Det blev ingen promenad bort till Maxi för att köpa Bilanx åt Denize.Jag går dit, tittade på de fina höstfärgerna i träden, alltså inte i marken som jag brukar.Hade gått ett par minuter och utan förvarning så stöp jag rätt ner i asfalten. Kärran välte, jag skrek till, det fanns inget att ta tag i.Så olyckan var ett faktum,slår mig illa. Genom kläderna till och med.Ville inte ta bussen, kände för en promenad.Men det blev bara att hasa fram till staketet som omgärdar dagis.Ta tag och försöka häva mig upp.Fast det var en kvinna som såg mig sitta där och småoja mig, gick hon bara sin väg.Lika bra det.
Det blev att tvätta med antiseptisk tvål och Desivon,tur jag hade det hemma.
Det var visst inte meningen, att jag skulle någonstans idag,kommer inte kunna gå normalt på flera dagar.
Var var min skyddsängel någonstans ? Så jag sluppit ramla omkull. Det gör ju så himla ont och jag blir så förbaskad på mig själv,tog fotriktiga skorna inte Foppatoffeln, fast den är lätt att snubbla i.Dom har jag bara till och från Y.o.katten
Så nu "slickar jag mina sår" ett par dagar,om jag skulle gå bort till Sonia och låta hennes jyckar göra rent, som de gjorde när jag fallit i strandkanten och skrubbat knät och benet på en sten, som hörde till en trottoar.Och inte på en strand. Min vanliga otur.
Är glad jag inte bröt några ben i kroppen.Kunde, ha gjort det, om oturen varit framme.Där var nog en skyddsängel strax bakom mig trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar