torsdag 20 oktober 2011

Ann-Louise Hansson -Ta din pappas bil i kväll 1960



Det var tider det på det ljuva sextiotalet.
Pappa hade en Ford Fairlane, ljusblå med vingar bak.
Så tjusig så alla i lilla Vetlanda glodde så mycket de kunde.
Till slut blev de vana vid att Direktör Gösta Persson älskade amerikanare av
märket Ford.Han hade en bekant som var försäljare av Ford, Harry Est i Karlstad.
Så varje gång det var dags med en ny kärra. Vet inte hur ofta Pappa bytte,
men ett par år hade vi nog  bilarna.
De gånger som det var dags för bilbyte så följde jag med Pappa på de resorna,
som först gick mot Stockholm där han skulle göra andra inköp till hotellet.
Sedan fortsatte färden mot Karlstad.
Då vi lämnat Stockholm bakom oss.
Pappa ville helst köra på natten, de det var minst trafik.Då låg jag i baksätet och sov.Det var väl inte mycket till sällskap som jag var.Jo, vi åkte även på dagen.Men jag vet eller rättare sagt jag minns att Pappa väckte mig och sa nu kan komma och sitta i framsätet, så Du får se lite av vårt vackra landskap.

På den tiden var det fri hastighet på våra vägar, som inte var så fina som idag.
140 km dundrade Pappa på i men höll noga på hastigheterna i samhällena.

Farbror Harry hade en dotter i samma ålder som mig, men minns inte vad hon hette.
Inte minns jag vad Fru Est hette i förnamn heller.

Minns inte heller om vi bodde på hotell eller hemma hos Est.Troligen bodde vi på
Stadshotellet.Minnesluckorna blir fler och fler.
Vetlanda låg ju en bit ifrån, men hur många mil det var från Stockholm till Karlstad har
jag ingen aning om.Kanske kortare resväg än om vi skulle åkt från Vetlanda.

Pappa älskade att köra bil. Och jag älskade att åka med Pappa. Han körde säkert.
Då fanns det  inga säkerhetsbälten.
Det var minde trafik dessutom och ännu mindre på natten.

Det fanns ju en och annan raksträcka här och var.Som när jag hade börjat köra upp för
körkortet.När jag fyllde 18 år bodde jag tillfälligt i Stockholm och jobbade på Kungsörnen på
dagarna och gick Kim Söderlunds stilskola på kvällarna 1960 samma år som låten Ann-Louise
Hansson sjunger.
Pappa  sa när Du har körkortet i Din hand ska Du få köra Fairlane, men inte förr.
Tror Du jag väntade så länge. Nähä, en vaktmästare vi hade, Bengt-Allan Klang, han skulle läsa
till präst, men tog ett sabbatsår, och jobbade hos oss. Han frågade om han fick köra mig med
Forden. Pappa litade på Klang, så backade han ut det var trångt på båda sidor.Men han lyckades
köra ut bilen på baksidan av hotellet.
Och så körde vi bort mot Fågeldammen.Och där skulle jag provköra.Automatlåda.Servo-styrning.
Det hade inte körskolebilarna.Opel.hade dom.

Nej det var inget intressant för mig jag ville köra lika fort som Pappa gjorde.Men då sa Klangen, nu far vi tillbaka så det inte blir trubbel för mig.
Sedan köpte Pappa en Ford Cortina till Mamma.Men hon föredrog folkan.
Då passade jag på att låna Cortinan, körde ut ur stan, visste att det fanns en raksträcka ett
par kilometer utanför innan Holsbybrunn.Där gasade jag på för fullt. Oj vad mysigt. Den gången
gick det bra. Tyvärr fick Pappa se mig komma körande för att svänga in på
gården, som låg på kortsidan av hotellet. Pappa peka finger.
Nu blev det lite bassning. Då är det bättre att jag är med Dig då Du övningskör.
Säg bara till så åker vi, kan vara skönt att sitta bredvid, så ska jag lära Dig att köra bil som
en "hel karl" sa Pappa.
Det gjorde vi många gånger. Jag kunde   köra bil jättebra, men fixade inte teorin.Inte med W. som hade
bilskolan. Så jag körde  i många år utan körkort, med Pappa eller någon annan bredvid  som hade
tillstånd. Körkort tog jag 1967.







tisdag 18 oktober 2011

Ursela Bottcher opname 1973 Circus Paul Richard



Här är det inget underskott på polarbjörnar.
Som i dagens läge. Finns ju knappt några.
VARFÖR `Jo isbergen smälter.

