UNGDOMS-KÄRLEKAR

Så var det när jag var ung i alla fall.Att man hade en låt tillsammans med den killen man var ihop med.Kanske inte med alla.Han som jag mötte när jag var ute och tävlade i Bordtennis. Per-Anders som jag blev blixtkär i, han som gav mig min första riktiga kyss.Det glömmer man aldrig.Ja, det blev ju fler än en. Men det tog tid att lära sig hur man möttes i en kyss.Det är inte alla förunnat.Vissa kunde, en del inte alls.Det rann ut i sanden våran kärlek.Han fick inte som han ville, så då var jag inte intressant längre.Han skyllde på att han skulle börja plugga långt bort.Kanske jag grät en skvätt.Sen var han glömd.Men jag var snart ute och dansade och träffade en ny kille.Den här gången hette han Jan han var inte lika mörk som P-A.Och hade inte mörka ögon.Men han dansade bra.Och varje kille jag träffade, trodde ju inte mig, när jag sa att mina föräldrar innehade Statt i Vetlanda.Det måste bevisas.

Så nästa gång vi skulle träffas blev det hos mig.Mamma var förberedd och Pappa med förståss.
Mamma pratade med Jan, vet inte om vad.Men efter några gånger, sa Mamma då hörde jag också.
Kan inte Jan lära Marie-Louise att dansa, för hon dansar som en påse nötter.

Det var ju inte snällt sagt.Jag skulle vara rolig och sa att jag har då aldrig sett nötter dansa.
Varför höll jag inte tyst.Det lärde jag mig efter detta.
Det var nämligen så att Jan var med i gammeldanslaget i Eksjö. Sådan dans var jag helt ointresserad av.
Jag hade gått en danskurs, som Mamma ordnade i en lokal på Statt.Jag kunde visst dansa.Kunde den som förde dansa,så kunde jag också.Jag älskade Wienervals, senare upp i åren blev det Twist, det lärde jag mig i England.Alla andra danser också.
Så småningom var det Jan tur att börja som radiotekniker i Stockholm, då hade vi varit ihop i fem månader.
Janne tyckte vi kunde förlova oss, men inte officiellt.Jag fick en ring i guld, lite bred från Guldfynd.Det var små stjärnor på den.Tyvärr kastade jag den hemma hos hans danspartner av lite svartsjuka, och den hamnade i derad plafond.Jag fick aldrig tillbaka den ringen.Och det tog slut mellan Janne och mig.Han fick mig inte heller.Jag var  en fin flicka, som inte" hoppade i säng" med första bästa.Det var med Jan jag hade, "Är Du ensam i kväll"

Det hann att bli många små korta romanser.Hade en kille under en vistelse i England 1964, sen återvände jag dit till Torquay 1965 och 1967. 2 månader varje år.Bra för språket.Men det var bara 1964, för han och jag skrev till varandra och Peter Howe hade hittat en lärarinna han blivit kär i.Så var det slut med honom, fast det började nog aldrig bli någon förälskelse med Peter.Han var nog lika blyg som jag.

Åren gick och jag tänkte satsa på karriären.Så det blev bra nära att jag hamnade på "glasberget".För i Vetlanda fanns ingen som jag ville ha till man.Blev mer och mer kräsen för varje år som gick.Visst hade jag förälskelser under åren.Tills jag en dag for till Spanien den heta sommaren även här i Sverige .Det var den sommaren" med Mia Adolfsson.Det var då jag mötte Dennis från Södertälje, i Torremolinos samma dag som gubbarna gick  på månen 20 Juli 1969.
Och hur det gick det är en annan  historia.