INTE EMIGRERAT ÄN

Jag tänkte just det. Du tror väl att jag emigrerat hit. Det slog mig i morse när jag klev upp ur sängen
och sträckte ut mina stela ben.Gjorde ett försök att ställa mig upp.Masserade benen, det högra värker
mest i vaden.Sa då högt, det här går ju inte, mina läsare tror väl jag emigrerat till Påskön, av alla ställen i hela världen. Fråga mig inte hur  jag kom att tänka på den.Ingen aning.

Nog för jag varit utomlands många gånger.Men aldrig där.Det fanns ingen anledning.

Mamma fick aldrig besöka några länder som ung.Kanske det var därför som hon så gärna ville   skicka
iväg mig. Första gången 1959 till England. Fast första gången jag var utomlands var till Tyskland o.Hamburg. En skolresa då jag gått ut Handels & Yrkesskolan, som var ettårig.
Tror jag berättat om den förut.Det var direkt efter jag gått ut sjuan.Mamma ville inte att jag skulle gå och driva. Och uträkningen var att kunna hjälpa till på kontoret.Som Mamma skötte själv.Hur skulle hon då hinna med alla andra sysslor.Ordna blommorna som skulle stå på varje bord i matsalen. Även till större festligheter ordna arrangemang av vackra blomsteruppsättningar. Jo hon kunde. Och lärde mig.

Mamma hade hand om att anställa all personal till de olika avdelningarna, inte det lättaste. Få folk komma från andra större städer för att bosätta sig i lilla Vetlanda en längre tid.

Du som inte vet,  så innehade min Mamma och Pappa Stadshotellet i Vetlanda rättigheterna
från 1945-1975. Vetlanda ligger i hjärtat av det Småland.


När jag lagom lärt mig det jag behövde veta.Så kunde jag nu hoppa in på de olika avdelningarna. Jag började redan som 14-åring i kaffekassan.Brygga kaffe i en stor specialanordning för både kaffe och vatten till tekannorna.Städerskorna serverade ju morgonmålet till våra gäster som låg över på hotellet.50 rum.
Jag plockade bongarna samman.Som Mamma sedan skulle kolla, hur mycket försäljning av sprit o.likörer
och andra alkoholhaltiga drycker.Fru Williams som jobbade i spritkassan kvällstid. Hon lämnade lltid små skvättar i varje flaska och började på en ny.Det tar ju ett tag att få dessa skvättar att rinna ner ur flaskan.
Det var min uppgift på morgnarna.Det sparade jag i en särskild flaska, det blev en salig blandning, mest likörer.
Från Kl.5.30 till Kl.10.00 var jag där sedan gick jag över till kallskänken för ett jobb där ett par timmar.
Jag älskade att jobba i kallskänken. Helst när Greta var där för hon lät mig inte bara smöra och silla, jag
fick även löva sandwicharna=landgångarna.Skala ägg, skiva tomater,gurka m.m.att löva är att sätta dit
salladsblad i båda ändarna på landgången.De flesta av Er vet ganska säkert hur det hela gick till. Inget
konstigt alls.
Åren gick och jag blev upplärd i receptionen. Där gästen får sin nyckel,skriver in sig i "liggaren".Där var telefonväxeln.Som jag också prövat på efter skolan. Lite då och då. Där älskade jag också att jobba.
Fick även pröva på att servera. Men det var inte något bra för mina svaga handleder och små händer, det var bättre att vara Lillvärdinna.Placera gästerna vid bordet och ge dem matsedeln. En baggis.
Minns första gången jag skulle gå in och gör det som Mamma hade lärt mig. Om jag var nervös.
Jo det kan Du skriva opp.Kändes jättekonstigt första gången att gå fram till bordet hälsa vänligt.
Men sedan gick allt som en dans.
Hade jag tur kunde det gå ett år eller så.I lugn takt. Nu efteråt. Undrade jag många gånger om Mamma
helst hade velat åka själv. Men jag vet att Mamma och Pappa for till Italien, Monaco på en lång välförtjänt resa. Mormor och Farbror Elon  som Mormor var gift med. Och Mormors bror Adolf kom för att
vara i deras ställe.Och jag fick stränga förhållningsorder att lyda och göra som de sa.
Hahaha, det gjorde jag inte alls.Det var då den Engelska popgruppen spelade i Folkparken och bodde på hotellet.GB jobbade som understäderska i rumsvåningarna. Vi fann ju varsin engelsman i den där popgruppen. Michael Fox hette ledaren, David Ford spelade och sjöng och trummisen Kenny som jag föll för.Det var säkert fler i gruppen. Men de minns jag inte. När de skulle fara vidare.GB hade förälskat sig i David, bror till Emelie Ford en färgad man.Vilka kontraster de var.GB med sin alabaster vita hy och korpsvarta hår.   De frågade om vi ville följ med dom.
Det gick ju inte vi hade ju våra arbeten.Men till helgen kunde vi fara då till Borås, där de spelade i en Folkpark i närheten.
GB och jag tog rälsbussen till Nässjö och tåget vidare till Borås. Vad jag minns av det hela. Väl där
så skulle de vidare sedan till en Folkpark i Svinesund på gränsen till Norge.Vi ringde hem och sa att vi följer med popgruppen dit. Oj, vilket liv det blev på Mormor.Men hon var min kompis och lät oss göra en utflykt
som vi sent skulle glömma. Hoppades att inte Mormor skulle skvallra till Mamma.  (det gjorde hon)


Vi höll inte på att ta oss hem.För de skulle vidare och hem till England efter en spelning till uppe i Norrland.
Dit kunde vi inte följa med. Men det gjorde vi ju.

Många utlandsresor har jag gjort. Inte bara som Mamma bestämde.Men en vår 1962 ringde Kicki som jag
vikarierat för på Kungsörnen, då jag gick på Kim Söderlunds stilskola på kvällarna.Hon ville ha ressällskap
till Kanarieöarna och Las Palmas. Jo det gick Mamma med på.Det ordande hon lätt som en plätt. Det blev en dyr resa över 2,500 kr, kostade den. mycket  på den tiden.
Pappa körde mig till Malmö och Kicki flög från Bromma och vi möttes där på Bulltofta flygplats.

Här får Du ett smakprov.
Gamla byggnader ser säkert ut likadant nu som då.