lördag 17 september 2011

BRÖLLOPSRESAN KÖPENHAMN - PARIS

Fick min tanke då jag läste Carpe Diem,Lisbet´s blogg.Hon hade varit ute för något på en tågresa. Det kommer ett inlägg om det.

Så då passar jag på att få till mitt innan.
Resan gick från Köpenhamn till Paris.
Min kusin Ingrid och hennes man Wilmos bröllopsresa.
Ingrid var min Faster Alice och Farbror Gunnars yngsta dotter.
Äldsta dottern var redan gift med en miljonär.
Faster Alice och Farbror Gunnar hade det nog inte så gott ställt.
Han var Skorstensfejarmästare och Faster Alice hemmafru.
Faster Alice passade oss tre ungar mycket, även Ingrid hade hand om oss.
Så det var väl dem väl förtjänt att mina föräldrar stod för kalaset.

Brölloppet   och middagen  ordnade min Mamma och Pappa med på Stadshotellet i Vetlanda som de innehade.   ( 1945-1975)

Vem som betalade bröllopsresan vet jag ej. Men villkoret var att ta med mig på den.
Det var i Juli 1962. Jag var 19 år och hade förmodligen inget att yttra mig om. Mamma var den som styrde,bestämde och ordnade allt.Pappa hade inte mycket att säga till om. Han bestämde annat.

Ingrid och Willy bodde i Mölndal de skulle ta ett tåg ner till Köpenhamn där vi skulle mötas.
Pappa körde mig ner till Köpenhamn. Mamma var kvar hemma och passade hotellet.

Vinkades av och jag oroade mig för att Pappa skulle behöva köra ensam hem till Vetlanda.
Pappa hade kört bil i många, många år.Jag var ofta med Pappa på resor runt i Sverige dels för att köpa bil i Karlstad, eller beställa varor på Martin Olsson och Arvid Nordquist och träffa gamla vänner.De hade ju bott      i Stockholm där jag föddes innan de flyttade till Vetlanda och köpte rättigheterna på Stadshotellet i Vetlanda. Men om det berättar jag i ett annat inlägg.

Ja ha så var vi på väg, på räls rättare sagt. Vi for genom Tyskland, minns hur söndervittrat det fortfarande var efter kriget.Hade ju aldrig sett något liknande.Ruggigt. Eftersom jag minns det än.
Så gick jag på toaletten för att tvätta av mig lite och lade min plånbok med pass o.pengar m.m. på handfatet.Och gick och satte mig i kupén igen. Efter en stund kom det en kvinna och frågade oss jag hade forlorat något värdefullt,  hon hade ju sett i passet vems det var.Då var det ju lätt.Först  visste jag inte det, Men sedan jag tittat i min handväska och såg att plånboken var borta blev jag kall och då gav hon mig den.
Ärlighet varar längst, så heter det. Där hade jag tur. Nu tog Ingrid hand om passet åt mig.Hon var ju 8 år äldre och förståndigare.Och så fortsatte färden mot Paris. Vet inte hur många timmar det tog. Men säkert hela dagen och natten. Minnet sviker mig här. Men kan fråga Willy, för han och jag är FB-vänner.
Ingrid finns tyvärr ej längre med oss, hon fick Alzheimers och  dog nog några år efter sin Mammas min Fasters 2002.Då träffade jag Ingrid för sista gången. Hon visste inte vem jag var. Mycket tragiskt.
Djävulsk sjukdom.

Vi skulle bo hos någon som Ingrid kände till, med en väldans massa trappsteg (103) högst upp i ett vindsrum med toalett i angränsande korridor.Toalett, det var ett hål i golvet.

Kan tänka mig nu så här efteråt, bo i samma rum som ett nygift förälskat par som ville ha älskog med mig i samma rum.Minns en natt det prasslade väldigt, vad är det frågade jag, Willy svarade jag tar bara av mig klockan.I verkligheten var det en kondom han prasslade fram.Så fick de vänta tills jag hade somnat.
 Vilken mardrömslik bröllopsresa. Förresten Dennis och jag fick ha Pappa Gösta med till Mabo där vi skulle vara ett par dagar,  innan färden till Borgholm/ Öland.

Det finns mycket mer att berätta om vistelsen i Paris.Ingrid hade läst franska, det var tur det.Några strofer
kunde jag innan.Mamma kunde franska så hon tragglade med mig.Franska är vackert men grammatiken svår.Gick en konversationskurs i Franska och Tyska.För att kunna vara behjälplig att förstå lite av vad gästen sa när han ville hyra ett rum på hotellet, där jag arbetade i receptionen.

På tågresor kan det hända allt möjligt. Tänk på den med "Some like it hot" med Tony Curtis, Marilyn Monroe m.fl.
Men så hett gick inte den till Paris. Har många blekta färgkort i behåll. Allt ser likadant ut ännu.Av de berömda byggnader vi besökte och det vackra Versaielles och floden Seine,Notre -Dame, ,Eiffeltornet, Triumsbågen, Louvren och Boulevarden Champs- E`lyse´-es. Metro. Tunnelbanan var häftig. Du som varit i Paris vet vilka jag syftar på.
En underbar resa i minne väl bevarat.
Fick nöjet att resa till Paris ännu en gång på -60talet.
Au´revoir mon ami.( rätta mig på stavningen)  merci.











6 kommentarer:

  1. Vilken resa, men man får hoppas att dom hade gjort bort bröllopsnatten tidigare *L*
    Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. Du har många trevliga resminnen. Kul att läsa om dem. Kram

    SvaraRadera
  3. Vilken resa...nitton år och inget att säga till om...det skulle vara idag det!!
    Förstår att det börjar kännas både i kropp och plånbok att ta hand om katterna, hoppas de hämtar dom snart. Inte många som skulle offra så mycket på dom som du!! Hjärtat på rätta stället med andra ord.
    Ha en skön söndagskväll och ta väl hand om dej!!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Härlig berättlse igen! Du är en guldgruva att kunna minnas o berätta!
    Kramen!
    Ragnvi

    SvaraRadera
  5. Oj det var en Parisresa det!!...vilket minne du har..vilken tur du fick följa med på Bröllopsresan...Kram Karina

    SvaraRadera
  6. En sån resa blir man ju alldeles matt av. Härlig berättelse..

    Kram Maidi

    SvaraRadera