Vänner kan man nog aldrig få för många av.
Det finns ju olika slags vänskap dessutom.
Som barn kanske det fanns en och annan. Som jag tappade bort i och med att vi fick flytta från det området som jag växte upp i.
Sedan jobbade jag ju på Stadshotellet.Då hade jag inte tid med vänner, så de jag hade jobbade också på hotellet.
Mamma och Pappa skickade mig utomlands nästan varje år och ibland 2 ggr om året.Har funderat så här i efterhand, ville de bli av med mig eller var det för jag skulle lära mig språket och få se andra miljöer.Eller var det för att Mamma aldrig fick resa utomlands som ung flicka.Hennes Pappa dog när Mamma bara var 10 år.
Kvar fanns en Mamma och två äldre bröder och ett Stadshotell i Vänersborg.Så det blev att flytta tillbaka till Stockholm.
Men nu ska det inte handla om Mammas uppväxt.Den skulle nog behöva ett eget inlägg. För hennes uppväxt måste jag skaffa mera information om.Alla minns vi olika.
Har märkt det när jag skrev mina barndomsminnen.Mellansyrran mindes på ett annat sätt.
Jag fick en väninna i en understäderska som var lite äldre än mig. Var uppväxt utan för Nässjö.Det var åtta mil dit från Vetlanda.Vi hade roligt tillsammans.For till Öland, rymde med en Engelsk popgrupp till Borås.
Tror jag skrivit om det.
Men våra vägar skildes åt när hon flyttade till Jönköping.Träffade henne där en gång, på Portalen.Ett hotell & restaurant.
Sen efter det aldrig mer.
Sedan kom Mona in i mitt liv. Hon var gäst och hade nyss blivit änka. Hon var också äldre än mig.
Tydligen tyckte Mamma att det var bra.Mona hade två grabbar och en mops som hette Petronella.
OM jag älskade denna jycke. Fast vi hade en boxer Sherry.
Mona och jag for till andra städer och dansade på andra hotell.Där träffade vi varsin kille,min var från Växjö och Monas var nyskild och bodde i närheten av Vetlanda.
Vi fyra hade vansinnigt roligt, men det höll inte mellan mig och Gunnar, varför minns jag inte, kanske han var för erfaren.
Men Mona o.Åke höll ihop i många år.Även de flyttade på sig.Till Knutby,då hade även jag flyttat till Södertälje så då kunde vi träffas.Sedan flyttade Mona o.Åke till Ramkvilla Mona köpte en lanthandel och de köpte hus o.skaffade hund och katt och en tjurkalv och en gris och kanske höns.För att sedan slakta.
Men Mona som var djurvän inte kunde hon slakta vare sig grisen eller kalven.Så det blev att köpa från en bonde.
Även dit for vi.Försökte hålla kontakten så gott det gick.
Mona blev sjuk i cancer, lanthandeln fick säljas huset likaså allt blev vänt till en hemsk vånda.Åke hittade en annan kvinna på nätet och flyttade ifrån Mona efter fem år.Mona flyttade närmare en halvsyster som bodde
i Vetlanda och en i närheten av Växjö.
Kommer inte ihåg vad orten heter.
Vi höll kontakten via telefon. Men mestadels låg Mona inne på hospitalet.Cancern spred sig i hela kroppen åt mer eller mindre upp henne inifrån. Och lika länge som jag bott här i Geneta så dog hon från sina djävulska plågor.Då var grabbarna vuxna. Försökte nå dem. Men de ville inte prata med mig, la på luren i örat på mig.Det var Kerstin halvsystern i Vetlanda som berättade för mig.Fick tag på henne, då Mona aldrig svarade när jag ringde.
Träffade Maggan i rökrummet på Gynavd.på Södertälje sjukhus i Okt.1974 och vi har fortfarande kontakt hon och jag.
Och sen hade jag väl en vän till här i stan, Monica, sedan 1979- då jag sålde Oriflame kosmetica.
Har ju fortfarande kontakt med bägge två.
