KLOCKSPEL

Önskan slog in, en regnfri dag igen.Äntligen kunde jag ge mig in till staden mitt.Alltid rörigt en Fredag dessutom.Trodde turisterna farit hem,för inte enda människa känner man igen. Jo jag såg skymten av en barndomsvän till mitt X.Vet nu att jag inte kan skriva namn på firmor och folk. För bloggen kan ju vem som helst läsa.Egentligen skrev jag i början bara för mig själv, men det har ju blivit spridning på det. Trodde aldrig att jag skulle kunna ha något intressant att skriva om som kunde intressera helt okända.Men efter ett tag, så känns det som om vi känt varandra länge.
Har en fusklapp, där jag skrivit upp när jag började med bloggen på de olika webadresserna.Sen dyker det upp ett förnamn, och då måste jag gå igenom alla för att se vem det kunde vara. Många heter likadant i förnamn, till och med mitt finns med.

Idag har jag gjort några goda gärningar igen.Precis som vanligt alltså.Rätt skönt ha lite att göra.

Idag fick jag höra klockspelet i old city hall.Gamla stadshuset, aldrig hört det med hörapparaterna,och det var nästan för mycket ljud på en gång.Men vackert ! Jag behövde dem för att höra vad folk säger, men det är inte alltid jag gör det.Hör dom, de pratar i allmänhet väldigt otydligt,håller handen för munnen, eller tittar bort.Det blev mer och mer vanligt för mig att börja läsa på läpparna.Och stor koncentration krävs om jag ska kunna uppfatta lite av vad de säger.Tinnutusen besvärar mer efter en dag i trafikbuller.
För en normalt hörande person, är det svårt att förklara hur jag uppfattar det.Men det är tur att det finns.Egentligen så är jag ju handikappad.Utan dem är jag halvt döv, hör ljusa höga toner i diskanten, inte åskan när den mullrar.Hör ungarna skrika på gården, men inte postbilen när den kommer.Eller cyklarna när de susar förbi.Men kyrkklockorna klingar så fint.Och klingar länge efter jag gått in.