren.Och så uppdagades allt.Man kan inte stänga in vilda djur på detta sätt.
Så släpptes ekorren ut i det fria.Inte ens lilla Mi tyckte ju om att vara instängd, för det blev
jag efter det ofoget, i en  trång garderob, där det fanns ett elskåp.Det var mörkt.De glömde mig,
för jag satt där väldigt länge.Och skulle skämmas för att jag stängt in ekorren i en liten bur.
Den skulle nog inte gått att fånga,om det inte varit för hasselnötterna.Kanske det var en, inte
fullvuxen, så den visste inte vad vi människobarn kunde göra med den.  Vi var så
varsamma.Den klöste oss lite men vad gjorde det.Vi fnittrade säkert kan jag tro,för det var ju
spännande värre.

Har ju en blogg som heter Lillgrimman där jag skriver mina barndomsminnen i.
Nu tänkte jag ta bort den.Och använda den här bloggen till det.Så flera kan ta del av en annan
tid i Mi´s liv.
Vill Du läsa de som redan finns där så passa på nu, http://lillgrimman.bloggo.nu