VANDRINGSLÅT från Sångboken Sånger för skolan

I skolan minns jag att vi fick sjunga en del sånger som skiljde sig lite från de vanliga.
Den här låten älskade jag.Den är svårsjungen för en som inte kan hålla tonen. (jag alltså)
Skriven av Karl -Erik Forsslund   Folkmelodi  (1872-1941)
Brunnsvik Storgården
1.
Vägarna de skrida, älvarna de glida, vindarna de rida högt på löddrig sky.
Skogarna de gångna, stora steg och långa, åsarna de draga långt från bygd och by.
Högst av alla vandrar solen själv- kom och låt oss följa sol och vind och älv.
2.
Stackars de som sitta i en vrå och titta, rakt emot en vägg och ingen solglimt få,
stackars de som ligga, längtande och tigga, bara lite luft och lite himmel blå.
Lyckliga vi fria vandringsmän, glatt vi gå och komma gladare igen !
3.
Upp i fjällen gå vi,blåa höjder nå vi,vinden blåser bort all dalens rök och damm.
Vidderna de tiga,klintarna de stiga, djupt i djupet under oss dra molnen fram.
Vandra vi i dalen ner igen, fjällets friska vind han dansar kring oss än !


Den är som en psalm för mig. Etsats sig fast i minnet.Första versen och den andra.Men den tredje
har jag inte sjungit lika mycket.

Säkert någon av mina många läsare som är lite äldre, kanske minns den.
Sångboken är tryckt 1949 Albert Bonniers boktryckeri i Stockholm.
Erlanson-Körling-Österberg


Som Du ser har jag inte mycket att komma med.

Men alltid något sa han som fick se Åmål.

********************************************************
Cash-flow
"Doktorn måste hjälpa mig. Jag svalde ett guldmynt för tio år sedan".
"Herregud" svarade doktorn. "Varför sökte ni inte hjälp då redan ?"
"Jag behövde inte pengar då " !