Under min tid då jag bodde hemma och arbetade på Stadshotellet i Vetlanda.
Så vid Nyår var hela hotellet både i matsalen och festsalen fullbokat med gäster
som ville fira Nyårsafton med Kalkon och Champagne och dans med fyrverkerier
som avslutning.
Det var inte alltid som jag var som "gäst" och fick roa mig. Utan Pappa
ville jag skulle jobba. Han behövde mig sa han.
Tyckte jag skulle vara som skapt för att sälja cigaretter och cigarrer ur en "låda" på
magen. Tvekade först. Men Mamma sa klart Du ska, det är inget att skämmas för.
Och så gjorde jag det. Om jag tjänade på det.Ju fullare folk blev ju mer dricks
fick jag. Minns inte om det var dyrare än vid vanliga dagar, men det är möjligt. (Har försökt få fram en bild på en som har en magformad korg, utan resultat)
Under alla år som jag bodde hemma och jobbade på hotellet.Jobbade jag många Nyårsaftnar.
Upptäckte hur kul det var att gå runt där och sälja rökverk.
Klädseln var ju aftonklänning och smoking eller mörk kostym. Brukligt ända fram till -70 talet.
Bara det att få gå runt i en vacker klänning, som jag inte tyckte passade för det jag gjorde.Men så
var det.
De gånger jag hade pojkvän firade jag med honom där i festsalen eller i matsalen.Det var inte alltid det fanns ett bord åt oss utan då fick vi sitta i Gula rummet, som var avsett för direktionen, men där vek servitriserna servetterna också.Det var angränsande till matsalen.Med en skjutdörr, så vi kunde ha uppsikt
om det kom någon gäst.
Det var en orkester i matsalen och en i festsalen. Det var ett öronbedövande festigt liv av skratt och rop och skrikblandat med musik. För att få en lugn stund gick jag ner till källaravdelningen. Dit ner nådde inte ljudet. På den tiden var det inget fel på varken hörsel eller syn. Men det kunde ändå bli för mycket så jag blev yr i bollen.
Tyvärr har jag inga foton att visa Dig. Letade bland mina scanningar men fann dem inte.
De flesta av Er har säkert varit ute i svängen på restauranger och firat Nyår på -60talet.
Att det på den tiden inte var så vanligt med disco, det kom väl en bit in på -70talet.
Vilken underbar melodi. Kan höra den om och om igen.
Och Molly Sanden
Du som har "vägarna" förbi min blogg.Får njuta av dessa två fina sångerskor.
Kunde ju spelat en mängd Julsånger, men det har Du väl hört och sjungit själv hela Julafton.
Vad gör man på Juldagen på 2000-talet.? Om Du är allena.
Jag såg en trekvart på "Ensam hemma" lilla Kevin är ju ett påhittigt barn.Kom att tänka på mitt,
när hon var liten. Hade också lite hyss för sig.Roliga dessutom. Vem hade inte det.Jag skriver
om mina i Barndomsminnen.
http://lillgrimman.bloggo.nu
Firade med att ta en promenad bort till Maxi. För att handla lite. Kom ju aldrig dit i Torsdags.
Det var så halt att till och med broddarna på så kunde jag inte gå.
De hade en Cook&Eat stekpanna för 99:- som jag hade velat ha.
Men Katten Lucia och jag fick klara oss. Hon hade torrfoder och jag plockade fram
lite rester.Sedan visste jag att Lucia skulle till sitt rätta hem på Fredag eftermiddag.
Är glad att jag fick en chans att prova på att vara Jourhemsmatte. Inte det lättaste.
Jag kände efter sju dagar att jag höll på att kvävas mellan mina stängda dörrar.
i hallen ytterdörren går utåt, köksdörren går inåt,badrumsdörren går utåt vardagsrumsdörren
går inåt och klädkammardörren går utåt och sovrumsdörren likaså.
Vad tänkte den där arkitekten på när han ritade detta.
