torsdag 29 september 2011

VAD ÄR DU RÄDD FÖR ?

Kom att tänka på så många olika fobier det finns.

Igår kväll ägnade jag mig åt att "forska" i ämnet.Med hjälp av google.
Nog har vi alla en liten fobi för något som egentligen inte är något
att vara rädd för.
Jag kan erkänna här och nu, att vatten går före mörker ,kommer nog spindlar o.andra kryp på mig.Men om det räknas som fobi, det kan jag inte uttala mig om.

Här kommer några:

Autofobi  -       överdriven rädsla för ensamhet                                         
                   
Automysofobi  -   överdriven rädsla för att var smutsig          Bacillskräck-fobi ofta kopplat till andra 


Anthropofobi    -   överdriven rädsla  för människor
Akrofobi  -            höjdrädsla
Algofobi  -            överdriven rädsla  för smärta
Araknofobi  -        spindelfobi
Akarofobi   -         insektsfobi
Ailurofobi -          kattfobi
Aikmofobi  -         överdriven rädsla för skarpa föremål, knivar
Batrachfobi -         överdriven rädsla för kräldjur


Bibliofobi-            överdriven rädsla för böcker


Demofobi -            överdriven rädsla för  folksamlingar
Ergasiofobi  -        arbete
Equinofobi  -        hästfobi
Etnofobi   -           insekter
Fotofobi   -           ljus
Fobofobi   -          rädsla att utveckla fobier
Gymnofobi  -       nakenhet    
Gynefobi  -          överdriven rädsla för kvinnor
Hypnofobi  -         sömnfobi
Hydrofobi   -        vatten
Hodofobi   -         resor
Hemofobi  -         blodfobi
Hedonofobi   -     nöje
Iktyfobi      -        fiskar
Kakorrafia  -      misslyckande
Kardiofobi   -     hjärtsjukdom
Kenofobi     -      torgskräck   agorafobi. har vi alltid sagt om torgskräck
Kinesofobi  -      rörelse
Klaustrofobi  -   cellskräck, bli instängd i trånga utrymmen
Koprofobi   -      avföring
Kynofobi   -       hundfobi
Linonofobi  -     snören
Logofobi  -        ord
Mekanofobi  -   maskiner
Nyctofobi   -          mörker
Ornitofobi  -         fåglar
Osfreciofobi  -      kroppslukt
Pedofobi  -           barnfobi
Peniafobi -          fattigdom
Pnigofobi  -        kvävning
Poinefobi  -          bestraffning
Pyrofobi  -            eld
Scholionofobi-      skolan
Sitofobi -              mat
Talofobi  -             att bli levande begravd
Thanatofobi -        döden ---att dö
Thallassofobi -      sjö
Trypanofobi  -       sprutfobi
Xenofobi    -          främlingar
Zoofobi   -             djur


Ja det var  några   av de  många  fobier som finns.
En del känner vi igen och använder oss av när vi pratar med varandra.
Men många av dom verkar enbart fåniga och helt onödiga.
Vad tycker Du som läser allt detta.
Och undrar vad jag får allt ifrån. Det undrar jag med ibland.

Just nu har jag inte så mycket intressant att skriva om.Det jag gör om dagarna
finns att ögna igenom på HÄNDELSER I VARDAGSLIVET  http://lemotmignublirduforevigad.blogspot.com

Du får ge Dig till tåls, kanske det kommer att  hända något kul och intressant framöver
fast visst kan jag rota fram något gammalt ur minnet.Om jag får tänka till ett tag.



















söndag 25 september 2011

Panoramio: Panoramio Contest of June 2011: Travel

Panoramio: Panoramio Contest of June 2011: Travel: These are the winners of the Travel category for the contest of June 2011 . The First Prize is for a photo taken by giorgio pizzocaro in...

lördag 17 september 2011

BRÖLLOPSRESAN KÖPENHAMN - PARIS

Fick min tanke då jag läste Carpe Diem,Lisbet´s blogg.Hon hade varit ute för något på en tågresa. Det kommer ett inlägg om det.

Så då passar jag på att få till mitt innan.
Resan gick från Köpenhamn till Paris.
Min kusin Ingrid och hennes man Wilmos bröllopsresa.
Ingrid var min Faster Alice och Farbror Gunnars yngsta dotter.
Äldsta dottern var redan gift med en miljonär.
Faster Alice och Farbror Gunnar hade det nog inte så gott ställt.
Han var Skorstensfejarmästare och Faster Alice hemmafru.
Faster Alice passade oss tre ungar mycket, även Ingrid hade hand om oss.
Så det var väl dem väl förtjänt att mina föräldrar stod för kalaset.