Jag var Pandafadder i 2 år.för WWF.
Sedan kom jag på, att jag kommer aldrig att fara till Kina, än mindre få se
livs levande pandor i sin rätta miljö.Så jag sa upp mitt fadderskap.
Men skänker då jag har en slant över till vår Svenska fauna och Östersjön.

Har ännu inte mycket att förtälja.
Men det har varit en fin tid med matning av katterna. Som nu finns i tryggt
förvar i varsitt jourhem. Men ingen trivs, tror de saknar mig.
Vill ingen ha Bruna-Topsy. Får jag nog ta henne till mig.Tjejerna tycker det.
När det sker får Du reda på de naturligtvis.
Håll till godo med detta så länge.

söndag 9 oktober 2011

VANDRINGSLÅT från Sångboken Sånger för skolan

I skolan minns jag att vi fick sjunga en del sånger som skiljde sig lite från de vanliga.
Den här låten älskade jag.Den är svårsjungen för en som inte kan hålla tonen. (jag alltså)
Skriven av Karl -Erik Forsslund   Folkmelodi  (1872-1941)
Brunnsvik Storgården
1.
Vägarna de skrida, älvarna de glida, vindarna de rida högt på löddrig sky.
Skogarna de gångna, stora steg och långa, åsarna de draga långt från bygd och by.
Högst av alla vandrar solen själv- kom och låt oss följa sol och vind och älv.
2.
Stackars de som sitta i en vrå och titta, rakt emot en vägg och ingen solglimt få,
stackars de som ligga, längtande och tigga, bara lite luft och lite himmel blå.
Lyckliga vi fria vandringsmän, glatt vi gå och komma gladare igen !
3.
Upp i fjällen gå vi,blåa höjder nå vi,vinden blåser bort all dalens rök och damm.
Vidderna de tiga,klintarna de stiga, djupt i djupet under oss dra molnen fram.
Vandra vi i dalen ner igen, fjällets friska vind han dansar kring oss än !


Den är som en psalm för mig. Etsats sig fast i minnet.Första versen och den andra.Men den tredje
har jag inte sjungit lika mycket.

Säkert någon av mina många läsare som är lite äldre, kanske minns den.
Sångboken är tryckt 1949 Albert Bonniers boktryckeri i Stockholm.
Erlanson-Körling-Österberg


Som Du ser har jag inte mycket att komma med.

Men alltid något sa han som fick se Åmål.

********************************************************
Cash-flow
"Doktorn måste hjälpa mig. Jag svalde ett guldmynt för tio år sedan".
"Herregud" svarade doktorn. "Varför sökte ni inte hjälp då redan ?"
"Jag behövde inte pengar då " !







söndag 2 oktober 2011

LÄTTJA OCH LÄTT VAL AV TONER

Sir Elton John, lärde jag mig tycka om på senare år.Och just den här låten.





Och den här gruppen lärde jag mig tycka om efter jag träffat Gunnar -i Januari -97. Han var född under hårdrockens tid.

Och den här Carlos Santana, vilken underbar musik.

En hel kväll lyssnade jag på radion när den här killen lirade ......kanske inte just den här.
Svårt att välja finns många fler .....

Den låten fick mig att snyfta.Vilken låt.Antingen tycker Du om den eller inte.


Dire Straits gillade  Gunnar, det finns en LP kvar efter honom.Där  bland annat Lady writer är med.
Tyckte den passade bra in på alla oss kvinnliga författare här inom bloggvärlden.

Har ju använt mig av YOUTUBE förut. Finns ju ofantliga mängder.Nu valde jag dessa.