lördag 24 december 2011

JULAFTON 2011

Firade med att ta en promenad bort till Maxi. För att handla lite. Kom ju aldrig dit i Torsdags.
Det var så halt att till och med broddarna på så kunde jag inte gå.
De hade en Cook&Eat stekpanna för 99:- som jag hade velat ha.
Men Katten Lucia och jag fick klara oss.  Hon hade torrfoder och jag plockade fram
lite rester.Sedan visste  jag att Lucia skulle till sitt rätta hem på Fredag eftermiddag.

Är glad att jag fick en chans att prova på att vara Jourhemsmatte. Inte det lättaste.
Jag kände efter sju dagar att jag höll på att kvävas mellan mina stängda dörrar.
i hallen ytterdörren går utåt, köksdörren går inåt,badrumsdörren går utåt vardagsrumsdörren
går inåt och klädkammardörren går utåt och sovrumsdörren likaså.
Vad tänkte den där arkitekten på när han ritade detta.

Kände mig som en fånge i mitt eget hem.
En befriande känsla att kunna pynta upp köket igen, hissa upp persiennerna.

Mötte grannen mittemot, som undrade om jag mådde bra.Då kunde jag berätta,
hur det låg till. (de misstänkte nog att jag börjat att dricka igen)


För då på den tiden hade jag inte persiennerna uppdragna och inte var det tänt.
Och jag gick knappt utanför dörren.

Tack för  att den tiden är förbi.

Efter jag varit på Maxi, tog jag mig en kopp kaffe och en macka på Fröfria brödet.
Satte mig här vid datorn och kollade läget,läste bloggar m.m.

I morgon Juldagen. Förr fick man knappt gå utanför dörren.
Nu är det inte lika heligt längre.
Nu blir det ingen Julotta med släde som på den tiden i Vetlanda, då Pappa
ordnade med släde och bjällerklang. Ganska mysigt faktiskt.
Undrar om det finns några foton på det i en låda hemma hos mellansyrran.


Någon  snö har vi inte kvar.
Skönt både för oss äldre som har svårt att gå och för djuren i skogen.






5 kommentarer:

  1. Kram och god fortsättning på helgen!

    Ingrid

    SvaraRadera
  2. Ingen aning vad som händer med ljuset..det blir kanske bara så där...vi väntar väl och ser :)

    SvaraRadera
  3. Så bra att kissen fick komma till Inkan och resten av gänget... där får hon det bra, kram

    Susanne

    SvaraRadera