torsdag 11 april 2013

FUNDERINGAR ÖVER HUR DET VAR FÖRR


Fick ett uppslag när jag läste hos Pantertantens passioner att jag funderat på vad ska jag skriva om har ju inget speciellt.


Torsdagen kopplar jag ihop med mat. Ärtsoppa och Pannkakor. Tisdagar Fläsk och bruna bönor. Fredagar fisk av något slag.
De andra dagarna åt man kanske det som man blev sugen på.En annan fundering, städning hörde nog i hop med Fredagen, men jag upptäckte att då var det lika ostädat igen på Måndagen.Hade ett städjobb på en arkitektbyrå på Fredagar.Söndagar på ett föreningshus intill där jag bodde Tisdagar och Torsdagar på Office &Swanströms Onsdagen hos en anställd på Office, Måndagar på Wasa Marin där de byggde plastbåtar låg i Pershagen så det var nära till jobbet, både Söndag o.Måndag, sedan 150 kvadrat i vårat hus som också fanns i Pershagen på gräddhyllan kallade folk det för.
Hade för vana att skriva ner varje dag vad vi åt, år ut och år in för att det skulle bli så varierat som möjligt.
och jag har sparat dom.trodde jag, inte där jag tittade nu. Där var bara de som jag skrivit vad vi gjorde, dag för dag.Mina jobb, vilka vi firade, vilket väder det var, sol eller inte o.s.v. Tittade i en annan låda. Har nog kastat dom allesammans.Från 1977-1993 .Tyckte väl att det var onödigt att spara.Efter att Dennis och jag separerade blev det aldrig några liknande händelser eller att vi lagade mat tillsammans. Det är nu
på senare år som vi börjat ha mer kontakt. Klart jag har ju ställt upp helt och fullt när han behövt min hjälp.

Dottern har ju sin familj och sitt arbete. Jag bor i samma stad finna nära. Vi har ju henne gemensamt och våra barnbarn. Ringer gör jag varannan dag för att höra att han mår bra. Ringer inte jag på en månad, ringer Dennis för att höra att jag lever. Brukar säga att om jag dött, lär han nog få veta det genom dottern.

Livet går vidare .....Återupprepning, tror jag redan skrivit detta i början. Men ingen vill läsa det jag skrev om 2010, 2011,Brukar själv gå tillbaka.Och tycker då det verkar som om någon annan skrivit. Fast jag vet
att det är jag. 1979 skulle vi snart fira Påsk .Den 12 April fyller min f.d svägerska år, då uppvaktade vi alltid med besök hos var och en som fyllde år.35 år fyllde hon.  I morgon 69 år. Skickat ett fjärilskort.
Med grattis från Dennis och mig. Inte ens han far till sin syster med en blomma. Det var mina svärföräldrar  som höll oss samman. Klart vi skulle träffas så ofta det gick. Mina föräldrar tyckte lika.
Nu blir mer och mer sällan som vi ses.
Alla har ju inte facebook. Men jag är vän med svägerskan dotter.


Min svärmor Astrid Johansson när hon är på Coop Konsum (24.3 1906- 2.11-1999.*)



                                                               Sankta Ragnhilds





Numera ses vi  på begravningarna, av släkt som passerat revy.
Tror inte det finns någon kvar av de gamla nu. Hur ska vi då kunna träffas. Det tål att tänka på.

Mer än så här blir det inte idag.....


6 kommentarer:

  1. Vad snäll du är som hjälper din före detta. Men nog tycker jag att han kan ringa sin syster när hon fyller år. Omtänksamhet, kallas det.

    Åh Petersvik, det verkar hopplöst.
    Så sorgligt synd.

    Trevlig helg
    Lissen

    SvaraRadera
  2. Alla bloggare har nog haft den känslan - "det var längesedan jag skrev något inlägg och vad ska jag skriva om". Vardagliga händelser kan tyckas ointressanta men man skriver ju oftast
    vad man gör, tänker och har upplevt. Kanske finns det någon som känner igen sig, kanske finns det någon som får en tankeställare eller är det bara trevligt att en bloggvän gör sig hörd.
    Jag skrev dagbok eller rättare sagt anteckningar i många år. Hade böcker med plats för 5 års anteckningar. Jag slutade år 2006. Vet inte riktigt varför. Mellansonen dog plötsligt och jag slutade skriva - tyckte kanske att det var meningslöst.
    Sedan kom datorn in i mitt liv och jag började blogga och finner det avkopplande och intressant att läsa vad andra skriver. Ja, på den vägen är det.
    Är det datorn med Facebook m.m. som har gjort att man umgås mindre s.k. life. Man håller kontakten vi datorn. Ingen bra utveckling, tycker jag.
    Ha en fortsatt trevlig helg.
    Kram Viola

    SvaraRadera
  3. Att hålla kontakt med varann är ju mer å mer ovanligt nu när det finns så mycket andra sätt att ha kontakt på.
    Jag är ju inte med i detta "fäisbokkande" jag vill helt enkelt inte.
    Barnen är med där och skriver varjje dag om dittan å dattan...
    och vill dom att jag ska veta så vet dom också var jag å Rantafar finns.
    Om man har flera tusen vänner där så är det ändå bara ett fåtal riktiga vänner...
    och dom fejkade vännerna som gillar med tummen upp kan jag verkligen vara utan.

    Men inte mina bloggvänner dom tycker jag att jag känner som mina vänner....absolut.

    Tjingelingen.

    SvaraRadera
  4. Såg du min blogg om den nya underbara Vincent...
    sötare barnbarn får man leta efter...
    fast alla är ju sötaste förståss...

    SvaraRadera
  5. Fastän du tyckte du inte hade något att skriva om, så blev det en hel del. Jag är inte heller med på Facebook. Tycker att bloggvänner och vänner i verkliga livet är bättre. Ha det bra. Kram

    SvaraRadera
  6. Det var djupa tankar .men precis som du skriver .. sånt tål att tänka på
    kram :)

    SvaraRadera