För att inte tala om alla vänner genom facebook och bloggarna.
Nu har jag ju inte träffat så många av dem.
Vem vet kanske en dag vi kan ses en bloggvän och jag.Men det tar nog sin lilla tid att bli riktiga vänner.
Som jag lita på i vått och torrt.
Har pratat i telefon med två en från FB och en från blogg+FB.Mer än så har det inte blivit. Än.
Någon sa att vänner ska man inte förakta. Vem har sagt att jag gör det då.
Kanske försummat, som med så mycket annat.
Alla har vi olika intressen.
De flesta har väl vid det här laget upptäckt mina intressen.
Detta inlägget skulle bli alldeles för långt om jag skulle fortsätta berätta något mer om mina vänner.
För det finns säkert fler, men som jag tappat kontakten med, på grund av det långa avståndet mellan oss.
Tack mina fina vänner !
Det finns ju olika slags vänskap dessutom.
Som barn kanske det fanns en och annan. Som jag tappade bort i och med att vi fick flytta från det området som jag växte upp i.
Sedan jobbade jag ju på Stadshotellet.Då hade jag inte tid med vänner, så de jag hade jobbade också på hotellet.
Mamma och Pappa skickade mig utomlands nästan varje år och ibland 2 ggr om året.Har funderat så här i efterhand, ville de bli av med mig eller var det för jag skulle lära mig språket och få se andra miljöer.Eller var det för att Mamma aldrig fick resa utomlands som ung flicka.Hennes Pappa dog när Mamma bara var 10 år.
Kvar fanns en Mamma och två äldre bröder och ett Stadshotell i Vänersborg.Så det blev att flytta tillbaka till Stockholm.
Men nu ska det inte handla om Mammas uppväxt.Den skulle nog behöva ett eget inlägg. För hennes uppväxt måste jag skaffa mera information om.Alla minns vi olika.
Har märkt det när jag skrev mina barndomsminnen.Mellansyrran mindes på ett annat sätt.
Jag fick en väninna i en understäderska som var lite äldre än mig. Var uppväxt utan för Nässjö.Det var åtta mil dit från Vetlanda.Vi hade roligt tillsammans.For till Öland, rymde med en Engelsk popgrupp till Borås.
Tror jag skrivit om det.
Men våra vägar skildes åt när hon flyttade till Jönköping.Träffade henne där en gång, på Portalen.Ett hotell & restaurant.
Sen efter det aldrig mer.
Sedan kom Mona in i mitt liv. Hon var gäst och hade nyss blivit änka. Hon var också äldre än mig.
Tydligen tyckte Mamma att det var bra.Mona hade två grabbar och en mops som hette Petronella.
OM jag älskade denna jycke. Fast vi hade en boxer Sherry.
Mona och jag for till andra städer och dansade på andra hotell.Där träffade vi varsin kille,min var från Växjö och Monas var nyskild och bodde i närheten av Vetlanda.
Vi fyra hade vansinnigt roligt, men det höll inte mellan mig och Gunnar, varför minns jag inte, kanske han var för erfaren.
Men Mona o.Åke höll ihop i många år.Även de flyttade på sig.Till Knutby,då hade även jag flyttat till Södertälje så då kunde vi träffas.Sedan flyttade Mona o.Åke till Ramkvilla Mona köpte en lanthandel och de köpte hus o.skaffade hund och katt och en tjurkalv och en gris och kanske höns.För att sedan slakta.
Men Mona som var djurvän inte kunde hon slakta vare sig grisen eller kalven.Så det blev att köpa från en bonde.
Även dit for vi.Försökte hålla kontakten så gott det gick.
Mona blev sjuk i cancer, lanthandeln fick säljas huset likaså allt blev vänt till en hemsk vånda.Åke hittade en annan kvinna på nätet och flyttade ifrån Mona efter fem år.Mona flyttade närmare en halvsyster som bodde
i Vetlanda och en i närheten av Växjö.
Kommer inte ihåg vad orten heter.
