Det var tider det på det ljuva sextiotalet.
Pappa hade en Ford Fairlane, ljusblå med vingar bak.
Så tjusig så alla i lilla Vetlanda glodde så mycket de kunde.
Till slut blev de vana vid att Direktör Gösta Persson älskade amerikanare av
märket Ford.Han hade en bekant som var försäljare av Ford, Harry Est i Karlstad.
Så varje gång det var dags med en ny kärra. Vet inte hur ofta Pappa bytte,
men ett par år hade vi nog bilarna.
De gånger som det var dags för bilbyte så följde jag med Pappa på de resorna,
som först gick mot Stockholm där han skulle göra andra inköp till hotellet.
Sedan fortsatte färden mot Karlstad.
Då vi lämnat Stockholm bakom oss.
Pappa ville helst köra på natten, de det var minst trafik.Då låg jag i baksätet och sov.Det var väl inte mycket till sällskap som jag var.Jo, vi åkte även på dagen.Men jag vet eller rättare sagt jag minns att Pappa väckte mig och sa nu kan komma och sitta i framsätet, så Du får se lite av vårt vackra landskap.
På den tiden var det fri hastighet på våra vägar, som inte var så fina som idag.
140 km dundrade Pappa på i men höll noga på hastigheterna i samhällena.
Farbror Harry hade en dotter i samma ålder som mig, men minns inte vad hon hette.
Inte minns jag vad Fru Est hette i förnamn heller.
Minns inte heller om vi bodde på hotell eller hemma hos Est.Troligen bodde vi på
Stadshotellet.Minnesluckorna blir fler och fler.
Vetlanda låg ju en bit ifrån, men hur många mil det var från Stockholm till Karlstad har
jag ingen aning om.Kanske kortare resväg än om vi skulle åkt från Vetlanda.
Pappa älskade att köra bil. Och jag älskade att åka med Pappa. Han körde säkert.
Då fanns det inga säkerhetsbälten.
Det var minde trafik dessutom och ännu mindre på natten.
Det fanns ju en och annan raksträcka här och var.Som när jag hade börjat köra upp för
körkortet.När jag fyllde 18 år bodde jag tillfälligt i Stockholm och jobbade på Kungsörnen på
dagarna och gick Kim Söderlunds stilskola på kvällarna 1960 samma år som låten Ann-Louise
Hansson sjunger.
Pappa sa när Du har körkortet i Din hand ska Du få köra Fairlane, men inte förr.
Tror Du jag väntade så länge. Nähä, en vaktmästare vi hade, Bengt-Allan Klang, han skulle läsa
till präst, men tog ett sabbatsår, och jobbade hos oss. Han frågade om han fick köra mig med
Forden. Pappa litade på Klang, så backade han ut det var trångt på båda sidor.Men han lyckades
köra ut bilen på baksidan av hotellet.
Och så körde vi bort mot Fågeldammen.Och där skulle jag provköra.Automatlåda.Servo-styrning.
Det hade inte körskolebilarna.Opel.hade dom.
Nej det var inget intressant för mig jag ville köra lika fort som Pappa gjorde.Men då sa Klangen, nu far vi tillbaka så det inte blir trubbel för mig.
Sedan köpte Pappa en Ford Cortina till Mamma.Men hon föredrog folkan.
Då passade jag på att låna Cortinan, körde ut ur stan, visste att det fanns en raksträcka ett
par kilometer utanför innan Holsbybrunn.Där gasade jag på för fullt. Oj vad mysigt. Den gången
gick det bra. Tyvärr fick Pappa se mig komma körande för att svänga in på
gården, som låg på kortsidan av hotellet. Pappa peka finger.
Nu blev det lite bassning. Då är det bättre att jag är med Dig då Du övningskör.
Säg bara till så åker vi, kan vara skönt att sitta bredvid, så ska jag lära Dig att köra bil som
en "hel karl" sa Pappa.
Det gjorde vi många gånger. Jag kunde köra bil jättebra, men fixade inte teorin.Inte med W. som hade
bilskolan. Så jag körde i många år utan körkort, med Pappa eller någon annan bredvid som hade
tillstånd. Körkort tog jag 1967.