Brölloppet   och middagen  ordnade min Mamma och Pappa med på Stadshotellet i Vetlanda som de innehade.   ( 1945-1975)

Vem som betalade bröllopsresan vet jag ej. Men villkoret var att ta med mig på den.
Det var i Juli 1962. Jag var 19 år och hade förmodligen inget att yttra mig om. Mamma var den som styrde,bestämde och ordnade allt.Pappa hade inte mycket att säga till om. Han bestämde annat.

Ingrid och Willy bodde i Mölndal de skulle ta ett tåg ner till Köpenhamn där vi skulle mötas.
Pappa körde mig ner till Köpenhamn. Mamma var kvar hemma och passade hotellet.

Vinkades av och jag oroade mig för att Pappa skulle behöva köra ensam hem till Vetlanda.
Pappa hade kört bil i många, många år.Jag var ofta med Pappa på resor runt i Sverige dels för att köpa bil i Karlstad, eller beställa varor på Martin Olsson och Arvid Nordquist och träffa gamla vänner.De hade ju bott      i Stockholm där jag föddes innan de flyttade till Vetlanda och köpte rättigheterna på Stadshotellet i Vetlanda. Men om det berättar jag i ett annat inlägg.

Ja ha så var vi på väg, på räls rättare sagt. Vi for genom Tyskland, minns hur söndervittrat det fortfarande var efter kriget.Hade ju aldrig sett något liknande.Ruggigt. Eftersom jag minns det än.
Så gick jag på toaletten för att tvätta av mig lite och lade min plånbok med pass o.pengar m.m. på handfatet.Och gick och satte mig i kupén igen. Efter en stund kom det en kvinna och frågade oss jag hade forlorat något värdefullt,  hon hade ju sett i passet vems det var.Då var det ju lätt.Först  visste jag inte det, Men sedan jag tittat i min handväska och såg att plånboken var borta blev jag kall och då gav hon mig den.
Ärlighet varar längst, så heter det. Där hade jag tur. Nu tog Ingrid hand om passet åt mig.Hon var ju 8 år äldre och förståndigare.Och så fortsatte färden mot Paris. Vet inte hur många timmar det tog. Men säkert hela dagen och natten. Minnet sviker mig här. Men kan fråga Willy, för han och jag är FB-vänner.
Ingrid finns tyvärr ej längre med oss, hon fick Alzheimers och  dog nog några år efter sin Mammas min Fasters 2002.Då träffade jag Ingrid för sista gången. Hon visste inte vem jag var. Mycket tragiskt.
Djävulsk sjukdom.

Vi skulle bo hos någon som Ingrid kände till, med en väldans massa trappsteg (103) högst upp i ett vindsrum med toalett i angränsande korridor.Toalett, det var ett hål i golvet.

Kan tänka mig nu så här efteråt, bo i samma rum som ett nygift förälskat par som ville ha älskog med mig i samma rum.Minns en natt det prasslade väldigt, vad är det frågade jag, Willy svarade jag tar bara av mig klockan.I verkligheten var det en kondom han prasslade fram.Så fick de vänta tills jag hade somnat.
 Vilken mardrömslik bröllopsresa. Förresten Dennis och jag fick ha Pappa Gösta med till Mabo där vi skulle vara ett par dagar,  innan färden till Borgholm/ Öland.

Det finns mycket mer att berätta om vistelsen i Paris.Ingrid hade läst franska, det var tur det.Några strofer
kunde jag innan.Mamma kunde franska så hon tragglade med mig.Franska är vackert men grammatiken svår.Gick en konversationskurs i Franska och Tyska.För att kunna vara behjälplig att förstå lite av vad gästen sa när han ville hyra ett rum på hotellet, där jag arbetade i receptionen.

På tågresor kan det hända allt möjligt. Tänk på den med "Some like it hot" med Tony Curtis, Marilyn Monroe m.fl.
Men så hett gick inte den till Paris. Har många blekta färgkort i behåll. Allt ser likadant ut ännu.Av de berömda byggnader vi besökte och det vackra Versaielles och floden Seine,Notre -Dame, ,Eiffeltornet, Triumsbågen, Louvren och Boulevarden Champs- E`lyse´-es. Metro. Tunnelbanan var häftig. Du som varit i Paris vet vilka jag syftar på.
En underbar resa i minne väl bevarat.
Fick nöjet att resa till Paris ännu en gång på -60talet.
Au´revoir mon ami.( rätta mig på stavningen)  merci.











söndag 11 september 2011

VÄNNER

Vänner kan man nog aldrig få för många av.
Det finns ju olika slags vänskap dessutom.

Som barn kanske det fanns en och annan. Som jag tappade bort i och med att vi fick flytta från det området som jag växte upp i.
Sedan jobbade jag ju på Stadshotellet.Då hade jag inte tid med vänner, så de jag hade jobbade  också på hotellet.
Mamma och Pappa skickade mig utomlands nästan varje år och ibland 2 ggr om året.Har funderat så här i efterhand, ville de bli av med mig eller var det för jag skulle lära mig språket och få se andra miljöer.Eller var det för att Mamma aldrig fick resa utomlands som ung flicka.Hennes Pappa dog när Mamma bara var 10 år.
Kvar fanns en Mamma och två äldre bröder och ett Stadshotell i Vänersborg.Så det blev att flytta tillbaka  till Stockholm.

Men nu ska det inte handla om Mammas uppväxt.Den skulle nog behöva ett eget inlägg. För hennes uppväxt måste jag skaffa mera information om.Alla minns vi olika.
Har märkt det när jag skrev mina barndomsminnen.Mellansyrran mindes på ett annat sätt.

Jag fick en väninna i en understäderska som var lite äldre än mig. Var uppväxt utan för Nässjö.Det var åtta mil dit från Vetlanda.Vi hade roligt tillsammans.For till Öland, rymde med en Engelsk popgrupp till Borås.
Tror jag skrivit om det.
Men våra vägar skildes åt när hon flyttade till Jönköping.Träffade henne där en gång, på Portalen.Ett hotell & restaurant.
Sen efter det aldrig mer.

Sedan kom Mona  in i mitt liv. Hon var gäst och hade nyss blivit änka. Hon var också äldre än mig.
Tydligen tyckte Mamma att det var bra.Mona  hade två grabbar och en mops som hette Petronella.
OM jag älskade denna jycke. Fast vi hade en boxer Sherry.
Mona och jag for till andra städer och dansade på andra hotell.Där träffade vi varsin kille,min var från Växjö och Monas var nyskild och bodde  i närheten av Vetlanda.
Vi fyra hade vansinnigt roligt, men det höll inte mellan mig och Gunnar, varför minns jag inte, kanske han var för erfaren.
Men Mona o.Åke höll ihop i många år.Även de flyttade på sig.Till Knutby,då hade även jag flyttat till Södertälje så då kunde vi träffas.Sedan flyttade Mona o.Åke till Ramkvilla Mona köpte en lanthandel och de köpte hus o.skaffade hund och katt och en tjurkalv och en gris och kanske höns.För att sedan slakta.
Men Mona som var djurvän inte kunde hon slakta vare sig grisen eller kalven.Så det blev att köpa från en bonde.
Även dit for vi.Försökte hålla kontakten så gott det gick.

Mona blev sjuk i cancer, lanthandeln fick säljas huset likaså allt blev vänt till en hemsk vånda.Åke hittade en annan kvinna på nätet och flyttade ifrån Mona efter fem år.Mona flyttade närmare en halvsyster som bodde
i Vetlanda och en i närheten av Växjö.
Kommer inte ihåg vad orten heter.
Vi höll kontakten via telefon. Men mestadels låg Mona inne på hospitalet.Cancern spred sig i hela kroppen åt mer eller mindre upp henne  inifrån. Och lika länge som jag bott här i Geneta så dog hon från sina djävulska plågor.Då var grabbarna vuxna. Försökte nå dem. Men de ville inte prata med mig, la på luren i örat på mig.Det var Kerstin halvsystern i Vetlanda som berättade för mig.Fick tag på henne, då Mona aldrig svarade när jag ringde.

Träffade Maggan i rökrummet på Gynavd.på Södertälje sjukhus i Okt.1974 och vi har fortfarande kontakt hon och jag.
Och sen hade jag väl en vän till här i stan, Monica, sedan 1979- då jag sålde Oriflame kosmetica.

Har ju fortfarande kontakt med bägge två.

För att inte tala om alla vänner genom facebook och bloggarna.
Nu har jag ju inte träffat så många av dem.
Vem vet kanske en dag vi kan ses en bloggvän och jag.Men det tar nog sin lilla tid att bli riktiga vänner.
Som jag lita på i vått och torrt.
Har pratat i telefon med två en från FB och en från blogg+FB.Mer än så har det inte blivit. Än.


Någon sa att vänner ska man inte förakta. Vem har sagt att jag gör det då.
Kanske försummat, som med så mycket annat.
Alla har vi olika intressen.
De flesta har väl vid det här laget upptäckt mina intressen.

Detta inlägget skulle bli alldeles för långt om jag skulle fortsätta berätta något mer om mina vänner.
För det finns säkert fler, men som jag tappat kontakten med, på grund av det långa avståndet mellan oss.


Tack mina fina vänner !




fredag 2 september 2011

HÄNDELSER I VARDAGSLIVET: BARNASKARAN

HÄNDELSER I VARDAGSLIVET: BARNASKARAN: Inte helt lätt med en skock barn som ställer frågor i mun på varandra. Får förklara om och om igen att jag hör inte ett dugg av vad Ni säger...