onsdag 30 juni 2010

HAVET OCH EN LANDKRABBA

Jag är en riktig badkruka, har inte alltid varit rädd för vatten. Jo, kanske jag har det. Redan som liten hatade jag att gå i badkaret.Min Mamma tilldrog sig,när jag var ganska nyfödd och Mamma låg på konvalecenthem i Stockholms Skärgård,efter hon fått struma.Hon hade hört mig skrika väldigt hårt och ihållande. Och att jag var alldeles knallröd när hon fick mig i famnen. Senare hade Mamma räknat ut att jag blev bränd under kranen el. något liknande.För ingen av mina systrar var rädda för vatten. Och kan Ni tänka Er, det sitter i än, i dessa dagar.

Visst har jag badat, kommer jag bara i så.Pappa älskade sjön o.havet.Han hade både segelbåt, roddbåt och motorbåt när jag var liten.Och även en bit upp i tonåren.Vi hade sommarstuga på Ostkusten,Kalmarsund.Underbara, oförglömliga somrar på MABO, som stället kallades, efter Mamma.Mamma kallades för MA när hon var liten, en förkortning på Marianne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar