Den här låten får mig att åter igen tänka på Las Palmas. Dit jag for till Påsken 1962
Tillsammans med Kicki som jag vikarierat för på Kungsörnen i Stockholm.
Då jag gick Stilskolan på kvällarna.
När vi mellanlandade i Tanger på ditvägen var det ett fruktansvärt åskregn som vi möttes av.
Det var en ganska guppig resa den sista timmen. Lite läskigt faktiskt. Trodde planet skulle störta.
Men kaptenen lugnade oss och sa att han skulle flyga ovan molnen, så vi fick spänna fast oss.
Till slut landade vi och skulle ta oss ur i kaskadregnet.
En buss skulle ta oss till hotellet. Det minns jag inte vad det hette.Men det var ganska fint det minns jag.
Vi fick våra rum.Kicki och jag tog ett dubbelrum. Varför dela på oss när vi for tillsammans.
Vi skulle sedan gå ner och gå en sightsing gnom markadsstånden med guiden. Han sa åt mig; att Du med Ditt blonda hår kan inte gå utan huvudbonad. Du kan bli kidnappad. Jag skrattade, men lydde. Hade en röd scarfs som jag satte på mig. Och så regnade det igen, vi fick avbryta. Det fanns ju inget jag ville köpa där ändå.Så vi gick tillbaka till hotellet.Åt vår middag, vi hade ju bara fått lite käk på planet. Kicki hade druckit Whisky så hon var lite lullig. (På den tiden nyttjade inte jag alkohol)
Tyckte det var bättre att vi gick till rummet och la oss för natten. Så vi var pigga tills vi skulle fara vidare
till Las Palmas dagen därpå. Regnet hade lättat. Men det låg tjocka moln, men planet kunde lyfta ändå.
Sen är det en lucka i minnet hur vi kom till Las Palmas.Men minns i alla fall att vi hittade vårt hotel, där en
Svenska jobbade i receptionen.Det var mer ett lägenhetshotell, vi fick ordna vår egen mat på rummet. Morgonmålet har jag en svag aning om att vi fick.Men de andra målen skulle vi ordna själva. Minns faktiskt inte att jag åt särskilt mycket under den tiden vi var där.
Men det finns mer att berätta om vår vistelse där. Det berättar jag gärna om.Så nu ska jag gräva lite i minnesbanken.Tills dess får Du nöja Dig med detta.
Kim Söderlund som hon såg ut då jag gick i hennes stilskola.
Januari-April 1960
Kim dog 29 September 2007 85 år.
Som jag skrivit i tidigare inlägg, ville Mamma inte att jag skulle "gå och slå dank". Det är detsamma som
att inte göra någonting. Jag vet att Mamma hade hoppats på att jag skulle gå en högskola.Men jag hade ingen lust att läsa till något. Om jag inte fick bli det jag ville bli. Damfrisörska och kosmetolog. Göra
kvinnorna vackra från topp till tå.
För att bli det lilla vän, sa Mamma bör Du nog se till att kunna gå och stå och föra Dig på fint sätt. Du vill ju inte göra som jag säger. Har hittat en stilskola för Dig i Stockholm. Den är på kvällarna, så Du måste ha ett arbete på dagarna. Har redan ordnat så Du får bo hos Adolf och Astrid. (Adolf var Mormors bror med Fru)
Det var bara att göra som Mamma sa hon visste bäst.Tror inte jag hade något arbete på hotellet vid den
tiden. För jag hade nyss kommit hem från England, där Mamma velat jag skulle stannat ett år som au pair
i en familj. Men jag vantrivdes och fick komma hem till Jul. Tror jag skrivit om den resan i Juli 1959 .Den supervarma sommaren. (googlar så får jag reda på det)
Jag sökte jobb.Fick ett vikariat på Kungsörnen som hade en filial i Stockholm.Det var en kontorstjänst med avbyte i telefonväxeln. Passade perfekt. Det var ju vad jag sysslat med hemma på hotellet.
Kunde väl inte vara så stor skillnad.Kontorsjobbet minns jag inget alls utav, bara växeln.Det var tre stycken firmor som satt i samma lilla rum vid varsin växel.
Ja så började jag och minns mycket väl denna paranta välklädda kvinnan Kim Söderlund.Lika parant som Mamma samma stil. Samma frisyr.
Hon var väldigt kristisk.Bestämda åsikter om hur vi skulle se ut. Det var en del som sökt till skolan för att bli mannekänger.
Jag hade redan "mannekängat" lite hemma.Så den vanan hade jag ju.
Aftonklänningar, kappor, skor och baddräkter. "Väskdängarna" =handelsresande som bodde på hotellet
frågade om det fanns en mannekäng att hyra. Det blev jag.Någon annan fanns inte till hands.
Det var en nyttig början.
Så det fanns lite i grunden för det som jag skulle lära mig.
I Alvik låg Barnängens tvålindustri. Där hade Kim en lokal där vi fick lära oss om de olika preparaten
som vi behövde för att göra oss vackra. (alla vet väl hur man lägger en makeup inkl.ögenmakeup)
Det var teori och praktik. De fanns frisörskor och kosmetologer som lärde oss hur vi skulle lägga en make up.Och hur vi skulleha frisyr som klädde vårt ansikte.Jag med mitt lilla "ekorrface" som någon sa.Skulle ha kort,kort hår och gärna en färg som resulterade i violett. Som 17 åring var det kanske snyggt.Men jag var ju blond. Varför förstöra det.
Fick lära mig hur jag skulle klä mig inifrån och ut. Det var vad jag minns rätt lätt. Slank men inga former, plattbröstad. Kort liv, kobent. Kjolen skulle sluta strax under knäet.Inget kort-kort för mig inte.Ta aldrig på
Dig shorts, hellre en baddräkt med lite kjol.Så sa Kim till mig.Vid presentationen, allra första dagen
fick vi stå i långa rader och en och en fick vi visa upp oss. Gå fram och åter några gånger, Kim studerade oss noggrannt, ingående. Och sa sedan vad hon tyckte.Många fick rådet att inte ens tänka tanken på ett liv som mannekäng. Det var sorgligt många grät. Men till mig sa hon bara det om kjollängden. Mamma och jag hade ju tjuvtränat hemma. Så jag satte som ska ena benet framför det andra och liksom glida fram över golvet. Hrm,hrm hrm sa hon minns jag. Det ska nog bli bra ska Du se.Jag ska se till att Din Mamma blir
nöjd.( Mamma hade förstod jag då pratat personligen med Kim om mig )
Det var en annorlunda skola. Men rolig vad jag minns. Skrev ju lite den 5 December 2010 så nu nästan
ett år senare får Du veta lite till. Mitt minne har bleknat.Det är bara det roligaste jag minns. En tjej började lite senare och det visades att även hon var från Vetlanda. Hennes Mamma hade Damfrisering, där vi gick och skötte våra hår.Mamma hade väl berättat, så hon fick in sin dotter Britt-Marie. Hon hade rött hår minns jag, vi gick i samma skola tidigare men hon var ett år yngre. Hennes dröm var att bli filmstjärna*i Hollywood. Vi andra tittade på henne då hon sa så.
Men hon for till USA. och fick en statistroll i en Elvis Presley film, vilken har jag glömt.
Visst fick jag lära mig mångt och mycket.
Det har satt sina "spår" är inte rynkig ,fast jag går mot de 70 om ett år och 4 månader.
Än i dag, fast jag slutat sminka mig.Använder en massage-borste, roterande i ansiktet.Målar
ögonen diskret med bara lite skugga i rosa-beige nyans. Det blå och grå och grönt. Har jag
för över 15 år sedan slutat med.Det ser ut som en blåtira, vilka jag fick många under årens lopp.(på -80talet)
Nu efter jag gråstarrsopererat mina ögon.Har jag svårt för mascara.
Så nu är jag "naturell ".
Någon nytta förde det med sig. Jag "makade" och friserade servitriserna på damtoaletten så de skulle se
vårdade ut när de välkomnade gästerna till bordet.
Tack Kim Söderlund och Mamma Marianne för att jag fick den undervisningen.
Jag tänkte just det. Du tror väl att jag emigrerat hit. Det slog mig i morse när jag klev upp ur sängen
och sträckte ut mina stela ben.Gjorde ett försök att ställa mig upp.Masserade benen, det högra värker
mest i vaden.Sa då högt, det här går ju inte, mina läsare tror väl jag emigrerat till Påskön, av alla ställen i hela världen. Fråga mig inte hur jag kom att tänka på den.Ingen aning.
Nog för jag varit utomlands många gånger.Men aldrig där.Det fanns ingen anledning.
Mamma fick aldrig besöka några länder som ung.Kanske det var därför som hon så gärna ville skicka
iväg mig. Första gången 1959 till England. Fast första gången jag var utomlands var till Tyskland o.Hamburg. En skolresa då jag gått ut Handels & Yrkesskolan, som var ettårig.
Tror jag berättat om den förut.Det var direkt efter jag gått ut sjuan.Mamma ville inte att jag skulle gå och driva. Och uträkningen var att kunna hjälpa till på kontoret.Som Mamma skötte själv.Hur skulle hon då hinna med alla andra sysslor.Ordna blommorna som skulle stå på varje bord i matsalen. Även till större festligheter ordna arrangemang av vackra blomsteruppsättningar. Jo hon kunde. Och lärde mig.
Mamma hade hand om att anställa all personal till de olika avdelningarna, inte det lättaste. Få folk komma från andra större städer för att bosätta sig i lilla Vetlanda en längre tid.