Vi höll kontakten via telefon. Men mestadels låg Mona inne på hospitalet.Cancern spred sig i hela kroppen åt mer eller mindre upp henne inifrån. Och lika länge som jag bott här i Geneta så dog hon från sina djävulska plågor.Då var grabbarna vuxna. Försökte nå dem. Men de ville inte prata med mig, la på luren i örat på mig.Det var Kerstin halvsystern i Vetlanda som berättade för mig.Fick tag på henne, då Mona aldrig svarade när jag ringde.
Träffade Maggan i rökrummet på Gynavd.på Södertälje sjukhus i Okt.1974 och vi har fortfarande kontakt hon och jag.
Och sen hade jag väl en vän till här i stan, Monica, sedan 1979- då jag sålde Oriflame kosmetica.
Har ju fortfarande kontakt med bägge två.
För att inte tala om alla vänner genom facebook och bloggarna.
Nu har jag ju inte träffat så många av dem.
Vem vet kanske en dag vi kan ses en bloggvän och jag.Men det tar nog sin lilla tid att bli riktiga vänner.
Som jag lita på i vått och torrt.
Har pratat i telefon med två en från FB och en från blogg+FB.Mer än så har det inte blivit. Än.
Någon sa att vänner ska man inte förakta. Vem har sagt att jag gör det då.
Kanske försummat, som med så mycket annat.
Alla har vi olika intressen.
De flesta har väl vid det här laget upptäckt mina intressen.
Detta inlägget skulle bli alldeles för långt om jag skulle fortsätta berätta något mer om mina vänner.
För det finns säkert fler, men som jag tappat kontakten med, på grund av det långa avståndet mellan oss.
Tack mina fina vänner !
Intressant berättelse. Ja, vänner ska man var rädd om. Bekanta har jag många men "riktiga " vänner är det mer tunnsått med. Jag tycker nämligen det är stor skillnad på vänner och bekanta. Ha en mysig söndag.
SvaraRaderaVänner har kommit och gått genom åren och en del finns fortfarande kvar. Ibland försvinner de därför att man inte underhåller vänskapen och ibland växer man ifrån varandra.
SvaraRaderaÅh, vad du verkar ha mycket att berätta! Och, Mi jag tycker du ska unna dig lite glass. Man ska ju njuta av livet också. Hoppas det går bra med kissekatterna.
SvaraRaderaVänner, de finns där även om man inte har daglig kontakt. En vän ska man kunna lite på i vått och torrt, den ska stå pall när det stormar, vara ärlig och veta när man bara ska lyssna...Jag har några få nära vänner, som jag verkligen litar på, resten kan man nog kalla kompisar. Intressant det du berättade!!
SvaraRaderaHa´det så gott och var rädd om dej!!
Kram
Fint det du skriver...ja vänner...det är det bästa vi har!! Grattis i efterskott..vännen kram Karina
SvaraRaderaVisst är vänner otroligt viktigt att ha. En vän som känner en och som man får vara sig själv med, som inte dömer och lyssnar när man vill berätta om glädje och sorg.
SvaraRaderaMen som du skriver så tappar man vissa vänner genom åren och man utvecklas åt olika håll och har kanske inte så mycket gemensamt heller.
Men gamla vänner är underbart, för de känner en utan och innan och det behövs inga förklaringar. Nya vänner tar tid att lära känna och se om de kan vara den pålitliga vän man önskar.
Det finns mycket att skriva om vänner och du skrev väldigt fint.
Åhh så mycket intressant du skriver!
SvaraRaderaKikar in här hos dej och önskar dej en fin helg!
Kramar Kathrine
Du har så fina berättelser och nu när jag läst ikapp mig här hos dig förstår jag att du på många sätt haft det lite jobbigt..
SvaraRaderaKram på dig och ha en underbar helg nu
Maidi
Fantastisk berättelse, vill veta mera...du har så mycket att berätta så du borde skriva en bok...dags att sätta fart...kram från Monica
SvaraRadera