torsdag 7 april 2011

RIVERSIDE - VÅNEVIK

Häromkvällen satt jag och såg på 4 fakta om frontalkraschen i luften. Och kom att tänka på hur när det kunde varit att få var med om en flygplanskrasch.

Sommaren 1961.Hade vi en AFS: student från Riverside i Californien.Hon hade skrivit en uppsats om att få besöka det vackra landet .Sverige.I Spanien hade hon varit flera gånger och där träffat svenskar.På så sätt kom hon att börja älska Sverige.

Mamma sökte efter ett studentbyte för Maud och Catherine min yngre systrar. Så kom då Betsey Hampsom till oss, vi hämtade henne i Sävsjö.Av alla platser.Minns inte hur hon hamnade där.Jönköping trodde vi hon skulle anlända.Men det var fler amerikaner som hon gjort följe med.

Somrarna vistades vi på vårt underbara MABO. I Vånevik mellan Påskallavik och Oskarshamn.Som Pappa hade köpt 1948.För att vi skulle slippa sitta och fara ända till västkusten varje sommar.
MABO var av Marianne´s bo, men Mamma kallades för Ma som liten.Så det blev Masbo,men de tog bort s.et.

Betsey skulle stanna hos oss några månader.OT, fick nys om besöket och kom med en fotograf och journalist.Fotade oss tre ihop med Betsey på trappan utanför loggian.

USA-stipendiat i Vånevik tycker om svensk sommar  (skriver av ur tidningen) lite avkortad
Några hundra meter öster om Vånevik ligger en rödmålad sommarstuga med vita knutar.
Ovanför dörröppningen vajar en USA-flagga. Stiger man över tröskeln träffar man en söt ficka
vid namn Betsey Hampson.Betys egentliga hem ligger i kalifornien, närmare bestämt i staden Riverside.Under sommarmånaderna skall hon bo hos familjen Persson. Det är som amerikansk
stipendiat Betsey gästar Sverige. Hela 700 ungdomar från USA besöker under sommaren Europa
av dem 37 som besöker Sverige.
Betsey bor som sagt hs Dir Gösta Persson med maka Marianne och tre döttrar. 
Vår Usa-bekantskap blev inte förvånad när hon kom till Sverige och fick se alla cyklister.
Till ovanligheterna  i Kalifornien hör även regnväder och Betsey  talar om att hon aldrig tidigare i sitt liv sett så mycket regn falla.Vidare har hon fått intrycket att den Svenska naturen är grönare och
växtriket rikligare än i hemlandet.
Till mitten av Augusti är hon bosatt i Vånevik, så har hon en hel Småländsk  sommar att uppleva före
hemfärden till Usa.


Betsey var i samma ålder som mig.Det blev en annorlunda sommar.Som tyvärr regnade bort.Från början sa
Betsey om regnet I love it. Men efter den gångna sommaren sa hon I hate it.Året var 1961.

Det gick några år Betsey kom och besökte oss 1967 och  då berättade hon att hon skulle gifta sig.Men Stewe Pearson.
Hon ville att någon från hennes svenska familj skulle komma till bröllopet som var den 28 December 1968
I Riverside. Hon och Stewe hade ett hus i en länga i San Fransisco mitt i den branta backen som var med i filmen Bullit med Steve McOueen. Som hade premiär i Sverige 1969.

Mamma styrde och ställde den enda som unde åka var ju jag som var hemma mina andra syskon hade ju
flyttat hemifrån.Pappa hade varit i USA som ung.Mamma kunde inte lämna Pappa och hotellet.
Mamma ordnade mitt under julrushen med mitt pass och visum.Det var bråttom. Mitt pas låg och väntade
på Amerkanska ambassaden i Stockholm.
Jag för från Vetlanda med rälsbuss till Nässjö, byte till tåg mot Stockholm.Minns inte vilket hotell jag skulle övernatta på tror det var Park hotel.Vem kunde sova planet skulle gå från Arlanda på morgonen, så först måste jag ta en taxi till Ambassaden, möttes av K-pistar riktade mot mig.Fick mitt pass och vi for till flygplatsen.Samma dag Kl.18.00 landade jag i Los Angeles.Första mellanlandningen var Kastrup, sedan Seattle och den 14 timmar långa resan var över, Jag var inte trött ens.Det var ingen som kunde köra mig
till Riverside så jag fick ta ett  taxi-flygplan dit. Guppigt värre, men vilken utsikt, synd jag inte tog några foton.Med all belysning över Los Angeles.
De mötte i Riverside på en liten flygplats.Många amerikaner hade certifikat och flög sina egna plan.
Vad stort allt var.
Väl hemma hos Hampsons blev väl mottagen.Det var så varmt som en sommar i Sverige.Jag hade ju päls, stövlar ja hel vintermundering.Men sommarkläder även en baddräkt hade jag nerpackad.

Vistelsen varade inte så länge som jag trott.Inte undra på att jag inte hann se allt jag ville.Anlände den 26 December 1968 och for tillbaka till Sverige den 13 Januari 1969.
Och det är om den resan tillbaka som jag ska berätta om i nästa inlägg eller om det blir en liten fortsättning.
Gör ett litet uppehåll nu








4 kommentarer:

  1. Jo, lagom är ju ett svenskt ord och lagom regn hade väl varit bra, men det kan regna bort också. Stackars Betsey.
    Jag missade fakta programmet om frontalkraschen i luften, var det en gammal olycka eller har jag missat något stort...?
    Agneta kram

    SvaraRadera
  2. Så mycket intressant du varit med om Majsan!

    Vilken tur du hade att det bara var du som kunde åka. Det ska bli spännande att höra vad du fick vara med om de där veckorna i USA, ett land som jag aldrig besökt.

    Varm kram!

    SvaraRadera
  3. Men vilken upplevelse!! Har ni kontakt fortfarande?? Tänk att få besöka USA och sen ha en infödd guide, inte dumt. Har varit där för ett tiotal år sen, och jag förstår att den dagen kommer aldrig som man tycker man sett allt "där borta"...
    Stackars tjej, hamna i ett regnigt Sverige, och så hade hon förväntat sej allt som de andra svenskarna berättat om!!
    Missade fakta programmet, och kanske tur det...om jag någon gång ska flyga igen!!
    Ha´en riktigt bra dag, och ta väl hand om dej!!
    Kram

    SvaraRadera
  4. En spännande upplevelse! Du kan inte ha varit gammal när du for till USA. Du kanske vill åka tillbaka och se resten. Själv emigrerade jag dit 1960, men kom hem 8 månader senare tillbaks till mitt arbete i Västerås. Man var tvungen att emigrera då för att få arbeta där.
    Här är litet tungt idag, mycket värk som inte är så kul.
    Ska bli roligt att få läsa fortsättningen om resan.

    kram

    SvaraRadera