Du som inte vet, så innehade min Mamma och Pappa Stadshotellet i Vetlanda rättigheterna från 1945-1975. Vetlanda ligger i hjärtat av det Småland.
När jag lagom lärt mig det jag behövde veta.Så kunde jag nu hoppa in på de olika avdelningarna. Jag började redan som 14-åring i kaffekassan.Brygga kaffe i en stor specialanordning för både kaffe och vatten till tekannorna.Städerskorna serverade ju morgonmålet till våra gäster som låg över på hotellet.50 rum.
Jag plockade bongarna samman.Som Mamma sedan skulle kolla, hur mycket försäljning av sprit o.likörer
och andra alkoholhaltiga drycker.Fru Williams som jobbade i spritkassan kvällstid. Hon lämnade lltid små skvättar i varje flaska och började på en ny.Det tar ju ett tag att få dessa skvättar att rinna ner ur flaskan.
Det var min uppgift på morgnarna.Det sparade jag i en särskild flaska, det blev en salig blandning, mest likörer.
Från Kl.5.30 till Kl.10.00 var jag där sedan gick jag över till kallskänken för ett jobb där ett par timmar.
Jag älskade att jobba i kallskänken. Helst när Greta var där för hon lät mig inte bara smöra och silla, jag
fick även löva sandwicharna=landgångarna.Skala ägg, skiva tomater,gurka m.m.att löva är att sätta dit
salladsblad i båda ändarna på landgången.De flesta av Er vet ganska säkert hur det hela gick till. Inget
konstigt alls.
Åren gick och jag blev upplärd i receptionen. Där gästen får sin nyckel,skriver in sig i "liggaren".Där var telefonväxeln.Som jag också prövat på efter skolan. Lite då och då. Där älskade jag också att jobba.
Fick även pröva på att servera. Men det var inte något bra för mina svaga handleder och små händer, det var bättre att vara Lillvärdinna.Placera gästerna vid bordet och ge dem matsedeln. En baggis.
Minns första gången jag skulle gå in och gör det som Mamma hade lärt mig. Om jag var nervös.
Jo det kan Du skriva opp.Kändes jättekonstigt första gången att gå fram till bordet hälsa vänligt.
Men sedan gick allt som en dans.
Hade jag tur kunde det gå ett år eller så.I lugn takt. Nu efteråt. Undrade jag många gånger om Mamma
helst hade velat åka själv. Men jag vet att Mamma och Pappa for till Italien, Monaco på en lång välförtjänt resa. Mormor och Farbror Elon som Mormor var gift med. Och Mormors bror Adolf kom för att
vara i deras ställe.Och jag fick stränga förhållningsorder att lyda och göra som de sa.
Hahaha, det gjorde jag inte alls.Det var då den Engelska popgruppen spelade i Folkparken och bodde på hotellet.GB jobbade som understäderska i rumsvåningarna. Vi fann ju varsin engelsman i den där popgruppen. Michael Fox hette ledaren, David Ford spelade och sjöng och trummisen Kenny som jag föll för.Det var säkert fler i gruppen. Men de minns jag inte. När de skulle fara vidare.GB hade förälskat sig i David, bror till Emelie Ford en färgad man.Vilka kontraster de var.GB med sin alabaster vita hy och korpsvarta hår. De frågade om vi ville följ med dom.
Det gick ju inte vi hade ju våra arbeten.Men till helgen kunde vi fara då till Borås, där de spelade i en Folkpark i närheten.
GB och jag tog rälsbussen till Nässjö och tåget vidare till Borås. Vad jag minns av det hela. Väl där
så skulle de vidare sedan till en Folkpark i Svinesund på gränsen till Norge.Vi ringde hem och sa att vi följer med popgruppen dit. Oj, vilket liv det blev på Mormor.Men hon var min kompis och lät oss göra en utflykt
som vi sent skulle glömma. Hoppades att inte Mormor skulle skvallra till Mamma. (det gjorde hon)
Vi höll inte på att ta oss hem.För de skulle vidare och hem till England efter en spelning till uppe i Norrland.
Dit kunde vi inte följa med. Men det gjorde vi ju.
Många utlandsresor har jag gjort. Inte bara som Mamma bestämde.Men en vår 1962 ringde Kicki som jag
vikarierat för på Kungsörnen, då jag gick på Kim Söderlunds stilskola på kvällarna.Hon ville ha ressällskap
till Kanarieöarna och Las Palmas. Jo det gick Mamma med på.Det ordande hon lätt som en plätt. Det blev en dyr resa över 2,500 kr, kostade den. mycket på den tiden.
Pappa körde mig till Malmö och Kicki flög från Bromma och vi möttes där på Bulltofta flygplats.
Här får Du ett smakprov.
Gamla byggnader ser säkert ut likadant nu som då.
