tisdag 7 december 2010

MANNEKÄNG I RÖTT

Mannekäng i rött såg jag i dag. Den hade premiär 1958. Samma år jag konfirmerades.För det året jag skulle ha gjort det, gick jag ut sjunde klass,(-57) hade fått knäet punkterat på vatten, vilket besvärat mig under många år innan.
Så jag var gipsad från ankeln upp till ljumsken.Och gick med kryckor i 9 veckor
1958 det året gick jag en kontor&handelsskola 1 årig.Med stenografi,bokföring, reskontra maskinskrivning.m.m.-
Vem fixade in mig på den tror Du. Måste ju ha grunder för att kunna arbeta på mina föräldrars hotell och restaurangrörelse.Minns vi for till Hamburg på skolresa med buss.En oförglömlig resa.De flesta eleverna hade tagit studenten och realen, men vi var tre som kom direkt efter folkskolan.Klart jag lärde mig grundreglerna.Men var föga intresserad av att gå i skolan, samhällslära.Rena vetenskapen för en 15-åring.Minns att en elev hette Ulla, men läraren var Gotlänning och sa olla.Vi småtjejer fnissade åt honom.Den äldsta eleven var 30 år och lärararen 35 år.Underlig blandning.
Jag hade kalas då när jag fyllde femton 12/3 nere i Don Quitoe som det kallades då.

Jag hade inte lärt mig dansa, så jag satt där ihop med Kerstin som var Maranata.Det gick hur bra som helst, en kristen och en från en annan tro.
Efter jag gått ut det året med deltagit i alla ämnen.Något fastande nog.Kunde skriva mitt namn och lite nödvändigt i stenografi.Maskinskrivning har jag min egen fingersättning än idag.OBS ! skriver med båda händerna.Lättare än att spela piano.För det lärde jag mig inte heller ordentligt.Ångrar det nu.

Den sommaren fick jag ledigt och vi var vi vår sommarstuga MABO namnad efter Mammas förnamn Marianne,Mamma kallades för Ma när hon var liten.Den låg i Vånevik på Ostkusten.Pappa hade köpt 1948 
4 tomter varav tre var bara skog och berg.Det fanns en liten stuga på en av de två med strandtomt och fem meter ut i vattnet.Många underbara somrar har jag upplevt där.När jag inte var utomlands.Mamma planerade att jag skulle gå ytterligare en skola, denna gång en hushållsskola i Mariannelund, där jag inkvarterades hos en familj.Min hette Herr och Fru Öman, vi var fyra flickor som var inhysta hos dom.Kursen pågick under tiden
8 Januari-10 Juni 1959. Samma där jag var för ung och ointresserad där var tjejer som skulle gifta och skaffa familj.Och så var vi två som bara var.15-16 år.Ena tjejen var från Stockholm och hon fick mig att rymma med henne.Och så hamnade vi till slut i Vetlanda, hur vi kom dit har jag förträngt.Men hon blev så imponerad av att mina föräldrar hade hotell.Vi blev  körda till Mariannelund.Mamma pratade säkert förstånd med henne, glömt vad hon hette .Hon var så världsvan mot mig.Väldig skillnad mellan Stockholm och Vetlanda.

Hoppades jag skulle få vara på Mabo till sommaren, men icke.Mamma hade planerat ännu en bit i mitt unga liv.Nu skulle jag jobba i familj med två små barn och lära mig engelska språket att tala det flytande.
Mamma hade träffat på en Mr.Wuidart som flyttat till Vetlanda för sina luftrör.Han var inom glasbranschen.
Det finns mycket glasbruk i Småland.
Han son med familj bodde i en liten ort utanför London, Welwyn Garden City.Där skulle jag bo 1 år till att börja med, om jag trivdes kunde jag få stanna längre.
Men det var just det jag inte gjorde, trivdes jo på sätt och vis, för jag hade hittat en vän som bodde med sin gamla Mamma.Gillian hette hon, vi spisde Elvis -singlar på min lilla resegrammofon i gräset intill en hage där det gick åsnor och zebror och betade.

Mamma följde med dit vi åkte båt över,jag blev som vanligt sjösjuk.
Vi gjorde London tillsammans och så träffade vi Mr. John Wuidart efter alla sightseeingarna runt halva London, den sommaren Juli 1959 var det väldigt varmt även i Sverige.Mamma åkte hem efter 10 dagar.Måste hem och sköta Pappa och hotellet.
Där lämnades jag med Mr John som tur var kunde han lite svenska.Som jag tog till ibland.Men det var ju för språkets skull jag var där.Fru i huset var nog lite alkoholiserad, hon ville jag skulle servera henne Dry Martinis
stup i ett.Så jag lärde mig blanda till det.Visste inte det innan.De hade en liten hund, mellanstor som luktade unket, så jag blev illamående. Behövde inte passa barnen så mycket, hon var en tyrann, sa åt mig att rensa trädgårdslanden istället.
Jag skrev till Pappa att försöka beveka Mamma så jag fick komma hem,för här var allt annat än trevligt när Mr.John inte var hemma var Frun hemsk mot mig.Barnen var för små för att fatta vad som pågick, jag berättade för Gillian och hennes Mamma, jag fick t.o.m.ringa hem från deras telefon.Men Mamma bara sa
Bit i hop.Du mår bara bra utav det här längre fram i livet.Har inte glömt än idag hur hemskt jag tyckte det var.
Pappa ville ha hem mig,så i Oktober fick jag flyga  till Göteborg där Mamma och Pappa och mina syskon 
hämtade mig.Mamma fick reda på senare hur jävlig hon var mot mig.Det hade Pappan till John berättat.

Ja, det var den resan och upplevelsen nu är det resten kvar och det blir i ett annat inlägg.





2 kommentarer:

  1. Blir rörd när jag läser om ditt brokiga liv eller vad man ska kalla det, att ofta andra bestämt och trott sig veta vad du behövde eller vad som var bäst för dig. Men det var mycket mer så förr, mina föräldrar hade ett finger med i spelet väldigt länge också, men jag tog ut svängarna rätt rejält ändå...så vi hade kanske inte den bästa kontakten periodvis. Undrar om de gjorde det av omtanke förr eller om det var för att det skulle vara så??
    Ha en bra onsdag, och ta väl hand om dig!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Så spännande att läsa om ditt liv. Det känns som om jag känner igen en hel del även om jag är äldre än du. Jag gick också en kontorskurs och där var åldern lika blandad som den du gick. Det var den första ettåriga kursen de hade i Klintehamn och läraren hette Åke och var född samma år som min Åke, är det inte konstigt. Dessutom hyrde han ett rum i samma hus där mamma och jag bodde. Så jag och min Åke hade läraren Åke på andra sidan väggen. Hmmmm

    Kram och tack för din berättelse!

    SvaraRadera