Kände mig som en fånge i mitt eget hem.
En befriande känsla att kunna pynta upp köket igen, hissa upp persiennerna.
Mötte grannen mittemot, som undrade om jag mådde bra.Då kunde jag berätta,
hur det låg till. (de misstänkte nog att jag börjat att dricka igen)
För då på den tiden hade jag inte persiennerna uppdragna och inte var det tänt.
Och jag gick knappt utanför dörren.
Tack för att den tiden är förbi.
Efter jag varit på Maxi, tog jag mig en kopp kaffe och en macka på Fröfria brödet.
Satte mig här vid datorn och kollade läget,läste bloggar m.m.
I morgon Juldagen. Förr fick man knappt gå utanför dörren.
Nu är det inte lika heligt längre.
Nu blir det ingen Julotta med släde som på den tiden i Vetlanda, då Pappa
ordnade med släde och bjällerklang. Ganska mysigt faktiskt.
Undrar om det finns några foton på det i en låda hemma hos mellansyrran.
Någon snö har vi inte kvar.
Skönt både för oss äldre som har svårt att gå och för djuren i skogen.
Förra året var jag och en väninna på andra sidan bron
I Weda området. Jag följde med som sällskap och tog
då dessa fina Julstjärnor.
Granen vid Marenplan mitt favorit tillhåll. Det är här det händer lite allt möjligt ....
I somras var det trampbåtar man kunde hyra och "cykla" runt över Maren böljande vågor. 100:- /tim.
Dessa trappor vore bra att gå upp och ner i några gånger.Men det måste vara som då folkfritt.
Sommartid sitter det ofta ungdomar och andra med förståss och äter sin medhavda lunch.
Finns inget finare än att ha vatten ända in i stan.
Detta är mitt älsklings hus. Varför vet jag för det liknar Stadshotellet i Vetlanda på något sätt, mest
färgen.Tror det kallas Castorhuset. Där det var en biograf (nedlagd) och nu är Oktoberteatern där.
Så här ser det ut idag. Det är ett Best Western hotel. I Vetlanda
Torget är lika ödsligt som jag minns det.Utom då det var marknad, då var det fullt av markadsstånd.
Om jag någon gång har vägarna förbi. Kan jag ju gå in och kika.Inte för att jag tror det. Men man vet
aldrig. Då kan jag besöka en bloggvän som bor i staden.Och en barndomsvän som jag vet bor kvar.
Men jag älskar Södertälje. Har bott här nu sedan den 6 Januari 1970. Mycket har förändrats men inte allt.
Torget med kyrkan och denna årstid en gran .
Ska ta nya foton nu när jag vet hur jag kopierar.
Helst vill jag ju att solen skiner, och det kanske den gör i morgon.
Då ska jag fara in för att få tillbaka 800:- för dessa.Som var en aning för stela och inte följde med
mig när jag gick. Att provgå inomhus.Hade ett tillgodokvitto. Men efter jag varit där och inte funnit
något annat i varken skor eller annat klädesplagg.Ville jag har mina pengar. Fick skriva till centralkontoret och någon med högre befattning, beveka dem om att få dem åter. Det får jag nu.
Tur att de gick med på det. Annars hade jag sökt en ännu högre chef för firman i fråga.
Slutet gott allting gott.
Äsch då så galet det blev.
Kopierade bilderna,efter varandra
så kom de bredvid istället.
Fick ingen rätsida på det .
Vet att Mamma tog mig till Vanadisbadet.
Folkmyller på Vanadisbadet
I bakgrunden till vänster syns Stefanskyrkans torn.
Taget 9 Juni 1944
Ser Du mig och Mamma någonstans ?
Foton från Stockholmskällan.
Det spelar ingen roll om Du är född Stockholmare, nyinflyttad eller bara på semester
Strandvägen är ett
måste-stopp för alla. Här kan du njuta av härliga restauranger och exklusiva butiker. Låt dig trollas bort från city i den fina utsikten över Nybroviken eller titta närmare på den unika arkitekturen och dess historia. 5 minuters promenad från Östermalmstorg ger dig en skärgårdsidyll som man inte trodde fanns i Stockholms innerstad.
På Strandvägen.se kan du leta upp dina nya favoriter eller hitta information om en gammal goding som finns på Strandvägen. Sedan är det bara att hoppa i skorna och styra kosan mot Stockholms finaste boulevard. Eller hittar du inte? Ingen fara, Strandvägen.se förser dig med allt du behöver...
Detta är en önskeklapp för många barn som bor i Stockholm.Dockskåpet heter just Stockholm.
Tror jag fått tag i hur man kan lokalisera fram
olika gatuadresser i Stockholm.
Söker mina "rötter".
De finns även i Norge.
Min Mamma hade Norskt på brå.
Polskt också från 1600-talet.
Då fanns en Polsk kung som hette
Stanislav Leczinsky.
Min Morfars Mormor var född Leczinsky.
******
Nu är jag mest nyfiken på hur det såg ut innan
Mamma och Pappa tog mig och flyttlasset ner
till Vetlanda.1945.
En dag jag plötsligt fick resa,
åt samma håll som den pekar min näsa
På Vetlanda Statt vi skulle nu bo.
Och det blev nog kul skulle jag tro
Denna lilla dikt som Mamma skrev har etsats sig fast i minnet. På den tiden hade jag Stockholms- dialekt. Som försvann när Småländskan tog över.
Den här resan var ingen charter.Vi for en påkostad resa. 3 veckor skulle vi vara där.
Solen sken det var varmt och härligt.Som ung älskade jag solen,värmen och att bli solbrun.
Fick ganska fin färg, speciellt utomlands. På den tiden jag var där var det förbjudet att visa naveln.
Det hade påven bestämt. På kvinnor alltså.Varför vet jag inte. Men det var hel baddräkt som gällde.
Minns att jag fick gå ner på lagret i klädesaffären där vi brukade handla. Det var inte brukligt som nu att
fara utomlands och sola. Skidor for de utomlands för att åka fast vi hade mycket snö på den tiden.Av vad
jag minns i alla fall.
På den tiden drack jag inte alkohol. Behövde inte det hade roligt ändå. Men det gjorde Kicki. Hon var 12 år äldre än mig. Hon blandade till i en termos whisky och juice. Tog med till stranden. Vi solade på dagarna och roade oss på kvällarna.
Tror faktiskt att det var redan första dagen som Kicki sa drick lite av juicen.(visste inte att hon haft i whisky)
Jag gjorde det och av värmen och alkoholen somnade jag. På den tiden fanns det pojkar som sålde solstolar
och han hade sett att jag låg där och skulle vara snäll och la över mig en slags regnkappa på mina smalben.
Vilket gjorde det ännu värre.Det kokade där inunder. Jag vaknade och hade bränt sönder smalbenen.Det
puttrade i skinnet och AJ vad ont det gjorde. Kicki såg jag inte till. Hade hon gått ifrån mig. Stapplade hem till hotellet. Receptionisten hjälpte mig badda med kallt vatten eller någon vätska av något slag.
Fick en fet salva att stryka på.På tre dagar kunde jag inte gå, det stramade i huden.Kicki hade väl blivit
onykter och visste inte vad som hänt. Jag kände ju inte henne mer än att jag hade vikarierat för henne på
Kungsörnen AB. I Stockholm.Under tiden jag gick på Kim Söderlunds stilskola på kvällarna. (1961)
Förstod långt efteråt att Kicki hade svårt att hantera alkoholen.Då var för ung för att förstå det.
Vad vi gjorde på den vistelsen är så svagt, förutom sola och bad och dans på kvällarna. Hon hittade en kille
Det gjorde jag också. En stilig mörk med blå ögon. Han hade svenskt på brå sa han. Lennart Hall hette han.
