torsdag 29 juli 2010

GUSTAV GÅR IGEN

Inget vore roligare än att få honom tillbaka.Tänk vad härligt det var att ha en trogen följeslagare, än så bara en katt på 8 kilo.
Han följde med mig när jag skulle ut och plocka vildhallon.Då låg han i skuggan och väntade på mig. Ibland blev han så uttråkad och ville gå hem,pockade verkligen på,vill gå hem, kommer Du inte nu går jag själv.Ja, då gick vi.Hade med vatten att dricka ibland. Men det var så nära hem, så om det inte var för varmt, klarade vi oss tills vi var hemma igen.

Jag kände mig så trygg med Gustav.En annan gång när vi bara var en skogsrunda, skulle gena över gamla gravfältet. Då reste Gustav rygg fräste o. ville inte gå upp genom fåran där vårfloden brukar rinna.På sommaren torrlagd. Kommer upp och där sitter en kvinna i hembygdsdräkt på en sten, som jag brukar vila på, när jag väntar på Gustav.
Hon frågar om jag brukar gå här. Ja, sa jag brukar det men kanske inte varje dag.Jag har bott här förut sa hon. Jaha, jag bor på andra sidan kullen.Sa jag till henne , när hon frågade var jag bodde.Hon sa hon inte hade sett mig där förut, inte jag henne heller.Och inte efter det mötet fler gånger.För när jag vände mig mot Gustav stod han fortfarande med rest rygg, såg för ynklig ut, livrädd för något.Han som inte var rädd för små hundar ens. Lockade på honom ,kom nu så går vi.Vänder mig om, och kvinnan är borta,vart tog hon vägen? Försvann upp i tomma intet.Märkligt.Berättade för Maggan som också tror på det ockulta.Jo, det var säkert en kvinna från förr och andra sidan som jag såg.Både Mormor och Mamma var synska, jag brukar säga att jag är "känsk" men tydligen synsk också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar