VÄN - TJÄNST

Måndag morgon och jag vakna alldeles för sent.Tack för det,kände vid Klockan 6.15 att jag var för trött att kliva upp.Jag blir alltid tröttare av att åka buss och gå den långa vägen till och från när jag ska till Lina hage och Dennis,mitt ex.som jag har assisterat sedan den 31 Maj i år, då han brutit övre lårbenet, för Dig som inte vet. Så har jag gjort det åt min Dotter, då hon dels bor på annan ort, har jobb, och familj.Första veckan for jag två ggr om dagen, för att tömma hinkar.Hade inte Dennis haft stomi, hade han kommit till sjukhus redan den första dagen, hade suttit på golvet hela natten 17 timmar, utan vatten.Vadå han hade väl kunnat dricka det som fanns i vattenkannan,åt katten.Men han hade kasat sig fram till soffan, men inte lyckats ta sig upp i den.Inte nått telefonen och ringt någon, vem som helst.Jag hör inte om det ringer.Men sin syster hade han kunnat ringa.Ville inte störa, hänsynsfullt av honom.Men det var enda gången det ordet användes.

Efter det första samtalet tog jag kontakt med vår dotter och hon bad mig åka upp och på den vägen är det. I början tyckte jag det var roligt, träffa nya människor varje dag.Det är det positiva som har gjort att jag stått ut.

Men jag vet att med hjälp av rullatorn kan Dennis ta sig i sakta mak, precis vart han vill.Men säger han har så ont efter han gått en längre sträcka. Ut och rösta fixade han, det är ganska långt till skolan, där det var.Han måste börja träna en liten bit varje dag,nej sitter bara där i soffan och lägger patiens den ena efter den andra,klär inte på sig byxorna och går ut i trapphuset med kisskattklumparna, eller andra sopor.Jag börjar faktiskt tröttna på detta eviga rännande, att han ska ha något,från affären,eller Maxi eller Apoteket.Kan inte säga allt på en gång,så varje gång jag utfört det han ville ha hem, så är det något nytt som saknas.Det gör att jag tappar både lust och ork att serva honom.

Han kunde få hjälp utifrån, men det ville han inte ha, en främmande som rotar runt hemma hos honom.Jag råka säga att jag ska inte lämna Dig i sticket.Men hålla på så här, och tänk i den där hemska värmen som var, trodde jag skulle tuppa av flera gånger.Jag fick ju åka fast han var på sjukhuset och på rehab.Där fanns ju folk omkring honom, det hade väl räckt att jag skötte om katten. Aftontidning skulle han ha varje dag.Och LT som han prenumenerar på.

Snart sätter kylan in och vänta på hållplatserna i kylan betackar jag mig för.En gång i veckan kan jag komma på besök.Och ser hur de mår, katten och Dennis.

Tycker jag gjort mitt nu.Får knappt ett tack ens.Inte som jag hör i varje fall.Nog för jag vet han han älskar vara ensam, men någon måtta får det vara.Borde ut och träffa folk, hans grannar börjar fråga om honom. Hur det står till, varför går de inte och hälsar på.Jag skulle bli så glad om han åtminstone kunde gå till affären själv och handla, en gång vet jag han varit där, såg spår efter sånt, som jag inte tagit dit.

Han kan om han vill, blivit bekväm av sig.Kan inte någon säga att nu får Du klara Dig själv,jag kan inte säga det.Han menar på att jag har ju ingenting att göra i alla fall.
Mi´s nya liv, det kan ske var det här,som är mitt nya liv.