Tänk det minns jag. Vi skulle hålla kontakten jag fick hans adress (poste restante.)
Han skulle fara vidare mot Italien, Frankrike och så många nordiska länder han kunde innan han for till
Amerika igen. Han for tidigare, vi var kvar. Jag ville se lite av landskapet, de dagar det inte var sol.
Vi fann en taxi som tog oss upp i bergen.Så fint det var där.Chauffören sa på hackig engelska att han skulle visa var han bodde. Väl där blev vi välkomnade med att äta mat,som smakade yllekofta. Inte gott. Det dracks vin till maten. Jag drack inte. Så när vi skulle fara tillbaka var de så fulla.Att ingen av dem kunde köra bil. Vem fick göra det. Hade ju kört lite hemma så visst det fixade jag galant.Chauffören stannade hemma. Kicki sov ruset av sig i baksätet. Tänk om Mamma o. Pappa visste vilka strapatser jag fick vara med om. Tror inte jag berättade det.
Hade glömt kameran på rummet, så det blev inga kort tagna.Minns svagt att får fanns det i stora hjordar
med en herde.
En annan dag for vi till Mas Palomas om inte solen sken i Las Palmas, så gjorde den det där. Men det var en öde strand. Fanns inget alls där. En liten bodega (ruckel) där vi kunde dricka serveza och lemonad..
Kanske det var något ätbart som Enchiladas. Och ingen sol där heller. Minns faktiskt inte hur vi kom dit.
Men hem for vi.För det hade börjat torna upp mörka moln och snart började det regna. Kul.
Varmt härligt regn. Vad gjorde det att vi blev våta. Fick senare höra att det var en regnperiod så här års.
Vi for ju så vi var där runt Påsk. Och Påsken då var allt stängt. Inga affärer öppna. Om det än fanns några.
Kan tänka hur mycket bebyggt det är nu så här många år efteråt.
Vet att vi fann en varsin plisserad klänning på markanden.
Kicki ville se tjurfäktning.
Vi for en buss dit. Malaga. Tyvärr hade vi valt fel dag.Den hade redan varit. Så vi strövade runt och
inväntade bussen tillbaka. Undrar om det inte var där vi köpte klänningarna. Du får ursäkta men jag minns
inte alla detaljer.
Köpte väl lite souvenirer med hem till min familj.
Och så skulle vi då resa hem och vi gjorde en mellanlandning i Marrakech, stad i centrala Marocko.
Betydande turism,
Vilket lyxhotell vi fick bo på. Där låg lilla Stadshotellet i lä.
Du som varit ute och rest vet vad jag menar.
Tyckte ju att hptellet i Tanger var fint. Men detta var tusen gånger vackrare.
Som ett palats i tusen och en natt.
Vi sov gott den natten.
Morgonen därpå, hör jag Kicki skrika till. Hon hade fått en störtblödning från
underlivet och vi som inte hade material för att stoppa det. Hon tog hotellets fina tjocka vita
frottéhanddukar som skydd i trosan. Kanske det fanns att köpa på flygplatsen. Fanns inte.
Flygresan förlöpte normalt. Vi kom till Bulltofta. Kicki skulle fortsätta till Bromma.Hon bodde i
Solna. Pappa väntade på mig i Bulltofta hade våran Sherry (boxer) med, Gissa om han blev glad.
Dessa ljuvliga hundar.Pappa blev ju glad han också att jag överlevt mina strapatser. En del berättade jag säkert.
Ja, så var då tillbaka i lilla Vetlanda och allt återgick till det dagliga arbetet på Stadshotellet.
Har ett svagt minne av att vi red på varsin kamel i Sahara öknen.Det måste ju varit på den resan.
Något har fallit bort ur minnet av vistelsen i Marrakech.Och ingen har jag att fråga heller. För drömt har jag inte gjort.
